Min mans otrohet har förstört mig

Nu har jag inte utsatts för otrohet själv, men svarar ändå.

Det låter som att din man inte respekterar dig alls, dels genom otroheten i sig och desto mer då han bagatalleserar det han gjort och försöker få det till att du inte kan vänta dig trohet av någon överhuvudtaget. Han låter manipulativ som försöker få dig att stanna (av någon anledning) genom att trycka ned dig och påstå att du inte skulle kunna hitta någon bättre.

Långt ifrån alla män och kvinnor är otrogna. Du kan absolut hitta någon bättre. Först behöver du ta dig ur ditt nuvarande äktenskap och komma ifrån den psykiska misshandel du utsätts för.

Lycka till så mycket!

Jag vet ju att inte bokstavligt talat alla är otrogna, men om man kollar runt på internet så är det så sjukt många som är det. Det är ju helt omöjligt att "plocka ut" dom som inte är det... det var ju inte så att min man var öppen med det innan.. som han sa "klart jag inte sa det, då hade du ju inte blivit tillsammans med mig!". Statistiskt sett så kommer jag inte kunna hitta någon som är trogen....

Och det är liksom inte bara min man som jag tappat känslorna för, jag känner mig likgiltig inför människor i allmänhet.. =/

Nja. De med lite mer dramatiska historier blir ju överrepresenterade på såna här forum. Det blir liksom inte så mycket diskussion kring "Maken och jag är lyckliga och trogna. Nu ska vi se på film och mysa." Och man känner inte samma behov att diskutera sin relation på internet om den inte är i nån sorts kris.

Omöjligt är det inte alls. Med lite tur brukar det gå. Och eftersom du haft otur den här gången måste ju karma vara på din sida nästa gång, eller hur?

Från det du beskriver tror jag att du skulle vara lyckligare ensam än med den här mannen. Du verkar liksom inte ha något att förlora på att bryta upp.

Jag har varit i din situation, av erfarenhet kan jag säga att ditt misstag var att du stannade kvar, hade du lämnat hade du antagligen mått bättre nu, istället stannade du kvar med en opålitlig tölp som inte verkar bry sig ett skit om dina känslor.Tyvärr kommer inte det jag skriver gå in hos dig eftersom du är besluten att stanna kvar till det bittra slutet och kämpa för något som inte längre finns, även om det innebär att du går under.

Jag gjorde precis som du, förlät henne, sket i andras varningar och erfarenheter, ville inte gå miste om halva mina barns uppväxt, gick på allt bullshit om mänskliga misstag bla bla bla, innerst inne visste jag, men jag ville inte tro det, det händer bara andra, vi skulle klara det, mådde skit, gick på ångestdämpande för att klara av vardagen. Till slut gav jag upp, flyttade ut , kraschade totalt, tog mig sakta med säkert på fötter igen. Nåt år senare träffade jag en underbar kvinna. Sex år senare fattar jag inte hur jag kunder vara så urbota korkad, hur jag kunde ljuga för mig själv på det sättet, blunda, vara så jävla naiv.

Kommer aldrig någonsin förlåta en otrohet igen, finns inte på världskartan, är man otrogen så älskar man inte sin partner på rätt sätt, det finns inget att kämpa för, kärleken man trodde man hade fanns aldrig där på riktigt. Det finns massor med andra underbara människor i världen, du kan inte se det nu för att du befinner dig i en mörk grop och stirrar dig blind på samma mål, när du rest på dig kommer du förstå.

Hej!

Det är inte meningslöst att lämna honom. Du ska inte lämna honom för att bygga upp något nytt med någon annan, du ska lämna honom för att bygga upp något nytt med dig själv.

När du gjort det kommer du lättare kunna hitta någon som passar ditt nya jag som du byggt upp. Du kommer dra till dig andra män. Du kommer snabbt rata de som inte passar in med ditt nya jag. Du kommer också lättare kunna hantera att bli sårad igen om det skull hända. Snörvel, snörvel, sånt är livet ibland kommer du tänka, sen återhämtar du dig snabbare än sist.

