Vad är det för fel på min styvson?

Kan vara "ärvd" adhd, men lika väl reaktioner på en stökig och jobbig uppväxt.

Han har med sin pappa haft en rätt trygg uppväxt men relationen med mamman har säkert påverkat...

Han har bott med pappan hela tiden och haft det bra där? För en sonär en fadersfigur viktigt..tror inte man kan skylla på mamman som inte är där. Ta hjäp! Och pappan kan inte trippa på tå..utan agera!

Jo, det var det jag menade. Han kanske har känt sig oönskad pga hennes sätt att leva. Har han aldrig bott med henne eller haft umgänge?

Har detta hänt först nu eller varför har ni väntat så länge med att få hjälp? Jag hade aldrig i livet trippat på tå inför ett barn utan jag hade sagt ifrån direkt och på skarpen och även gett en konsekvens. Om detta inte hade hjälpt (fungerar ju inte på vissa barn med diagnoser) så hade jag sett till att få hjälp pronto, tjatat mig till den om så vore.

Det finns inget normalt i att ett barn hotar på det viset och ristar in ord som hora på möbler etc. Inte på något vis, det låter tvärtom som att det har gått väldigt väldigt långt.

Kanske har ni gjort allt det jag skriver, men ändå inte fått hjälp, då bör ni isf vända er högre upp och anmäla saktfärdigheten.
Oavsett om barnet är sociopat, psykopat eller 'bara' i jävligt stort behov av hjälp att hantera det som hänt i hans liv (fast jag har svårt att se att han ska bli så bara pga att han inte träffat mamman så ofta, han har ju haft tryggheten hos sin pappa och dig)

Jag tror inte att en mamma är mindre viktig bara för att det är en pojke.

Trippa på tå är väl det sämsta man kan göra om sonen har dålig förståelse för gränser, ni måste vara tydliga och konsekventa. Gör ni inget om han hotar er, är våldsam och använder grovt språk? Ni måste väl visa tydligt vad som är tillåtet och vad som inte är det?

Är det så illa att ni är rädda för honom måste ni söka hjälp, snarast.

Absolut inte. Men har de haft problem i 8år och tippar på tå och inte gör något?
Det är så lätt att skylla på andra..man kan tyvärr inte påverka hur andra gör..utan bara hur man själv gör.
Har bonusbarn..vars biomamma har stora problem. Men det är som det är..hon vill inte ha barnen,de far illa där. Och klart det påverkar barnen..men barn blir ju bra med bara en förälder också.

Man måste ta reda på varför barnet är utåtagerande och inte bara göra det "lätt" för sig och skylla på andra.

Min särbo har många gånger rådfrågat om hjälp sedan pojken var typ tre, men sedan blev det inget. Han har haft en ganska så öppen syn på det hela och inte riktigt insett problemen förrän nu när han är stor och faktiskt blivit en större fara... Men nu är det på gång iallafall.

Det är tack vare skolan som början på utredningen tagit fart eftersom han pucklat på lärare också... Samt skrikit glåpord efter dem.