Återhämtning efter snitt

Tror att det är ganska svårt att bara "begära" ett snitt, man måste ha ganska bra anledningar för att få igenom det. Men det kanske du har?

Återhämtningen för mig tog ca en månad, första 2 veckorna var jag väldigt orörlig. Vattenglaset som stod framför mig på bordet fick jag be min sambo ge mig eftersom det gjorde för ont att luta sig fram. Efter 10 dagar kunde jag gå korta korta promenader, ca 500 m men då grät jag nästan när jag kom in.

Nu två månader efter gör det lite ont ibland, men mer som träningsvärk. Nu klara jag allt som vanligt igen, eller vad dom är normalt efter barnafödande. Det värsta är nog ärret som kliar, men all känsel är borta så det går liksom inte klia.

Det gick hur bra som helst! Hade kunnat göra det tusen gånger om, fick planerat snitt pga rädsla och behövde inte "kriga" destomer.

Det gjorde ondast första veckan jag var lite stel, det värsta var att kliva upp ur sängen, löste det med samsovning och dottern sover ännu i sängen (4 månader nu).

Var på fötterna en dag efteråt och till och med barnmorskorna var förvånade att jag kunde gå upprätt. Har hög smärttröskel och hade nog tur med att ha en superbra kirurg som inte skar av desto mer av nerverna.

Kunde inte bajsa på typ tre dagar (vågade inte ta i för det kändes som om alla saker på insidan skulle ramla ut) haha..

Vågade inte heller kolla på såret, det fick sambon göra. Promenad gick vi en vecka efteråt, gick ungefär 5 km och det var för långt, kändes i såret så rekommenderar det ej. En 20 min promenad hade räckt.

Har ingen känsel över ärret men det stör mig inte ett dugg. Vem bryr sig om ett sträck på magen som man inte känner något på?

Var nog återställd ca 1 månad efteråt, minns inte riktigt..

Blev lite klottrigt men svårt att minnas, fyller på om jag kommer på något mer.

Tack för ditt svar!

Jag vet att det är en fråga jag kommer måsta diskutera och argumentera mycket för om jag beslutar mig att jag vill ha snitt men den BM som gjorde senaste ultraljudet sa då jag frågade att de såklart inte kan tvinga mig att föda vaginalt om jag absolut inte vill.

Men jag försöker ju såklart redan nu bearbeta och klura ut varför jag känner sån enorm rädsla inför en till VF då jag tycker min första gick kanonbra.

Känselbortfall runt ärret är jag inte orolig över då jag gjorde en bukplastik för några år sen och redan har tappat mycket av känseln på nedre delen av buken.

Tack för svaret!!

Låter ju som de gått riktigt bra för dig!

Titta på såret blir nog inga problem då jag själv la om mitt bukplastiksår för några år sen då det strulade med läkningen :)

Var det ditt första barn lr hade du haft en VF före?

Ja, jag hade tur tror jag. :)

Det är mitt första barn.

Jag har gjort två planerade snitt och återhämtat mig väldigt snabbt efter båda. Jag har stått på benen några timmar efter operationerna och bara tagit Alvedon/Ipren i ca 1 vecka efteråt. Med andra barnet var jag själv på BB kvällar och nätter (maken var hemma med storasyskonet) och det var inga problem att ta hand om barnet själv. Första natten ammade jag i sängen pga katetern, andra natten gick jag upp och satte mig i en fåtölj. Behövde aldrig ringa på någon för hjälp. Jag bar bebisen i sjal redan på BB utan problem. Storasyskonet var precis 2 år när lillebror kom och det var lite ledsamt att inte kunna bära honom. Men det gick bra ändå, jag visade förbandet på magen och sade att mamma får inte bära pga plåstret och det köpte storebror direkt. Jag var noga med att inte "skylla på" bebisen att jag inte fick lyfta. Min man var hemma i 5 veckor och det väldigt skönt att ha det så vare sig det blir snitt eller inte!

Låter ju verkligen som du haft 2 kanonsnitt!!

Blir man sjukskriven efter snittet lr får man ta föräldradagar som efter en vanlig förlossning?

