Jobbat mig sjuk

Jag är tyvärr inte expert på sjukvården, men finns det inte vårdgaranti på 3 månader?

Kan du skriva in dig hos en annan vårdcentral?

Angående utbildningen kan det se ljusare ut, du har jobbat ett tag efter studierna. Kan du få diagnos som kräver att du omskolar dig är det inte omöjligt att du kan få mer CSN. Det fick en kompis till mig, blev utbränd och fick 2 år till nu när hon blivit tillräckligt frisk för att studera igen.

Men hälsan först! Lycka till!

Jag vet hur det är. Sprang som vikare i flera år inom psykiatrin. Blev utbränd. Sjukskriven ett år nu. Inga problem med FK än så länge. Jag håller dom lite uppdaterad om läkarbesök och hur jag mår. Känner mer livsglädje nu när det blivit vår och sommar. Kände inget alls innan. Ingen glädje. Ingen framförsikt alls. Tar mig ur isoleringen mer och mer. Umgås inte gärna med folk. Vill helst bara vara med min lilla familj. Så jag förstår hur du har det. Men när du mår bra igen och börjar fundera på jobb ( jag är inte där än) så har du som tur är en bred utbild. Och kan få många olika slags jobb inom din gebit. Jag vill inte fortsätta arbeta med människor. Jag vill bara ha lugn och ro. Inget stim inget tjat.

Vad äter du för medicin? Får du dagarna att gå? Tar du dig upp?

Jo, jag antar att vårdgarantin gäller men de säger att de inte har möjlighet till snabbare hjälp än 19 månader. Ska kolla det där med CSN, kan ju vara ett alternativ. Detta är så svårt.

Jag känner som dig (Anonym Olivia). Jag vill inte hellre jobba med människor. Behöver stabilitet och ett arbete som går att planera, där man slipper andras ångest. I alla fall i nuläget. Det är svårt att få dagarna att gå. Sover mycket på dagarna, kollar på extremt dåliga Tv-program, typ såpor. Kommer ofta inte ur sängen förrän efter lunchtid. Vill liksom inte stiga upp för då börjar ju de hemska dagarna. Grubblar massor på framtiden och tänker att ingen vill anställa nån som klappat ihop (kan det vara så hemskt?). Känner mig som en börda på min familj. Jag gör ju inte "rätt för mig". Hatar det uttrycket... Antar att om man inte gör rätt så gör man fel, enligt samhället.

Jag gjorde samma resa som dig. Jobbade inom socialtjänsten i 10 år, jobbade alldeles för mycket och blev till slut sjukskriven för utmattningsdepression. Jag hade tur att få komma till psykolog på en gång genom min VC så jag kunde återgå till arbete efter ett par månader. Under tiden jag var sjukskriven fattade jag och maken några stora beslut då vi förstod att jag aldrig skulle kunna fortsätta jobba som jag gjorde. Vi flyttade från vårt hus till en annan stad där det är billigare att bo och sedan 2 år tillbaka håller jag på att skola om mig till sjuksköterska. Sista två terminerna kommer jag inte ha CSN men löser det genom att jobba extra som usk samt att vi får leva väldigt, väldigt snålt i några månader.

Att lämna socialtjänsten är det bästa jag gjort. Jag mår så mycket bättre nu och ser fram att få min sjuksköterskelegitimation när jag pluggat klart.

Jag blev lite hoppfull när jag läste ditt (fd socialsekreterare) inlägg. Nånstans skönt att veta att man inte är ensam och att det finns alternativ. Det finns en massa saker jag skulle vilja göra när jag förhoppningsvis blivit frisk. Jag undrar om alla dessa unga socionomer som utexamineras varje termin upplyses från skolan om hur hård arbetsmiljön och arbetsbördan är?

Hej TS!

Jag är också socialsekreterare sedan 5 år tillbaka. Sjukskriven för stress sedan en månad tillbaka. Får inget stöd av min chef, snarare tvärtom.

Grunnar också på framtida jobb nu. Fördelen med att vara socionom är att man kan jobba med MYCKET! Jag har tidigare varit slolkurator och älskade det. Mindre stress och kul jobb! Tyvärr stängde skolan jag jobbade på och sen fastnade jag på socialtjänsten. Drömmer om att sluta men vill inte "slösa" bort min utbildning. Men kan absolut tänka mig kurator igen. Eller jobba med rehab, sjukskrivningar, behandlingshem, coach... finns många alternativ för dig och mig.

Dock är det nog sådana som vi som behövs på socialtjänsten. Men man ska inte behöva bryta sig själv i bitar för andras skull. Då är det fel på arbetsmiljön.

Hej (Anonym samma)

Tack för ditt svar. Tråkigt att höra att du också hamnat i myndighetsträsket. Jag fick inte heller nåt stöd från chefen. Han tyckte att jag skulle gå in på helger för att jobba ikapp, och hade jag inget att jobba ikapp så kunde jag hjälpa kollegor som låg efter i arbetet under helgerna. Jag skulle inte få något extra för detta, mer än tid mot tid, så jag avböjde vänligt. Hade också tyckt att det hade varit spännande att arbeta som exempelvis kurator, men jag undrar hur lätt det är att få ett sånt jobb när man aldrig gjort det innan? Vad tror du? Jag var inne och kollade Platsbanken idag och det fanns ju en massa jobb inom socialtjänsten med personliga egenskaper som "du ska se lösningar i problem", "tänka positivt även när det är svårt", "klara av att ha många bollar i luften" etc etc. Floskler. Vem är sån? På riktigt?