Mamma eller flickvän

Det du kan göra är att forsätta prioritera det som är viktigast- dina barn, så att han förstår vad som är viktigast för dig.
Det är helt rimligt att du vill ge dem extra trygghet inför en flytt till annan stad. Om han förstår eller inte beror på hur mycket han kan sätta sitt ego år sidan- svårt för dig att påverka. Eller egentligen handlar det väl inte om att han ska förstå hur du tänker, det tror jag nog han gör då du uttryckt dig tydligt, däremot verkar han inte hålla med och prioritera likadant själv. Och det kan du inte få heller honom att göra, du måste acceptera att han gör sina egna val lika väl som han måste acceptera att du gör dina.
Känner du att det är ok att lämna barnen med barnvakt när du vill ha vuxentid med honom är det bara att göra det, men det ska inte vara något han tvingar på dig.

Jag kan förstå honom lite grann. Men dig också. Det är nog rätt och naturligt att priorirera sina barn, men kanske inte -alltid- ? Bara för att man blir mamma kan man inte sluta vårda kärleksrelationen med sin partner. Naturligtvis tycker jag killen kan komma hem till er och vara där ibland, men tiden på tu man hand är också viktig.

Nu vet jag inte hur gamla dina barn är, men att ha barnvakt någon gång ibland till förmån för kvalitetstid med din pojkvän är väl kanske egentligen ingen dum idé? Eller att försöka samordna så att barnen åker hem till kompisar samma dag eller kanske rentav på övernattning så ni får lite kvalitetstid?

Du säger ju att du har barnen nästan jämt, och om du -alltid- prioriterar dem och inte tillmötesgår din pojkvän i att hitta nån lösning så ni kanske iaf kan få en kväll tillsammans ensamma även under dina veckor, då kan jag faktiskt förstå hans frustration, och det borde du försöka göra också :) Därmed inte sagt att du oftast bör prioritera barnen - det gör man som mamma :) Men det kan vara bra att försöka hitta en medelväg! :)

Tack för svar Anna.

Ville väl lite granna och förvissa mig att jag tänker rätt.

Svårt när diskussionen blir hela tiden att jag har barnen mer än honom alltså borde jag lämna bort dem när vi har våra barnlediga helger egentligen trots flytten.

Blir ju såklart ledsen när de känns som han vill att jag ska åtsidosätta mina skyldigheter som mamma för att vara flickvän.

Nattöga

Fast vi har ju varannan helg ihop men just nu kommer det vara i vart fall en månad då barnen vill vara hemma med sina vänner istället.

Alltså detta är en tillfällig situation som uppstått pga flytt till en annan stad.

Han blev ledsen för jag avbokade våra ensamma helger, jag förstår honom men slits itu av känslorna till barnen och att de slits ifrån sina vänner.

Det är en helg, en månad. Han är vuxen. Han klarar det.

Eller är det ett pågående problem att han vill ha mer ensamtid i vanliga fall? Ni kunde ju tex ha barnvakt en gång i veckan, "date night", som rutin.

Säger som AnnaZL - Han är vuxen och han klarar det.

Något som han måste inse är ju att om nu ska fortsätta er relation tillsammans (flytta ihop, gifta er etc) så blir ju dina barn (precis som hans) en del av hans nya liv med dig. Någonstans måste man ju ta sig en funderare om det redan nu blir så besvärligt för honom med missad ensamtid. Det kan tyvärr bli fler sådana. Sjuka barn, sjuka föräldrar jada jada... nästa gång kan det vara han som "sitter i skiten" och måste ha sitt eget barn i två veckor på raken istället för vv.

Flexibilitet och era barns bästa ska väl vara det som för en relation mellan er framåt här kan jag tänka. Klarar inte relationen av detta lilla gupp i vägen kanske han inte är något att satsa på?