Sitter med precis samma tankar som dig. Skillnaden är att jag satsat 4,5 år på högskolan och inte har något annat yrke. Jobbar inom vården.
Men ska jag ändå byta jobb? Är det jobbets fel att det blir så här? Eller kommer det alltid att finnas inuti? Blev utbränd 2008 och känner mig inte återställd. Hur är det för dig? Har du känt att du kommit tillbaka till samma läge som du var innan?
Varför valde du att sluta med ditt första yrke? Är det också slitigt?
Om du trivdes på ditt gamla jobb så kanske du skulle gå tillbaka och se hur du mår. Det finns ju alltid jobb som usk. Jag funderar lite på personlig assistent.
Ja jobbar som ssk.
Då skulle jag bytt om jag var dig. Det är inte värt att må dåligt.
Se det inte som ett nederlag utan se det som en förebyggande åtgärd för att hålla hela arbetslivet igenom. Olika sjukdomar har olika förebyggande åtgärder.
Jag har provat många områden inom vården. Vårdcentral,psyk,gruppboende,hemtjänst,personlig ass,....har en känsla av att jag är mätt på vården.
Tycker inte ens att det är kul längre att jobba med människor. Jag är lättirriterad och får anstränga mig för att inte fräsa ifrån till vårdtagarna....usch,vad hemskt det låter när jag ser vad jag skriver.....detta är så ledsamt!
Jag älskade ju mitt jobb i vården. Jag känner inte igen mig själv alls.Hur kan det bli såhär?
Mitt gamla jobb kan jag gå tillbaka till,men då kommer mina onda axlar tillbaka som ett brev på posten. Det var lite därför jag ville byta jobb. Det var fysiskt tungt och jag fick problem med mina axlar.
Men kanske bättre att ha ont i axlarna än att bli så utbränd så man har självmordstankar?
Jag skulle vilja byta jobb helt. Till ett tredje jobb,men det har jag ju ingen utbildning till....dessutom vilket jobb är inte stressigt? Nu behöver jag ett jobb som inte är stressigt.
Det var ju inte så länge du var hemma. Det är inte bra att gå tillbaka för tidigt. Tråkigt att ekonomin ska styra. Men jag vet hur det är. Jobbade 80% när jag blev sjukskriven så min ersättning baserss ju på det. Är också ensamstående med ett barn.
Jag hoppas att det löser sig för oss båda. Men ibland känns framtiden som en groda utan ben.
Jag har jobbat men känner ju att jag aldrig kommer att bli som innan 2008. Just nu är jag sjukskriven igen sen mars. Och jag har inte kommit upp i heltid någon gång sedan 2008.
Har inget annat jobb på gång. Vill ju så gärna vara kvar på mitt där jag trivs.
Ja det är verkligen svårt att lära sig att nu är det snart stopp. Börjar bli lite bättre på det nu. Men det är frustrerande att viljan finns men inte förmågan. Så det är lätt att köra på och tro att det händer inte igen.
Hur gammal är du? Jag är 38.
Ja,man känner verkligen inte igen sig själv.
En annan sak som jag tycker är oerhört svårt är att veta om jag verkligen VILL byta jobb nu efter detta,eller om det är utbrändheten som pratar,om du förstår hur jag menar?
Jag efterlyser en grupp andra människor att prata med om detta också. Har ingen att prata med om detta eftersom jobbet har varit mitt liv,så har vännerna försvunnit.
Har ju inte haft ett socialt liv på 4 år.
Kanske man skulle gå med i Facebook? Har alltid tyckt att fb är så ytligt,så är ej med där.
Har du vänner du kan prata med om detta?
Jag har inte letat jättemycket på fb det kanske finns bara jag inte har hittat det än.
Jag har en dagmatte till min hund. Det är perfekt. Vad har du för hund?
Kollade lite på fb och det finns faktiskt ett par grupper.
Jag har en blandraskille på 10 år. Okänd ras eftersom han är importerad.
Ville egentligen ha en svensk hund,så det är inte jag som tog hit honom,utan tjejen som hade honom innan mig. Hon kunde ej ha honom kvar så jag tog hand om honom. Han var ett år när han kom till mig,så vi har haft ett långt liv ihop. Vi har gått många kurser och haft det så kul ihop,så han har verkligen hjälpt mig när jag mått som sämst.Han är en riktigt fin vän,men han kan ju inte kompensera för mänsklig kontakt,tyvärr.
Haft stora problem med dagmattar och hussar som inte har varit seriösa,så jag har haft honom på hunddagis,vilket verkligen är svindyrt när man har en så dålig lön som jag har.Han har varit så glad nu när jag har varit hemma från jobbet.
Vad har du för hund? Går ni också kurser? Vilka isåfall? Efetrsom jag har jobbat oregelbundna tider dom senaste fyra åren,så har vi inte kunna gå några kurser nu på ett tag,därav mitt usla sociala liv.Plus mina funderingar på att byta jobb. Jag längtar efter att kunna gå kurser igen. Men det är som du säger,det är ju en stress att byta jobb med,ny arbetsplats,nya kollegor osv.
Ja att lyssna på sig själv och när det är dags att sluta är jättesvårt. Jag började med lugn träning idag. Jag var säkert 20 år yngre än den näst yngsta 
Men det är bättre at börja lugnt.
Ja det är på Friskis. Har fått ett recept på fysisk aktivitet av min sjuksköterska och då får jag 30% rabatt på ett årskort. Sen får jag friskvårdsbidrag från jobbet så det kostar mig ca 1200 kr/år.
Vad kul,får nästan lust att fråga var du bor,så kunde vi träna ihop? hihi
Nej det var ju nära. En timme i bilen bara.
Hur är det med dig?
Själv har jag träningsvärk. Var och tränade styrketräning igår för första gången på säkert 15 år. Men nu är jg igång. Tröttheten är fortfarande väldigt svår. Sjukskriven två veckor till. Sen ska jag igång och jobba.
Tråkigt att höra att du blev sjukskriven igen. Får hoppas att du får ett annat bra jobb. Nej ingen idé att träna när du mår dåligt och har mycket annat. Det räcker ju gott med hund promenad.
Jag känner mig ganska stabil. Inte så nedstämd. Men jag är så fruktansvärt trött hela tiden. Har två veckor kvar av sjukskrivningen. Möte med chefen, försäkringskassan och mina behandlingsansvariga om 1,5 vecka. Så får vi se hur det går.