han vill vänta med barn, trots att vi satt datum

Du gor det for lätt for honom. Säg att nu är dina p-piller slut, och om han vill ha skydd är det hans ansvar att kopa kondomer.

Jo, men vill ju inte börja pressa honom :/

Det är lixom antingen eller.. Antingen låser du dig fast vid honom och väntar med barn eller så tar ni ett allvarligare snack där du talar om hur stor din längtan är. Är du inte beredd att göra det kanske.inte din önskan är så stor som du tror..

Det behövs två i en relation för att kunna skaffa barn, två som vill. Då är ju även frågan - vill han nånsin? När? Hur länge ska du behöva skjuta på dina drömmar? Eller ska du helt enkelt behöva gå vidare och leta efter någon som vill samma sak som du?

Jag har inte så mycket tankar kring er situation, jag läser om sånt här hela tiden på fl. Valet står hos dig. Hoppas det blir som du vill :)

Har ni kommit överens om att börja försöka, klart du ska pressa honom!

Prova gora samma sak på ett jobb - ni har kommit overens om ett datum när du t ex ska komma med en offert till en kund, och när datumet kommer vill du skjuta på det? Klart kunden kommer att pressa dig. Samma här; antingen pressar du honom om du verkligen vill detta, eller så soker du dig en ny man som vill samma som du. Eller så väntar du bara, och väntar och väntar, tills..... ja.... tills du kommer underfund med att han egentligen aldrig ville ha barn, och aldrig kommer att skaffa det, och du du står där med hans slutgiltiga beslut.

Kommer han vilja ha barn någongång ? Man vill ju veta vad som gäller. Är ni väldigt unga? Fråga honom varför han vill vänta annars .. Han kanske har något bra svar? (Utbildning , jobb eller vad som)

Jag hade nog sagt såhär. Mina p-piller är slut nu och jag är så redo man bara kan bli så vill inte du skaffa barn måste du vara totalt ärlig med mig och säga det. Jag kan inte gå med den här längtan och väntan hur länge som helst, det är inte rätt mot mig. Sedan hade jag avslutat med att jag minsann inte tänker skaffa nu p-piller utan nu är det upp till honom och skydda sig!

Vi är relativt unga, 23 och 25. Men vi har ett stadigt liv, båda har jobb och vi har hus.

Han är väldigt barnkär med sina syskonbarn, jag tror mest det är bekvämligheten som styr. För mig känns det inte alls jobbigt att ha ett så stort ansvar, jag förstår ju att det kommer kunna bli många vakna nätter osv.

Jag får väl helt enkelt ta slut på pillrena och ta diskussionen därefter.

Jag hade inte förnyat p-pillren. Ni har ju pratat om detta och han har ju inte själv tagit upp att han inte är redo. Det var dumt att du tog upp och undrade ifall han var redo - du skulle bara förutsatt att det blev som ni bestämt. Själv sa jag bara till min man att "vi hade ju bestämt april så jag räknar med att det blir av eller hur?". Hoppas ni kan komma överens.

Som jag läser det så har du tjatat till dig det första "ja-et". Till vilken grad du har tjatat vet ju inte jag men antagligen så mycket att det enda sättet att få slut på tjatet var att "gå med på det".

Jag personligen hade inte slutat med ppiller bara för att pressa min kille att ta allt ansvar för att inte bli gravid, för problemet kvarstår ju - att du vill ha barn och inte han- så du kommer ju fortfarande vara utan barn. Vissa kommer säkert säga att han får skylla sig själv om han inte använder kondom, men jag väljer att anta att ni gemensamt valt att du ska använda ppiller och slutar du tvärt så är det inte längre något gemensamt beslut utan ni står då båda två där och är tjurskalliga.

Jag skulle ta en riktig diskussion och hämta ut fler piller för diskussionen kommer inte vara över på en enda kväll. Det ni behöver lista ut är om han vill ha barn alls, när han vill ha barn och hur länge du kan tänka dig vänta och komma överens om ett datum som passar båda. Vi har själva haft diskussionen och jag ville ha barn när jag var 18, men vi pratade om det och kom fram till att han vill ha barn när vi är typ 35, så vi enades om att mellan 27-30 är rimligt och ju närmare det blir och olyckan skulle vara framme så får man ta en diskussion där och då. Men jag skulle aldrig "tvinga" till mig ett barn, det är en alldeles för stor grej att besluta om ensam, vilket jag tycker att man gör om man bara slutar med ppiller och säger "ja, det är upp till dig nu".

Att pressa känns fel. Jag tänker att det alltid är någonting han kan vända emot dig vid sömnlösa nätter oh dylikt. "Jaja, det var ju du som ville ha barn..." Jag har några bekanta med den problematiken. Man kan ju tycka vad man vill om sådana pikar men faktum är väl att det ändå finns folk som tar till det, tyvärr.

Jag har iallafall bestämt mig för att inte förnya receptet, inte bara för att kunna få barn utan för att förhoppningsvis kunna få tillbaka min tappade sexlust. Vill testa att leva ett tag utan att proppa kroppen full av hormoner. Kommer ju såklart prata med sambon om detta, men vill han vänta längre så får han se till att skaffa skydd.

Kanon, tycker jag :)

det går alldeles utmärkt för mig o sambon att avsluta sexet o därför spruta i hennes röv. Testa det vid tillfälle! Mycket bekvämare (men självklart mindre safe) än med gummi

Hej! Hur gick det för dig? Är i samma sits.. Vi skulle börja försöka nu i oktober, tog ur spiralen i juli, för att kroppen skulle få vila lite innan å jag skulle få hinna lära känna den. Så för 3 veckor sedan säger han att inte vill längre, inte just nu, kanske aldrig. Men jag ör snart 32 å han fyller 44 snart så jag könen att det är nu. Kan inte bli 40 å sen ångra mig.. Så nu vet jag inte vart jag skall ta vägen längre