Almina skrev 2015-04-30 21:14:39 följande:
Usch, stackare! Jag har ingen egen erfarenhet, men såhär tänker jag spontant: Jag förstår att det är svårt att tänka klart just nu. Jag förstår också att det känns tufft att det snart kommer en bebis som ni inte kommer ta hand om tillsammans på det sätt som (i alla fall du) tänkt. Jag förstår också att det känns tufft att i över huvud taget behöva samarbeta med någon som svikit dig så. Men för bebisens skull så tänker jag att det bästa är att pappan får en chans att få en bra anknytning till bebisen. Det bör ju då handla om att du och bebisen träffar pappan tillsammans, på dagtid. Att lämna bebisen över natten till pappan tänker jag får vänta tills du har slutat amma. Men också tills bebisen och pappan fått en bra anknytning. Men exakt hur ni vill ha det får ju du och pappan försöka komma överens om. Har han sagt något om hur han har tänkt sig umgänget? Om ni inte kan komma överens kan man ju också få hjälp av familjerätten.
Han skickade det här på sms när han var på jobbet och har inte kommit hem efter det. Jag vägrar ta en sån här diskussion via sms så exakt hur han tänker är väldigt luddigt.
Jag kan inte säga att jag är super förvånad då jag självklart känt något i luften men att få ett sms såhär och på just den här dagen hade jag inte väntat mig. Han är 32 så det är ingen ungdom vi pratar om, men tydligen inte man nog att berätta det här på ett värdigt sätt.
Jag känner att han får vara delaktig om han vill, såklart. För barnets skull. Jag kommer inte att göra något för att sabba relationen mellan dom, men jag är så sjukt besviken på honom.
Jag hade ju absolut inte trott att jag skulle sitta i den här situationen. Jag kommer ju få dra hela lasset själv, alla nätter och allting, satan så sjukt allting känns.
