Utbränd. Byta jobb??

Du börjar jobba för tidigt helt enkelt, det är därför du inte blir frisk. Det är ju inte så att du fått utmattnignssyndrom 3 gånger på några år utan du har fått det en gång och inte blivit frisk ännu.
Jag vet hur svårt det är att tänka logiskt när man är sjuk men jag hade en strategi att ta hand om en sak per dag, även om det var så lite som att säga upp ett abonnemang.
Steg ett för dig tror jag är att bena ut vad du egentligen vill. Det kan ju inte ha varit någon nyhet för dig när du började jobba att man som USK jobbar både kvällar, helger och delade turer. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att bli folk är ju sjuka dygnet runt. Jag antar att det i grunden är så att du just nu saknar ork och det är därför du inte har något som du kallar socialt liv och då är det enklaste att skylla det på arbetstiderna istället för att inse att det är en del av din sjukdom.
Trivs du med arbetet så ska du ju inte skaffa dig ett nytt yrke utan istället försöka få det du har att fungera. Trivs du inte med det så är det dags att gå vidare. Ta ett papper skriv + i en kolumn och - i den andra och så skriver du på + eller - sidan allt med det yrket du har idag och ser vilken kolumn som får mest poster. Vad man måste tänka på då är att försöka göra det med en frisk hjärna, dvs sånt som är negativt just nu när man är sjuk men som annars är positivt är ju inte i grunden negativa poster.
Om + sidan överväger så är det dags att ta itu med nästa stategi för att få arbetet som USK att fungera i praktiken. Om - sidan överväger så är det dags att gå vidare och då har du också en "mall" för vilka krav du ska ställa för ett nytt jobb. Ex om kvällsarbete är ett absolut minus så är ju ex jobb på restaurang helt uteslutet.

Det viktigaste för dig just nu är att tillåta dig att vara sjuk. Skillnaden i inkomster mellan att vara sjuk 100% eller 75% kan ju inte vara så stor att det påverkar nämnvärt. Själv jobbade jag inte på totalt 4 år från jag först fick min diagnos, började på 100%, sedan 75%, sedan 50%, jobbade sedan 3 månader heltid innan jag däckade igen och blev 100% sjukskriven och började trappa upp långsammare igen. sista året hade jag ingen ersättning alls men med facit i handen var det värt de lånet jag fick ta att verkligen återhämta mig. Jag fortsatte i samma yrke men hos ny arbetsgivare och med lite andra arbetsuppgifter. Jag har jobbat i ett år nu och det fungerar bra.

Jobbar du bara 75% så får du ju sjukpeng för de procenten så skillnaden mellan lön och sjukpeng blir ju samma oavsett vilken %-sats man jobbar.

Det är klart att pengarna in blir mindre men kostnaderna sjunker ju också. För min del så försvann 7 mils pendling med bil varje dag så bara där sjönk ju mina utgifter med ungefär 1500 i månaden.

Så länge jag hade sjukpeng så hade jag inga problem att klara mig det var svårare när jag blev utförsäkrad och inte fick in några pengar alls. Men min filosofi är att allting löser sig frågan är bara på vilket sätt. Nu har jag alltid haft en ekonomi som bygger på att jag kan ställa om från en dag till en annan, så jag behövde inte ha in mer än ungefär 3000 i månaden för att "överleva" och på något sätt gick det var månad. Lite försäljning på Tradera, en god vän som ringer på dörren och undrar hur jag klarar mig och lämnar en tusenlapp som tack för att jag finns, en gammal fordran jag har som jag får återbetald.

Min fördel var nog att jag visste att om det absolut inte går en månad så får jag ju söka ett jobb och börja jobba och tjäna pengar så jag behövde bara leva dag för dag egentligen. Jag tror tom det var en stor hjälp i mitt tillfrisknadne att kunna leva så i stunden och slippa oroa sig för framtiden eller grubbla på vad jag glömt under dagen.

Nu klarade jag mig hela vägen fram till jag kände mig mogen att börja jobba igen och sökte nytt jobb.