Anonym (Hulkmamman) skrev 2015-04-27 15:51:51 följande:
Men du är ju inte ensam! Du har ju fortfarande kvar det viktigaste i ditt liv, din dotter!
Skulle du hellre byta bort henne mot att få allt det andra? Hur gammal är hon? Är hon bebis får du allt lov att bita ihop och härda ut, kanske gå till ÖF eller nåt, är hon äldre kan ni ju göra saker tillsammans. Även sånt där man träffar andra människor. Hur menar du att du inte klarar dig? Är det rent praktiskt finns det massa lösningar, är det mentalt så är det övergående. Till slut inser du att ensam är stark! Du får se den där smärtan du har nu som en slags mental styrketräning, efter en tid bygger du upp en styrka sällan skådad och då är du oövervinnerlig.
Var bor du nånstans?
Nej ensam är inte stark. Såhär har det varit nu i flera år och jag blir snarare svagare mentalt. Orkar inte med ensamheten mer.
Nej det räcker inte med bara dotter. Även hon behöver fler runt sig än mig. Så besviken på släkt som sviker.