Lämna honom och den syn på förhållande han målat upp för dig! Måla en ny egen bild:). Klart du klarar dig utan honom. Du har bara låtit honom grumla din klarsyn för ett tag, ingen fara, det löser du.

Det är bra med lite dåliga förhållanden ibland och att lämna dom. Man blir stark när man gått igenom det och lyckligare också! Ett perfekt tillfälle att fundera på hur du vill ha ditt liv. Se dig om, det finns många lyckliga par så självklart kan du också få det.

Nyfiket frågat, du är helt likgiltig för vad han gör och han har för länge sedan upphävt äktenskapslöftena. Varför är ni gifta?

Men skärp dig kvinna!!! Lämna svinet!!! Du är värd att bli älskad!!! Det kommer du inte bli om du stannar där!!! Sluta tycka synd om dig och ta dig i kragen. Alla har någ möt en idiot någon gång i livet, då går man!!! Vet ditt eget värde!!! Se till att fixa det du vill ha i livet, i stället för att klaga!!! Livet är för kort för det. Det finns många bra män där ute som är trogna och älskar. Jag vet!!! Men så länge du håller dig kvar med ett svin, får de inte chansen... Valet är ditt :)

Usch och fy för hans agerande! Snälla ts ta hand om dig själv och gör allt för att bli lycklig! Tänk dig att flytta från honom, till ett eget hem. Att packa upp dina möbler och saker i ett nytt hem där DU bor och där DU sätter egna regler och gränser :) fantisera om hur du vill ha det! Sen kanske du skaffar dig någon du träffar då och då, som du kan uppleva passion och lycka med! Tänk dig...

Tilliten får du jobba med under en tid men först och främst tycker jag att du ska jobba med ditt välmående. Hade mått piss i en sådan situation du lever i. Var stark ts! Gör det du vill göra som gör dig lycklig. Och skit i den där grisen >_<

Lycka till! Kram

Ca 50% är otrogna, så hälften är ju inte det. Av de som är otrogna så är det många som är det någon gång, ångrar sig bittert och sedan aldrig är det igen. Så jag skulle säga att chansen är väldigt stor att du kan hitta en ny man som är trogen.

Min partner var otrogen första gången för många år sedan.
Min värld rasade, och jag kan ärligt säga att jag är inte samma person nu som jag var innan otroheten, något går sönder inom en som aldrig riktigt läker.
Men av någon anledning förlät jag henne då och vi försökte igen.

Nu, efter ett barn och många år av kämpande, är det slut.
Hon har varit otrogen upprepade gånger trots löften om motsatsen. Separationen är ett faktum, det finns inget kvar att försöka rädda.
Det enda jag faktiskt ångrar är att vi skaffade barn ihop, att behöva splittra min sons familj är det värsta jag någonsin har gjort.

Mitt enda råd är att tänka på dig själv. Försök inte vara snäll eller ge någon en andra chans, utan gör det du måste för att värna om dig själv. En otrohet kan verkligen knäcka en människa, så du måste vara egoistisk och ta hand om dig själv.

Just det här exemplaret av man verkar ju vara ett hopplöst fall om han anser att "alla" är otrogna och han antagligen kommer vara det igen. Varför fortsätta med en sådan? Det verkar vara en rätt oseriös, oengaerad inställning som han har. Vill du ha en man som kanske råkar vara otrogen i affären, på jobbet eller i bilkön?

Jag tror inte alls att alla är otrogna även om det ju förekommer förstås. Tillåt inte honom vara modell för alla killar i framtiden då många är bättre än så. Jag vet flera killkompisar som inte är eller varit otrogna under sina långa förhållanden som de har. Satsa på en sådan och om du inte vill göra slut med din nuvarande nu så kan du ju behålla honom, och leta efter den nya medan du har ditt blivande ex.

Var tvungen att kolla upp statistik för hur många män som är otrogna. Endast 37 procent är otrogna. Så då har du 63 procent trogna män kvar att välja på. Ut och hitta dem!

Jag tror inte att alla människor är monogama till sin natur, kalla det läggning om du vill. Vissa är det, andra inte. Om alla hade varit monogama, så hade inte så många varit otrogna.

