Jag gjorde klart för pojkvännen innan vi flyttade ihop att jag inte kommer ta något som helst ansvar för hans barn. Jag är inte barnkär och tänker inte bli nån bonusmamma.
För oss funkar det, men det är ju lite som att man är singel den veckan han har barnet... Inte helt idealiskt.
Du behöver inte vara "bonus" mamma, barnen har en mamma :) Däremot måste du ju acceptera barnen.. Och att han är ett paket, där dom ingår :) Var deras "vän", så dom inte känner sig ovälkomna!!! Sen är de ju hans ansvar, vill han ha skoj med dom, kan du ha egen tid osv.. Du har varit ärlig, så han vet att du inte kommer vara "barnvakt" mm... Då ser inte jag något problem :) MEN du få inte visa några konstigheter framför barnen, utan var deras vän :)
Som du skriver, svårt att inte bli involverad..
Bor ni ihop så ja då kommer det bli du som städar efter dem, tvättar deras kläder och lagar deras mat. Om de ramlar och slår sig ska du stå bredvid då och titta på? Om de en kväll bönar och ber om att du ska läsa en saga eller natta dem ska de få ett nej då? För självklart kommer sådant att ske och det vet du säkert också inte sant?!
Du har redan en gång varit en bonusmamma, då vet du också hur vardagen ser ut och även om pappan går med på detta nu så kommer det ändå sluta med att han begär att du finns där för det är det som är mest naturligt i ett familjeförhållande. Han vill leva ihop med dig, vilket betyder att han ser en framtid ihop, ett liv ihop där givetvis hans barn räknas in för honom. Jag vet inte hur det ser ut för andra men jag tror att hans förhoppningar är att du kommer att fatta tycke för barnen. Varför skulle du inte det i hans ögon? De är ju helt fantastiska enligt honom.
Jag var sexton år när jag fick bo tillfälligt hos min pappa och hans nya fru för att mamma och jag bråkade för mycket. Jag märkte att hans fru inte tyckte om min närvaro, kände mig som en främling i mitt eget hem. Pappa och hon hade varit tillsammans i två år. Jag hade haft det där rummet i tio år. Jag höll ytterst låg profil och stannade inne på mitt rum så fort jag var hemma, men försökte hålla mig ute så länge jag kunde. Men så kom dagen då jag skulle öppna mitt rum och dörren var låst. Häxan höll i nyckeln och min pappa satt med krökt rygg och förklarade att jag inte var välkommen till dom längre för att min närvaro gjorde häxan ?stressad? och hon fick migränattacker.
För att förtydliga.. Han vill flytta till mig. Barnet blir alltså inte "utkört" från sitt hem då barnet aldrig bott här. Hans umgänge med barnet har oftast varit i samma stad barnet bor i mitt på dagen då pappan jobbar konstiga tider.
Har frågat hur han tänkt sig att umgänget med barnet kommer att se ut och han menar att förutom på dagarna så tänkte han sova över med barnet hos barnets farmor, som bor i samma stad, då och då.
Ursäkta, men du är en vidrig människa, ts! Stackars, stackars barn säger jag bara. Du är bonusmamma vare sig du vill eller inte så det är bara att välja: gör slut med killen eller gör din plikt! Du är som en barnunge!