Hur var ditt vändningsförsök? (Bebis i säte)

Vändningsförsöket lyckades inte och gjorde ont. Läkaren försökte två gånger, fick stora blåmärken på magen. Jag hade känt vår dotters huvud på ett ställe i över två månader. Antar att hon gillade att ligga där. Blev planerat kejsarsnitt två veckor senare...38+4. Det bästa jag gjort vad gäller barnafödande. Nästa vaginala var inte lika roligt!

Vet du om det var nån särskild anledning till att det inte gick, eller var hon bara envis? Var det de eller du som ville fortsätta försöka två gånger trots att det gjorde ont? Hade du kunnat avbryta om du velat? Vad bra att snittet gick bra iaf!

Förlåt om det lät hemskt...var ju det för mig men jag har ju mest hört positivt om vändningsförsök innan.

Vi fick frågan om vi skulle försöka en gång till, och vi sa ja...

Hon låg liksom halvt på tvären, hennes huvud strax under mitt högra revben. Jag frågade ju aldrig varför det var som det var så ingen aning om det.

Har hört att chansen/risken att nästa bebis också lägger sig i säte är större...det är mycket möjligt men, vår andra gjorde inte det.

Ja, alltså jag blev tillsagd att säga till om de skulle sluta...detta var under andra försöket...men jag var förstummad av smärta...sorry men, ja så var det för mig. Skriver det igen, har inte hört innan att någon annan upplevt det så som jag.

Jag fick göra vändningsförsök samma dag som bf (lång historia om hur det kom sig att de inte upptäckt att hon låg i säte innan, vi tar inte den nu)

De sa redan innan att det var väldigt liten chans att hon skulle vända sig eftersom det är så trångt i magen precis i slutet. Det är väl större chans att det lyckas ju mer fostervatten det är runt bebisen (alltså ju tidigare det sker). Och mycket riktigt rörde hon sig inte en tum.

Men - jag tyckte inte att det gjorde ont alls! Visst kändes det lite, men inte ont. Och dottern fick inga problem heller, blev inte stressad eller mådde dåligt eller nånting. Lugn som en filbunke låg hon kvar i sin position där hon legat i typ 13 veckor

Så det slutade med att jag fick komma tillbaka efter två dagar och föda med snitt. Jag blev erbjuden att prova att föda i säte om jag ville, men jag hade ingen lust med det. På det hela så var alltihop en väldigt stor grej för mig medan det hände, och jag var inte alls inställd på snitt och blev nästan besviken, men så fort dottern var ute var det helt irrelevant hur hon kommit ut!!

Ingen fara, jag vill gärna höra alla sidor av det. Har förstått att en del tycker att det gör jätteont och andra bara lite obehagligt, men det beror säkert på förutsättningarna inne i magen och hur läkaren gör. Generellt verkar det göra mer ont när det inte lyckas, medan det knappt känns om det lyckas, vilket säkert är ganska logiskt. Om barnet sitter fast eller stretar emot så trycker det säkert på organ omkring, men om barnet bara flyter med så känns det säkert inte så mycket. Tack för att du berättade! Gissar att om du skulle få ett barn i säte igen så skulle du inte gå med på vändningsförsök? För visst kan man väl säga nej?

Jag gjorde vändningsförsök i v 36+0 och dottern hade legat säte så länge jag hade känt henne i magen. Vändningen lyckades men jag tycker också att det gjorde ont, hade blåmärken och märken efter läkarens händer på magen efteråt. Läkaren skrev även i journalen att det var en besvärlig vändning. Dottern mådde bra hela tiden och fixerade sig med huvudet nedåt några dagar senare.

Jag gjorde vändningsförsök i v.37. Det gick inte alls. Jag kan inte minnas att det gjorde direkt ont, men jag fick en andnödsångestattack av medicinen jag fick. Det var jävligt jobbigt. Läkaren ville försöka igen, men jag sa bestämt nej (den "fladdrande gardinen" som han kallade skiljeväggen jag har i livmodern var mer en betongvägg).

 

Jag kom vid detta tillfälle ihåg att min gynekolog för en miljon år sedan sa att jag hade en hjärtformad livmoder, vilket skulle resultera i att mina eventuella framtida barn skulle ligga i sätesbjudning. Vilket det gjorde. Sjukt nöjd med det.

Ja, man kan säga nej. Men jag tror inte att det är uppskattat 

Hm där föll min teori om att det inte gör så ont när det lyckas. :) Vad var det som gjorde ont, var det att läkaren tryckte in händerna så djupt i magen eller var det mer huden som brände? Hur lång tid höll läkaren på med själva vändningen? Blåmärken efteråt låter ju lite brutalt, men låter ju iaf som att bebisen inte fick ont då. Jag är nog allra mest nojig över att barnet ska fara illa på nåt sätt och få ont, bli klämd, bli rädd etc. Ens egen smärta har man ju lite mer kontroll över.

Jag upplevde det inte som negativt att möjligen tacka nej till ett vändningsförsök. Men det får jag ju aldrig veta... Men eftersom man får det i form av en fråga så kan man ju absolut tacka nej.

Ja, definitivt nej tack till ett ev nytt vändningsförsök! Ett pl.ks hade varit välkommet i den situationen. Att föda i säte ger ökad risk för akut kejsarsnitt.

Tror det är svårt att säga varför det är svårt el lätt med vändning...barnen är olika, magarna är olika, möjligen olika tekniker...?

Lycka till. Snart är han/hon här!