Någon med inlåst partner?

Varför vill du ha ett liv med en kriminell?

Dumpa!

Vad sitter han inne för? Hur ofta får ni träffas?

Mord!

Han må ha varit kriminell innan, men nu när han kommit till insikt med vad han gjort så vill han lämna det "livet" och skaffa sig ett normalt liv, med normal inkomst och lämna det kriminella bakom sig. Dessutom är man inte bara kriminell, man kan inte beskriva en person som att han/hon är kriminell, då det är något man gör, det definerar inte hur man är som person. Han är en genomsnäll man som hamnat fel i livet pga bristande föräldraskap, Gör det honom till en dålig människa, nej.

Vad han sitter för är väl inte direkt relevant. Vi får träffas 2 dagar i veckan, 6h åt gången, men besöken sker mer sällan, då han sitter en bra bit bort från vårt hem så ca 4dagar per månad träffas vi.

Vad ser du i honom då som är oersättligt?
Du vet att dom skriver alla att dom ska bättra sig?

Är det första gången du har kontakt med en kriminell?

Han har en grym personlighet, han har förbisett min bakrund, som nog skulle få de flesta att backa då det är mycket att ta in och hantera.
Klart att dem skriver att de ska bättra sig, men hur många kommer egentligen fram med faktiska lösningar, som fungerar? det är en sak att säga det, en annan sak att jobba för det.

Att jag ska sitta här och behöva försvara mitt val av partner är skamligt, när det inte alls var det som min trådstart handlade om. Utan Jag ville se om det fanns någon i samma sits, så att vi kunde finna stöttning av varandra. För jag har grymt svårt att se att jag skulle vara den enda i Sverige med en inlåst partner.

Du är säkert inte ensam, men på ett familjeforum kan det du tar upp sticka i ögonen lite grann. Därför kan det hända att du får en och en annan besvärlig fråga eller ett oväntat? bemötande.

På samma vis som det uppfattas lågt och ovärdigt att sympatisera eller känna med kriminella (inkl mördare) så uppfattas även omtanken om försvarsanställda. Det har jag själv fått erfara, även fast dom inte är KRIMINELLA.

Jag förstår bara inte din dragning eller vilja att umgås med någon som sitter inlåst. Du måste väl ändå förstå att det inte tillhör vanligheterna?

Har själv brevväxlat med fångar, mest för att lära mig ngt. om deras psyke. Och till slut kom jag fram till att det finns ett visst klimat på anstalten där dom förväntas leva upp till bättre ideal, även skriftligt då deras brev kontroll läses så du kan inte utgå ifrån vad dom skriver. Det är trist nog att erkänna för dig eller andra som gillar sådana män att det är mest löst snack.

Om du nu VET att du vill förbli trogen och vänta tills han kommer ut så har du väl redan där gjort ett val. Du får väl helt enkelt leva med dig själv under tiden och prioritera honom?

Men hade ni varit ihop länge innan han åkte in?

Han sitter ganska länge, så klart man kan bli lite frågande vad det är du tänker förlåta?

Jag har haft både min pappa och bror inne. Men jag är ju inte kär i de, så det är inte riktigt samma.

Tycker inte man kan skylla på andra för val man själv gör.

Självklart kan man bli en bra person efter en fängelsevistelse också.