gravid med narcissitiskt ex :(

Jag har levt inett destruktivt förhållande i nästan 2 års tid. Det skulle ha blivit 2 år nu i juni. Jag har stått ut med mkt psykisk misshandel under hela denna tid. Först förstod jag inte varför vi bråkade hela tiden å han skyllde på missförstånd så jag trodde på det. Nånstans kände jag redan efter nån månad att vårat förhållande inte var normalt å han var redan tidigt i förhållande väldigt svartsjuk, om nån flirtade med mig var det jag som gjort fel. För övrigt var faktiskt allt i förhållandet alltid mitt fel, aldrig hans (enligt honom då såklart)

Det har hänt så mkt saker så jag orkar inte ens tänka på dessa saker men jag har redan tidigare skapat en tråd om detta å utan att jag nämnt ett ord om narcissism, psykisk misshandel å manipulation fick jag flera svar som bekräftade mina tankar.. Orkar någon läsa finns den tidigare tråden här;

www.familjeliv.se/forum/thread/74822196-ar-jag-galen-langt-men-hoppas-pa-svar

Det jag tar upp i den tråden är bara några få saker under vårat förhållande som hänt. Har varit mkt mer! Jag känner eg att jag inte ens har ork att skriva mer om detta men jag behöver stöd och då de flesta av mina vänner inte ens vet att jag haft kontakt med denna man sedan årsskiftet så kan jag inte ta detta med dom :( Känner så mkt skuld och skam.

Vi har gjort slut å blivit tillsammans så många ggr, de sista gångerna är det alltid jag som gjort slut och jag ville verkligen gå vidare. Sista ggn vi på riktigt var tillsammans var på nyår och det slutade med att jag inte orkade och gjorde slut på nyårsafton. Jag gjorde allt för att gå vidare, men han jagade mig.. han lyckades på nåt sätt ta sig in på mitt fb konto å stalkade mig där vis mitt eget konto tills jag kom på detta. Helt plötsligt var han med i samma grupper som jag å när jag påpekade detta var hans svar "jasså är du också där?" Han spelade dum helt enkelt. Jag bytte lösen på mitt konto å hade hans konto spärrat så han inte kunde se något av mig. Ändå fick han reda på allt jag gjorde, när jag diskuterade något med nån annan kille i forumet flirtade jag å betedde mig billigt å slampigt, när jag gick ut å festade ca 2 efter vårat uppbrott var det samma sak. Jag gjorde enligt honom allt bara för att såra honom å mitt beteende var billigt.

Jag bestämde efter nyår att det var sista ggn med honom å jag gjorde verkligen allt för att komma ur hans klor, men han fortsatte med sin terror. Han mailade mig flera mail på rad å jag svarade inte.. Dessvärre tryckte han på nån öm tå å nånstans svarade jag :( ännu en gång för ca 1 månad sen så började vi träffas.. (Jag vet jag är en idiot som gick på hans skit!) vi hade det bra igen under den veckan jag var med honom, oturligt nog hade jag min äl den veckan å vinhade sex flera ggr den veckan. Han kom i mig vid två tillfällen å båda ggr köpte vi Norlevo. Jag var väl naiv som helt litade på dessa piller å för snart en vecka sen plussade jag :(

Så fort han fick reda på min graviditet tvärvände han. Han beter sig som ett kallt svin å har inte erbjudit sig om att följa med ifall jag väljer abort. Han svarar kort och det jag känner är att nu, nu har han lyckats trycka ner mig så långt på botten det bars går, nu har han förstört mig så nu kan han gå vidare å lämna mig ensam med mitt beslut å allt. Jag hatar honom så innerligt mkt å innan har han aldrig släppt mig, hur jag än bönat å bett honom att lämna mig ifred!! Jag är så trasig å har nästan ingen å prata med :( Har en killkompis som erbjudit sitt stöd å följa med ifall jag väljer abort men honom känner jag inte så bra å vi har aldrig träffats. Lärt känna honom genom en föräldrasida för ensamstående föräldrar på fb. Jag uppskattar hans erbjudande men det här känns så privat :( jag har inga nära vänner som står upp för mig å stöttar känner jag.. har en nära vän som vet men hon är upptagen med sitt, sin familj med bebis på 8 mån.

Jag känner att jag dör inombords å vet inte hur jag sla ta mig ur detta elände å hur jag ska kunna bli glad igen :(

Å gällande graviditeten så tror jag inte jag kan behålla barnet även om jag alltid sagt att jag inte skulle kunna göra abort å även om jag gärna vill ha fler barn. Har en 8 åring å en 5 åring. Samtidigt känner jag att detta kanske är min sista chans till fler barn.. Är 32 år å ett nytt förhållande kan jag inte ens tänka på :( Längtar ändå efter det lyckliga familjelivet, men jag kanske aldrig mer träffar nån bra kille som vill skaffa barn med mig :(

Snälla jag behöver lite pepp :( är så ledsen :(

Finns där någon som är eller varit i min sits?