Du blir inte sjukskriven,

Ja, verkligen, jag är så nöjd! Båda barnen har dessutom mått superbra (apgar 10) och jag har fått upp dem på bröstet direkt på operation. Kunde inte vara nöjdare! En jobbig grej var det i och för sig och det var att jag fick s k referred pain i ena axeln efter andra snittet. Fick Ipren och en värmedyna och det gick över efter någon timme. Nej, man får ingen sjukskrivning utan man får ta ut föräldradagar.

Efter försök till vaginal förlossning så sluta det med ett akutsnitt. Jag hade oturen att bedövningen inte tog på mig så kände när jag snittades så jag blev sövd då. Annars återhämta jag mig bra tycker jag själv. Va uppe på benen efter två dygn åkte hem efter tredje natten. Jag sov halvsittandes i tre-fyra veckor mest för att jag tyckte att det var obehagligt när det strama när jag skulle ta mig upp. Jag tror att jag kommer göra snitt med nästa barn då det skrämmer mig att gå igenom VF igen. Lycka till???? en annan sak som va negativ va att jag fick ligga på uppvaket tre timmar innan jag fick träffa mitt barn????

Jag har fött både vaginalt och med snitt, det andra blev akut snitt pga att bebisen låg fel och fastnade. Men återhämtningen efter var så mycket bättre med första! Jag var på benen direkt efter.. Sen finns det såklart dem som har komplikationer under förlossningen som gör att det tar längre tid att återhämta sig.

Med snittet tog det ca 2 veckor innan jag var skapligt återhämtad och en månad innan det kändes helt bra.

Sen är det säkert skillnad mellan planerat snitt och akut.

Nu väntar jag tredje barnet och jag vill verkligen inte snitta igen.

Jag begärde snitt pga rädsla. Det var inte alls svårt att få. Läkarna sa till mig att de inte KAN neka någon snitt om man verkligen inte vill föda naturligt. Men det verkar vara lite olika beroende på vart man bor.

Själva snittet gick bra och det läkte ganska snabbt. Efter ca 4 månader försökte jag börja träna lite men då gjorde det vansinnigt ont. Väntade några mån till och försökte börja träna igen, gjorde fortfarande lika ont då. Först ca 1 1/2 år efteråt kunde jag träna och leva normalt igen så för mig tog det återhämtningen lång tid. Jag blev även tvungen att opereras för ett bukväggsbråck (som förmodligen uppkom då jag började träna för tidigt).

Nu ska jag göra ett planerat snitt igen om några veckor. Skulle hellre välja naturlig förlossning denna gång eftersom återhämtningen tog sån tid. Måste dock göra snitt denna gång pga bråcket. 

Jag har gjort tre snitt. Och återhämtningen för min del gick fantastiskt alla tre gånger. Jag var uppe och gick mindre än ett dygn efter ks. Men du ska nog ha extra händer till systern.

Några har högre smärttröskel än andra. Några känner sig avskurna på mitten. Jag hade inget problem.

Mitt första barn var vf och andra barnet planerat snitt. Med snittet återhämtade jag mig mycket snabbare både fysiskt och psykiskt. Jag var uppe och gick så fort bedövningen släppt, och visst kändes det i snittet, men inte så jag kände att det inte var hanterbart. Första natten tog jag hand om sonen själv, och det var inga problem. Ett dygn efter snittet åkte jag hem.

Det var jobbigt att inte kunna bära, speciellt den sista tiden, då jag kände mig återställd men ändå inte fick bära nåt. Storasyster är fem år äldre, så det är ju inte så att hon behövde bäras, men om hon tex hade slagit sig eller var väldigt trött/ledsen var det jobbigt att inte kunna lyfta upp henne, men jag löste det med att sätta mig ner och så kunde jag ha henne i knät.

Själva snittet kändes väldigt kontrollerat, och jag tyckte aldrig det var obehagligt på nåt sätt, trots att jag var väldigt nervös innan. Det var fin stämning i rummet, och min sons födelse var en väldigt positiv upplevelse.

Jag glömde skriva lycka till! Oavsett vad du bestämmer dig för hoppas jag det blir en bra upplevelse.

Gör det din magkänsla säger dig, så tror jag det kommer att gå fint!