jag har inget!

Med rubriken menar jag= inga riktiga vänner eller större inkomst. Vill inte att barnet ska bli lidande med en flytt på 28 mil ifrån pappan.....

skaffa vänner. skaffa inkomst. ta kontakt med familj. i väsra fall, sök bidrag. utbilda dig så får du jobb plus att6 du kan försörja dig under tiden.

act.

Jag har fast jobb (dock bara 62%). Alla vänner via sambon antar att dom försvinner också. Litet samhälle. Jag är så jävla arg på mig själv för att detta händer! Jag gör allt för vårt barn men hur ska jag orka när jag inte har någon att dela med? Bara via telefon 28 mil bort..... tack för ditt svar

Varför skulle de göra det? Tycker de inte om dig?

Jo men eftersom jag är "nykomling" så blir det automatiskt att jag "försvinner"

Varför skulle det automatiskt bli så?

Ingen utav dom är ju mina vänner från början. Dom väljer såklart deras barndomsvän. Vilket jag förstår. Det är väl så. Jag vill inte ta barnet från dess liv och flytta till mina föräldrar. Orättvist mot den andra föräldern.

Varför (återigen) skulle de välja? Kan de inte vara vän med er båda?

Vad spelar det för roll? Dom kan väl vara vän med båda?

Jag och mannen har skiljt oss, men jag umgås med hans kusiner och farbror+fru lika mycket ännu. Åker även till hans föräldrar och syskon 2-4 veckor per år med barnen, ibland tillsammans med ex mannen och ibland ensam.

Kan tillägga att min och mannens relation inte är jätte bra, men vi försöker så gott vi kan för barnen. Åh han ser inget positivt med att utesluta mig ifrån hans familj. Vi har barnen tillsammans och jag har en bra relation med hans familj.

Önskar att det kunde vara så lätt. Jag kanske målar upp en felaktig bild men det känns bara så jävla tufft att tänka tanken att klara av allt själv om jag inte får stöd av någon. Min familj och vänner bor som sagt långt bort och jag skulle inte kunna få hjälp med något.