Jag själv ser mig inte som monogamt lagd. Men jag har en bra kommunikation med min partner, som är ytterst monogam och tvåsam av sig. Han har förklarat att vill jag vara med honom, så behöver jag också vara monogam. För mig har valet hittills varit enkelt - han betyder för mycket för mig för att jag skulle riskera någonting. Så jag håller mig till honom. Det är ett aktivt val jag gör, för som människa så kan jag ju faktiskt välja själv vad jag gör och inte gör.

Men trots att många inte är monogama, så är det ändå det som förutsätts i nästan alla relationer. Många pratar inte ens om det! Bara tar för givet att ens partner också är monogam, och det är ju för att det är normen i samhället. Men om vi pratar med varandra om sådant tidigt i en relation, så upptäcker ju en snabbt hur en står. Självklart kan den andre ljuga, men då finns det ju andra problem än just monogam-eller-inte.

Och en behöver heller inte ta upp det i termer av otrohet. De flesta tycker just otrohet är fel. Men otrohet betyder inte samma för alla. Därför viktigt att diskutera gränser och vad som är ok och inte.

Min man va otrogen upprepade gånger under vårt förhållande.Det började som sexchatt och eskalerade till fysiska möten. Han lovade mig guld och gröna skogar varje gång jag kom på honom.

Jag blev misstänksam (duh) och litade inte på honom. Han tyckte jag va löjlig och tryckte ner mig i skorna. Men jag hade alltid rätt. 

För ett år sedan lämnade jag honom och det kändes som jag vaknade ur en dimma. Hur jäkla dum har jag varit? Varför köpte jag alla lögner och löften?

Jag skulle lämnat innan vi fick barn. Jag sörjer min familj något oerhört och jag känner att jag misslyckats som människa genom att sätta barn till världen med en man som han. 

Jag känner tyvärr också att jag aldrig kommer lita på en man igen på grund av vad mitt ex gjort. Han är en snäll och charmig person utåt men inte alls samma människa med mig. Alla kan vara ulvar i fårakläder men framförallt vill jag inte straffa en annan man genom att ta ut gammalt groll över honom. Han ska ju inte behöva lida för att jag har flera år av skit bakom mig. 

Men jag mår bättre. Mycket bättre. Jag hade ingen aning om hur dåligt jag mådde förrän efter jag lämnat. Men visst va det tufft ( och är fortfarande ibland). Men jag känner att livet är på väg på rätt håll även om jag ska spendera det själv.

Stanna inte hos någon som inte respekterar dig. Bli inte ledsen, bli arg.

Monogami och otrohet är två helt skilda saker.
Jag har absolut inget problem med öppna förhållanden och att ha sex med andra, det är otroheten jag inte klarar.

Du har så klart rätt, ber om ursäkt om jag uttryckte mig otydligt. Men tänkte mest på det TS skriver om 

"Vi försökte lösa det men det enda han kom fram till var att alla är otrogna (på honom låter det som att han tar det lika lätt som att råka köpa en chokladkaka när han är på affären fast han bestämt att han inte ska äta godis) Det är helt enkelt något som händer emellanåt och han tror inte han kommer kunna vara trogen i fortsättningen heller."

I mitt tycke låter det ju inte som att han är monogamt lagd. Eller att han knappt reflekterat kring just monogamin, utan ser otrohet som enda utvägen att få utlopp för vad han upplever som behov.

Så illa han betett sig. Jag har själv varit otrogen (men till skillnad från din man så lärde jag mig en fet läxa). Jag har tagit ansvar för det jag har gjort, bett om ursäkt, gått i terapi och lärt mig jättemycket om mig själv. ALDRIG nånsin att jag skulle såra ngn så mycket igen. Mår fn illa när jag tänker på hur jag betedde mig. Så visst går det att förändras.

Din man, däremot, beter sig riktigt illa som bagatelliserar så och tom kan tänka sig att vara det igen. Säger som de andra. Lämna honom. Inte för att vara med nån annan. Utan för att bygga upp dig själv.