Mensvärk i ryggen. Förlossning på G?

Ingen?

Det är bara förvärkar. Riktiga värkar hade inte släppt och det hade stigit i smärtgrad. Förvärkar kommer för att hjälpa livmodertappen till utplåning och för att du ska öppna dig. Man kan gå veckor med förvärkar utan att förlossning är nära, typ som att slemproppen går :)

När min förlossning var på gång fick jag "mensvärk" i ryggen som strålade fram mot magen (men absolut ondast i ryggen), det kom i vågor. Jag började känna av det ungefär två-tre dagar innan min flicka föddes, på andra dagen gick slemproppen och hon föddes på natten.

Tack för era svar!

Då är det som jag misstänkte. Lite på gång men ändå inte jättemycket hehe.

Det är likadant idag. Mensvärk i ryggen. Kom nåt som kanske skulle kunna vara en bit av slemproppen. Men det är ju oxå svårt å veta. Mår väldigt illa med.

Hur har det gått för dig? :)

Imorse gick slemproppen. Legat hela natten med värkar med ca 8 min mellan. Så det hår väl iaf framåt.. Om än långsamt

Spännande!

Med vårt första barn hade jag mensvärk av ich till veckorna innan fl, en dag (som visade sig vara dagen fler fl) tog mannen ledigt när jag vaknade kl 6 på morgonen med 6 min mellan mensvärkarna. Vi åkte ca 2 mil utanför stan och shoppade och hade en heldag... Framemot eftermiddagen och under kvällen blev det kortare mellan mensvärkarna och vid 1 på natten var det väl 2-3 min mellan, fortfarande som mensvärk. Vi ringde förlossningen som sade att det skulle vara 1 min mellan värkarna, så att vi väntade och klockade. Använde tensapparat (som inte hjälpte). Det var svårt att klocka 1 min mellan (ibland var det ju 55 sek och ibland 1 min och 4 sek mellan,,,!) och jag ville åka in då det kändes som att jag kände ett huvud därnere (mannen kollade men kunde inte se ngt), men mannen ville inte ringa fl igen, de hade ju sagt 1 min mellan. Tillslut vägrade jag vara hemma 3 trappor upp utan hiss längre så att strax innan kl 6 på nästa morgon åkte vi till fl. väl där (hemsk bilresa eftersom jag inte kunde sitta...) tog personalen av mig kläderna och lade mig på en säng och när de tittade därnere såg de ett huvud. 11 min senare är hon född!

Jag skulle säga att du (som jag) kanske har en lång och inte så smärtsam latensfas, men att vänta tills det är 1 min mellan värkarna tycker jag i efterhand könns modigt, man vet ju inte.... Lycka till!

Oj vilken berättelse! Tack för att du delar med dig :) Jag tror inte jag kommer klara att va hemma så länge. Tycker redan detta är på gränsen till outhärdligt. Bor 4 trappor upp utan hiss.. Väldigt nära till sjukhuset iaf så det känns ju bra :)

När sonen kom till världen vaknade jag vid 6:30 (typ då sambon åkte till jobbet, så jag kan inte säga om jag vaknade av honom eller annat) och hade ont i nederdelen utav ryggen. Tänkte att jag förmodligen legat konstigt alt. legat för länge på ena sidan (man är ju inte speciellt rörlig på slutet om man säger så).

Efter en dryg halvtimmes snurrande i sängen utan att det släppte så blev jag kissnödig.. vi kan säga som så att det inte bara var kiss att torka bort utan slem med blodstrimmor i..

kanske var det ändå dags?

Fortfarande bara ryggont så passade på att ta en varm dusch innan jag åt frukost. Nu hade ryggsmärtan flyttat sig från ländryggen framåt magen istället, men ändå väldigt hanterbar (förvärkar tänkte jag, för det hade jag inte haft några alls innan).

Straxt efter 9 börjar rygg/magsmärtan bli lite jobbig och jag börjar fundera på ifall det inte är på G iallafall. Ringer hem sambon från jobbet några mil bort och börjar försöka packa ihop en väska (nä det hade jag ju inte gjort innan, och idag var det ju ändå BF+6)

Vid 10 börjar det bli riktigt jobbigt med täta värkar och jag börjar fatta att det nog inte kommer att gå över (fortfarande BF+6 men jag är tydligen lite trögfattad). Sambon tjatar om att vi måste ringa FL och jag säger att det kan han göra själva, det måste han ju ändå fatta att det inte är bråttom, förstagångsföderska lixom och inte har de tid att lyssna på oroliga och nojjiga parents-to-be som ringer vid minsta känning (som de sedan suckar ljudligt över i fikarummet).

