Många gifta män håller fast vid sina fruar på grund av barnen.
Vad är det som gör att ni män tröttnar på era fruar och vill träffa en ny?
Ni kanske bör tänka på varför ni fäll för er fru från första början istället för att vilja lämna då gräset sällan är grönare eller det kanske det är.
Dom gifta män jag träffat har behövt närhet och nån att prata med. Den intima biten har varit ca 20% av våran relation. Han jag träffar nu och har gjort i 3 år, ringer mig varje dag och ibland flera gånger, bara för att prata. Han är fast i sitt äktenskap pga barnen. Hans fru är kall och kontrollerande.
Dom gifta män jag träffat har behövt närhet och nån att prata med. Den intima biten har varit ca 20% av våran relation. Han jag träffar nu och har gjort i 3 år, ringer mig varje dag och ibland flera gånger, bara för att prata. Han är fast i sitt äktenskap pga barnen. Hans fru är kall och kontrollerande.
Men dem kan väll lika gärna prata med sina fruar. Gifta män bör ju stå sina fruar närmast. Vad jobbigt det måste vara för din manliga kompis. Har ni sex tillsammans och är du själ i ett förhållande?
Som jag förstått det på omgivningen som separerat så målar män upp en fantastisk bild om hur det skulle vara att bli singel igen. Livet är en fest med oändliga nöjen och brudar. När dom väl tagit steget inser dom snart att man inte är 25år och kan ragga hem brudar från krogen längre. Och alla pengar man skulle få behålla själv räcker inte så långt som man trott. Har två arbetskamrater som separerat från sina fruar, pga att kärleken tog slut. Men innom ett år hadebåda hittat tillbaka kärleken till sina fruar. Sen finns det sådom som separerat för att det inte funkar att leva ihop, för mycket bråk och tjafs, och då blir det sällan sämre när man tagit sig därifrån.
Jag har aldrig varit otrogen, men har några kompisar som varit. Både de och andra kompisar som inte varit otrogna (vad jag vet, alla berättar inte sådant) berättar att sedan de fått barn så minskar kvinnans intresse för männen. Många kvinnor lever för barnen, tid tillsammans med mannen prioriteras inte, barnvakt ska inte användas osv.
Som jag förstått det på omgivningen som separerat så målar män upp en fantastisk bild om hur det skulle vara att bli singel igen. Livet är en fest med oändliga nöjen och brudar. När dom väl tagit steget inser dom snart att man inte är 25år och kan ragga hem brudar från krogen längre. Och alla pengar man skulle få behålla själv räcker inte så långt som man trott. Har två arbetskamrater som separerat från sina fruar, pga att kärleken tog slut. Men innom ett år hadebåda hittat tillbaka kärleken till sina fruar. Sen finns det sådom som separerat för att det inte funkar att leva ihop, för mycket bråk och tjafs, och då blir det sällan sämre när man tagit sig därifrån.
Men det måste kännas tungt att aldrig liksom få honom på riktigt och vetskapen om att han kanske ligger med sin fru ibland. Han kanske bara behöver bekräftelse av dig. Men hur tusan hinner ni överhuvudtaget träffas undrar jag och blir inte frun misstänksam om var hennes man är någonstans?