Tycker du att det är viktigt med organiserade fritidsaktiviteter även om barnet INTE vill?

Tråden riktar sig till föräldrar med barn som är 5 år och uppåt men andra får gärna kommentera.

Jag har själv en son, en 6-åring, som har spelat fotboll två terminer och nu när det var dags igen sa han att han inte vill längre. Han vill inte börja på någon annan aktivitet heller. Han har många intressen, speciellt matlagning och är väldigt fysiskt aktiv av sig. För oss är det självklart att han inte behöver ha en organiserad fritidsaktivitet om han inte vill, så länge han utvecklar egna intressen och rör på sig mycket ser vi ingen nytta i en sådan situation.

Hur hade ni tänkt om ert barn inte ville gå på någon organiserad fritidsaktivitet?

Jag tror att föreningsaktiviteter är oerhört utvecklande. Sen behöver man inte göra det när man är sex år men under uppväxten i stort ska det mycket till om mina barn inte ska gå på något. Det måste finnas något för alla om man testar runt ordentligt.

Här får barnen ofta prova på olika aktiviteter ett par gånger och sedan välja om de vill fortsätta. Har varit så med olika sporter, balett, instrumentet osv.

Tonåringen har varit totalt ointresserad av organiserad aktivitet. Men han funderar på GMU

Så du skulle tvinga barnet till simskola, mot barnets vilja, istället för att ta tag i det själv och själv lära ditt barn att simma, klara livräddning, m.m.?

Good parenting? - Knappast!

Barnet kanske vantrivs i grupp eller vad som.

Fy fan för föräldrar som tvingar sina barn till saker som föräldrarna lika gärna själva skulle klara av, om de tog sitt föräldraskap på allvar. Usch!

Ni kan inte jämför simskola med andra "onödiga" aktiviteter såsom fotboll, ridning, osv. Man måste unna simma. Men man måste definitivt inte kunna rida, eller vara det minsta intresserad av bollsporter, osv.

Om barnen inte vill, och inte ens visar minsta intresse för att ens prova på aktivitet X... Så är det ju onödigt att pusha. Hitta något annat. Matlagning, är, ett intresse. Ungen kanske vill bli kock?

Lagsporter intresserade min noll när jag var liten. Detsamma verkar gälla mina ungar.

Man får väl prata med barnet, om vad aktiviteten är. Visa filmklipp på Youtube, kanske gå och kolla på någon träning/tävling (eller vad det nu är för aktivitet).

Känner ungen inget intresse alls, tycker jag det är helt fel att pracka på "Jo, men du MÅSTE prova i minst sex månader..."

Man kommer långt med lite fingertoppskänsla. :)

Ah, ja det kan kanske stämma.

Presenterar man inga alternativ eller kommer med förslag, så är det svårt för barnen att spontant komma på att de vill börja virka tårtor av återanvända gamla PET-flaskor (om det nu vore aktiviteten ifråga...). :)

Sedan är ju inte alltid utbudet så enormt varierat. Och man ska stå ut och har tid och råd som förälder också inte att förglömma. Vi bor idag på landet. Här finns fotboll, innebandy och.....ja, fotboll och innebandy . Nej, friluftsfrämjandet finns så klart också.

För andra organiserade aktiviteter behöver man åka minst 2 mil. Vi bodde tidigare i storstadsområde där mer eller mindre allt fanns....och hade två små pojkar (idag 6 och 7 år) som fastnade för konståkning (ishallen låg på promenadavstånd). Det innebär att vi senaste året efter flytt har haft 8 mil till ishallen fram och tillbaka. Tillsammans har de haft 9 träningstillfällen i veckan. Jag är väldigt idrottsintresserad (har dock själv ingen koppling till just skridskor) så ok med mig, även jag känner ett utbyte, så länge de själva väldigt gärna vill. Men det tar mycket tid och kostar ganska mycket i och med avståndet. Vi får prioritera bort annat. 

Deras pappa är inte idrottsintresserad. Det innebär inte att han inte aktiverar sig med barnen, men han hänger inte gärna vid fotbollsplanen eller bosätter sig i ishallen i den utsträckning jag gör. Han gör annat med dem utomhus. Hade vi inte flyttat så hade jag troligtvis inte introducerat konståkning för dem. Det är inte det mest praktiska ur perspektivet var vi bor och lever helt enkelt . 

För egen del jagar jag inte heller ihjäl mig för att hitta exempelvis organiserad motorsport. JAG tycker att det är totalt übertråkigt och kan inte tänka mig att en stor del av min fritid ska gå till att hänga runt en motorbana. Så länge ingen självmant börjar tjata så tänker jag absolut inte uppmuntra något sådant intresse . 

