Självdestruktiv

Hej alla.
Jag vänder mig ofta till detta forum för diverse olika funderingar som dyker upp i livet och finner att många "vanliga" människor kan ge den bästa reflektionen. Nu står jag inför mitt livs största misstag och på branten till avgrunden, helt krossad inombords och söker lite guidning.

Jag har varit otrogen med min arbetsledare som nu i dagarna blev befordrad(vet ej om det är permanent men iaf tillfälligt) till produktionschef. Samlag skedde två gånger på kort tid på hans initiativ men jag var med på noterna och anser mig inte direkt våldtagen. Då ser jag det mer som en envis övertalning där han visste precis vilka "knappar han skulle trycka på" och att jag var svag nog som inte kunde stå emot. Detta skedde runt årsskiftet och sedan dess har jag blivit känslomässigt "jagad" av denna mannen genom text och närmanden på jobbet. Han är äldre, gift med två barn så jag har aldrig sett någon framtid med honom utan försökt avstyra hans kärleksförklaringar så gott jag kunnat. Dock har jag låtit uppvaktningen pågå och i svaga stunder även uppmuntrat hans känslor genom att tillmötesgå honom med fina ord och komplimanger. Delvis pga att vi jobbade ihop så jag ville inte ha en jobbig stämning på jobbet, men även för att jag gillade att bli sedd.
För två veckor sedan fick min sambo se vår konversation och konfronterade mig. Jag erkände direkt, kände att jag inte orkade ljuga mer. Vår relation hade varit dålig under en tid både före och efter otroheten så jag ville bara lägga alla korten på bordet. Hans första reaktion var så klart ilska, självklart mot mig men även mot kollegan. Sambon tog beslutet att kontakta kollegans fru. Kollegan har valt att göra sig till ett offer och skyller allt på mig inför sin fru som väljer att tro blint på honom. Hon har varit aggressiv och hotat om att försöka få mig sparkad pga detta, fast på grunder om förtal. Till en början kände jag mig oerhört ledsen över att ha förlorat kontakten med kollegan för vi var goda vänner innan allting, men jag har valt att omvandla det till ilska över vilket jävla svin han var som förutom bidrog till att jag svek min sambo även lägger all skuld på mig och gjort att min arbetsplats blivit förstörd. Alla fina ord han sa var aldrig sanna och jag hatar mig själv som lyssnade på dom och förstörde min relation.  
Jag har självmant berättat allt för min sambo sedan dess och gråtit ögonen ur mig av ånger. Jag har gett honom alla lösenord och tagit bort alla koder på telefonen så tillgången finns om han vill ha den. Hans ilska har nu mynnat ut i en total avstängning och han vill inte prata med någon om det som hänt, och det är typiskt honom när jobbiga saker drabbar honom. Jag vet att det skadar honom psykiskt att försöka kväva det som hänt men samtidigt kan jag inte tvinga honom att prata med någon. Vi har försökt fortsätta som vanligt och han visar tecken på att han vill vara nära mig genom omfamningar och pussar. Vi har haft sex tre gånger sedan det kom fram och enligt honom känns det som vanligt.

Jag kan inte ens börja beskriva om hur jävla ledsen och äcklad och besviken jag är mot och på mig själv. Jag har förstått genom åren att jag är självdestruktiv och så fort jag lyckas pussla ihop ett tryggt liv så saboterar jag för mig själv. Jag tillåter mig inte att vara lycklig och pratar ofta till mig själv(genom hela vår relation, inte bara nu) att jag inte förtjänar att bli älskad. Jag har ett sjukt stort bekräftelsebehov och ser inte den bekräftelsen han faktiskt ger utan söker hela tiden mer och mer. Detta enorma sveket mot honom får mig att inse utan tvivel att jag har allvarliga hjärnspöken som jag måste jobba med, nu när det gått så långt att jag inte bara är en fara mot mig själv utan även mot andra. 
Vi har inte haft en perfekt relation, jag har under hela vår tid tillsammans fått "jobba för" att han ska stanna hos mig. Han mäter hela tiden mitt sätt att visa kärlek mot hur han gör och det får honom att tro att han kanske inte älskar mig. Vi har ofta haft "uppbrotts-samtal" där han hintar om att han vill gå isär och jag får böna/be/övertyga att vi det vi delar är kärlek. Man kan kort och gott säga det som så att han svikit mig otaliga gånger emotionellt genom att alltid påminna mig om att jag inte kan vara trygg i vår relation. Det rättfärdigar dock inte min handling på något plan alls och det är inte alls det jag vill göra. Jag bara spawnar om att det kanske är en anledning att jag har ett självdestruktivt beteende, det liksom kastar bensin på en redan existerande eld.

Jag har blivit sexuellt och emotionellt utnyttjad av otaliga män under hela mitt liv till den grad att jag misstänker allas motiv när dom pratar med mig. Nu hur min kollega utnyttjat mig för sex och hur han valt att kasta mig under bussen inför sin fru gör att jag antagligen aldrig mer kan lita på okända människors motiv.

Det jag skulle vilja få stöttning med är väl egentligen hur jag egentligen borde göra med mitt liv. Jag vill gärna få stanna med min sambo för att reparera det som är trasigt och försöka vara lycklig i det jag har. Jag älskar honom väldigt djupt även om det inte verkar så på hur jag valde att handla. Jag vill få tiden att visa att han är viktigast för mig.
Jag är till och med villig att söka nytt jobb efter semestern för jag vill bort från kollegan och möjligheten att man måste interagera med varandra. Vi bor visserligen i en småstad men vi är i olika åldrar så man behöver inte stöta på varandra mer än någon gång ibland och risken att ha samma vänner är oerhört liten. Det jag vill eliminera är att man måste ses dagtid och att han fortfarande har en maktposition över mig på jobbet.

Men eftersom han alltid varit osäker på sina känslor till mig och vår framtid så undrar jag också om det är värt att lägga ner mer tid i det här. Vi har pratat lite om barn det sista året men det är alltid lite "inte med mig-vibb" över det från hans sida. Vi har varit ihop i snart sex år så jag vill inte att någon av oss tar förhastade beslut.. men frågan är hur lång tid behöver man ha på sig för att veta om man ska dela framtiden ihop eller inte.

Ni kan skriva vad ni vill, att jag är en slampa och dålig människa osv. Jag vet redan allt det och håller med er till 100% så jag kommer inte säga emot. Men jag kanske inte väljer att svara på det direkt eftersom jag behöver hjälp med vad som ska hända från nuet och i framtiden.