Plussade den 2 maj, har två barn innan varav den minsta är ett år.
Har varit inställt på abort ända tills för några dagar sedan då jag insåg att det är redan på fredag. är i v 7+0. Pappan vill väl igentligen inte ha ett tredje, men ärligt så vet jag inte hur jag känner längre.. känner mig tom och orkar inte tänka på det. Innerst inne så vill jag, men vet att tidpunkten inte är så bra.
Hur kände ni efter en abort? ångrade ni er??
Vill du inte helhjärtat göra abort skulle jag avråda dig till det. Vad sa kuratorn? Fick ni bra kontakt? Tala med dem. De pratar med folk som har samma tankar dagligen.
Tackade nej till kurator, känner (tyvärr) inge förtroende till en kurator eller att hon kan hjälpa mig. Jag känner också att jag inte kan tvinga min sambo till ett barn. Han måste va med på det också, men fasiken vad ont det gör och jag vill egentligen inte. Hoppas i smyg att jag är längre gången än vad jag är så jag slipper.
Prova att prata med din man igen, o berätta hur du känner o så, man vet ju aldrig om han kanske ändrar sig.
Blev gravid när min yngsta var 4 månader. Kände totalpanik men ville absolut inte göra abort, kändes fel. Mannen ville inte ha fler barn just då, jag sa att jag inte klarade göra abort men skulle göra det för hans skull isåfall (ville inte gå igenom en grav. ensam). Men han ändrade sig och var med på det och började glädjas åt det t o m.
Men när jag gick in i v 8 började jag må så jä*la dåligt, spydde dygnet runt och fick så otroligt dåligt samvete gentemot min 4-månaders. Jag klarade inte av att vara den mamma till honom som han behövde, och jag började tänka på hur han skulle försummas och inte få någon uppmärksamhet när lillasyskonet föddes. Det hela slutade med abort pga att jag inte kunde släppa dessa tankar, min man blev ledsen då han ställt in sig på en bebis till.
Idag ångrar jag aborten något så in i norden :/ Men jag utgick ifrån det som kändes bäst just då helt enkelt. Jag satte in spiral efter aborten (åt p-piller innan men blivit gravid 2 ggr på dem tyvärr).
Lycka till hur du/ni än gör!! Man fixar det om man bestämmer sig för det. Kram
Vill du inte så gör det inte. Har varit i samma sits. Barn nr 4 var inte planerad. Jag velade och velade och hade även jag tid för abort. Dock hade jag velat så länge att jag hunnit komma till v13-14. Hade tid för i läggning på SöS på kvällen klockan 17.00. Ringde 10min innan och avbokade. Bm jag pratade med sa..."det gör inget att du ringer så tätt inpå. Du hade kunnat ringa 5min innan. Det är ett så stort beslut. Jag är glad att du gjort ditt val. Och önskar dig all lycka till i framtiden!"
Vår lilla 4 är idag 2år och jag är så JÄVLA glad att jag valde livet. Att hon finns. Hon är fantastisk och jag älskar henne till månen och tillbaka.