Det är dessutom svårt att prova på allt. Där vi bodde tidigare fanns som sagt det mesta. Barnen var så pass små att de egentligen ville prova på allt de fick höra talas om, så då gör man ju som förälder ett subjektivt val - det man tror kan passa och intressera barnet, det man tänker är en bra aktivitet och det man själv kan tänka sig stå ut med att delta i . Jag gjorde valen:
- Gymnastik (allsidigt och en kanonförening ledd av en idrottspedagog från universitetet)
- Idrottsskola (samma kanonförening - barnen fick prova på en massa olika idrotter)
- Konståkning (ishallen väldigt nära, kul att kunna åka skridskor på vintern, jag gillar att fritidsåka skridskor, ogillar hockey-kulturen, konståkningsklubbarna lär ut riktigt bra och grundläggande skridskoteknik).

Borde även ha prioriterat simning, men vi båda föräldrar ogillar badhus, bebis hemma - sådär kul att ha med, kösystem som gjorde det nästan omöjligt att komma in så det lades på is. Äldsta simmar i simskola nu. 6-åringen kommer vi aldrig att få till någon simskola, så honom får vi lära själva. Han vet att simning inte är något val, däremot så får han valet att stå ut med oss föräldrar eller gå i simskola. Han har valt att stå ut med oss.....än så länge .

Andra föräldrar gör andra prioriteringar och andra val.

Måste också tillägga att det ibland kräver att man håller på ett tag. Något riktigt skridsko- och konståkningsintresse kom inte hos mina pojkar förrän de kommit lite längre. 6-åringen har pendlat lite i intresse, trodde inte han skulle bli så långlivad i ishallen,  men så plötsligt i och med att han började lära sig att saxa bakåt riktigt bra och hoppa så blev det jättekul. Men det har ju varit något av en lång tragglande, inte alltid jättelustfylld, väg dit. Gäller ju säker fler aktiviteter . 

Du kan ju inte jämföra unga vuxna (18-20-åringar kallar jag vuxna) med 5-8-åringar. Och det är skillnad på att cykla eller gå till lokala fotbollsplanen som 9-10-åring och att promenera ett par 3 km till närmsta busshållplats, åka kollektivt med ett byte, promenera en bit dit man ska i en stad, utöva sin aktivitet och sedan ta sig tillbaka samma väg hem. Det är premisserna där vi bor. I 15-årsåldern anser jag att man själv får ta ansvar för att hitta aktiviteter som intresserar och sedan lösa transporten om det behövs med välvilliga föräldrar, kollektivtrafik eller moppe. I 15-årsåldern - om vi pratar idrott - så är många som fortsatt på ganska hög nivå och förväntas träna ofta (och vill det själva). Kollektivtrafik - skola - aktivitet går inte alltid ihop sådär fantastiskt bra . Jag har svårt att tro att "dina" 15-åring tuffar fram på moppe 12 mil. Och knappast 5-7 dagar/vecka. Hoppas verkligen inte det .

Ja, när aktiviteten finns inom rimliga gränser för åldern. Jag skulle inte kräva av en 15-åring att tuffa till en aktivitet 6 mil bort på moppe för att det inte finns någon kollektivtrafik. Jag tycker inte heller att det är riktigt rimligt att en 9-åring för att komma fram och tillbaka till sin aktivitet ensam ska gå eller cykla 6 km samt åka kollektivt två mil med byte. 15-åringar kan dock ta moppen de 6 kilometrarna och utan problem ta bussen med byte. 18-20-åringar kan ta sin egen bil eller åka med kompisen som har. Problemet är ju att överhuvudtaget hinna. 15-åringarna i vår konståkningsklubb har inte sällan flera pass på en dag. Första ligger före skolstart. Försök hitta kollektivtrafik som passar så att de hinner till skolan. Finns yngre barn som tränar morgontid också. Jag har haft elever som simmat....också vanligt med träning före skolan...kräver inte sällan föräldrarnas för att det ska gå ihop. Enklast så klart med fotboll och liknande som oftast finns på nära håll.

Ja, när aktiviteten finns inom rimliga gränser för åldern. Jag skulle inte kräva av en 15-åring att tuffa till en aktivitet 6 mil bort på moppe för att det inte finns någon kollektivtrafik. Jag tycker inte heller att det är riktigt rimligt att en 9-åring för att komma fram och tillbaka till sin aktivitet ensam ska gå eller cykla 6 km samt åka kollektivt två mil med byte. 15-åringar kan dock ta moppen de 6 kilometrarna och utan problem ta bussen med byte. 18-20-åringar kan ta sin egen bil eller åka med kompisen som har. Problemet är ju att överhuvudtaget hinna. 15-åringarna i vår konståkningsklubb har inte sällan flera pass på en dag. Första ligger före skolstart. Försök hitta kollektivtrafik som passar så att de hinner till skolan. Finns yngre barn som tränar morgontid också. Jag har haft elever som simmat....också vanligt med träning före skolan...kräver inte sällan föräldrarnas för att det ska gå ihop. Enklast så klart med fotboll och liknande som oftast finns på nära håll.