Han tar mig får givet

Du gör redan allt själv säger du. Så varför stanna kvar och vara olycklig? Du har bara dig själv och tvillingarna att tänka på om du flyttar.

Hans tidigare barn måste må dåligt av att deras pappa inte är närvarande?

Tycker du ska gå vidare och lämna han. Du är helt klart inte lycklig och jag har själv varit i ett sambo förhållande där jag gav 110% av min tid och kärlek och han bara reste och jobbade utamlands. Spelade ingen roll hur mkt man grät och hur dåligt man mådde.

Men när det tog slut och det fick gå lite tid och han fick sköta allt själv och upptäcka själv hur mkt tid och omtanke jag la ner på han och hans intressen så kom han och berättade för mig att han hade förstått att han va egoistisk och självupptagen och kunde inte förstå att jag stannade kvar så länge. Det blev aldrig vi igen men att få höra dom orden betydde mkt.

Det finns bättre män som prioriterar dej och barnen. Som tar hand om dej lika mkt som du tar hand om han.

Gå i parterapi? Ha det som ultimatum eftersom det inte hjälpt att prata o gråta. Hur bemöter han det förresten?

Min man , har levt ihop i snart 9 år,tar mig för givet. Han prioriterar sitt jobb och låter mig ta hand om allt hemma. Han har tre barn sen tidigare varav en bor hos oss heltid och de två yngre varannan vecka. Vi har också tvillingar gemensamt. Men jag får sköta allt, han bokar in jobbresor de veckor som hans barn är här och bara tar för givet då att jag tar hand om all markservice. Även när han jobbar på "hemmaplan" så slutar han långt senare än mig och då blir det iallfall upp till mig att fixa allt ( hämta barn, handla, laga mat ). Det som känns värst är att han i te på något vis visar uppskattning för det jag gör, inte ens ett "tack" .. Han bara räknar med att jag finns här hemma , villet är en förutsättning för att han ska kunna jobba som han gör. Men jag jobbar också, dessutom pluggar jag samtidigt .. Och därtill allt här hemma. Jag har saft föera gå ger att det är ohållbart, jag har pratat, jag har gråtit och jag har mått dåligt . Jag har även slutat räkna med honom och bara utgått från att göra allt själv , planerat aktiviteter själv osv men det gör bara att vi lever som två helt olika liv,. Jag vet inte vad mer jag kan göra ? Lämna honom får jag till svar men det är inte så lätt med barn inblandade så är det det sista alternativet ( för mig då)