Nä de på.förlossningen ville ju inte prata med sambon såklart så jag blev ju tvungen att prata med dom ändå. Och när BM frågar om jag tycker att det börjar bli jobbigt så rasar min "lägg-av-det-är-inte-dags-än-attityd" och vi åker in (bara resan tog 1.5 timme pga en massa omständigheter på vägen. Vanliga fall kan man köra in på 30 min om man kör lite lagom olagligt).

Hur som helst, väl på FL så vägrar jag lägga mig i sängen, för då kommer jag inte kunna resa mig igen resonerar jag (oerhört genomtänkt svar va?) så undersköterskan får ta blodtryck på mig när jag står vid sängen och krampaktigt håller i gaveln. Får en liten mugg och ska försöka lämna ett kisseprov. Vet inte om det kom några droppar i muggen för när jag försökte så kom det en sån kraftig värk att ja inte kunde resa mig upp från toastolen. Men jag är fortfarande inte övertygad om att det är dags, vi får säkert åka hem snart igen och vänta.

Efter en liten stund kommer en BM som vill undersöka om jag öppnat mig, och då kan jag inte envisas med att stå vid sänggaveln längre utan får klättra upp i sången och lägga mig ner. BM behöver knappt kika in - fullt öppen ju - och då blir det far på personalen på rummet med att plocka fram allt de kan tänkas behöva.

Jag själv ser förmodligen ut som ett fån - vadå fullt öppen? Det är ju bara förvärkar, man ska ha såna innan det sätter igång på riktigt.. och man ska få åka fram och tillbaka till förlossningen flera gånger som förstföderska innan det är dags.. och gå runt i korridoren och plågas i flera timmar närande väl är dags..

Så huxflux var det bara dags, BM tog hål på hinnorna och straxt före 13:30 var sonen ute.. vi hann inte vara på förlossningen mer än 1.5timmar..

så drygt 7 timmar från första "känningen" (dvs smärta långt ner i ryggen) tills han låg utanpå magen..

Nu är det 27 dagar kvar till BF, vi får väl se hur det startar den här gången och ifall jag kommer vara lika envis och trög

Tack för att du delar med dig! Lycka till med nya bebisen! :)

Hon kom natten till söndag! Bättre morsdagspresent kan man inte få! <3

56 timmar från att d börja.. 14 timmar på förlossningen. Krystningen tog ca 15 min. Hon är helt perfekt å vi mår bra <3

Stort grattis! Då var det som du trodde, det var på G! Och med ett bra förarbete krävs inte mycket krystande ???? njut nu av den lilla och kom ihåg att den här tiden inte kommer tillbaka (disk, tvätt och städning finns alltid kvar...) lycka till!

Länge sedan jag skrev i tråden, tänkte bara uppdatera om min egen förlossning som skedde i augusti 2015.

Vaknade kl 2 av att ett barn kom till vår säng. Kände då ingenting (men hade gått 6 dagar över tiden). Gick till barnrummet för att få sova ifred. Vaknade en timme senare av en värk. Tänkte då att jag inte orkar föda bar nu! 5 minuter senare kom en värk till. Steg ur sängen för att gå på toaletten och göra nr två för att slippa göra det under förlossningen, varpå vattnet gick så snart jag reste mig upp. Gick på toa men vågade inte göra nr två då det kändes som om att även barnet skulle kunna komma. Väckte mannen och ringde därefter förlossningen som motvilligt sade att vi kunde få komma (när jag sagt att jag ville göra nr 2). Lade mig för att klocka värkarna medan mannen ringde sina föräldrar (som skulle vara barnvakt åt våra två andra barn) och packade det sista i förlossningsväskan och letade kläder till mig. 5 min mellan de 2-3 värkar som jag klockade, värkarna var långa, mer än 1 min. Hans föräldrar kom väl 3.25 så att jag och mannen skulle åka in till förlossningen. Jag kände dock behovet av att krysta så fort jag fick en värk. Kunde inte kliva ur sängen, än mindre sitta eller ligga in bilen in till förlossningen. Bad mannen ringa ambulans. Ambulansen körde fel! Vi bor vid en vändplats med två parallella vägar så att ambulansen körde förbi och mannen fick springa ut i gatan och vinka så att de vände och kom rätt tillslut! När ambulansmännen kom konstaterade de att det var lika bra att stanna och föda färdigt hemma. Födde vår dotter 3 krystvärkar senare, kl 3.42. Åkte till förlossningen iklädd en handduk och en klämma runt navelsträngen.... Räknade ut att jag hade sammanlagt 10- högst 15 värkar totalt, men de fyllde ju sin funktion....barnet ute inom en timme från första värken! Syddes med två stygn på förlossningsavdelningen. Mm brukar säga att trean är lurig, och det var den, jag kände ju ingenting i förväg och 42 minuter efter första känning var hon född. 54 lång och 4000 g!