Påväg att förlora ett barn till..

Jag vet inget annat att säga än fy vad orättvist allt kan vara! JG känner med dig, även om jag inte kan förstå vad du går igenom. Hoppas verkligen de har sett fel på ul. Skickar så många kramar jag kan.

Stackare, hur fixar man ett sånt besked till?? Förstår inte hur du klarar av detta, jag blir ledsen av att bara läsa det.
Hoppas att fostervattensprovet inte visar något och att ni får ett friskt barn! Håller tummarna och hoppas att allt går bra, stor lycka-till kram!

Åhh skickar massor av kramar jag också .

Tänker du avbryta graviditeten? Om jag var du så skulle jag inte avbryta graviditeten och förlora mitt barn . Dvärgar är nästan lika normala som oss bara att de är kortväxta , men vad vet jag .

Du får bestämma själv hur du vill ha det , jag hoppas verkligen att allt ska gå bra <3

Fy faan vad jävligt rent ut sagt. Har förlorat ett barn i v. 38 och det är det värsta jag varit med om. Blev livrädd efter det och dom två oplanerade grav. efter det var ren skräck och efter den andra blev det sterilisering för säkerhets skull.

Samtidigt som vår dotter dog fick en bekant ett barn som föddes med ett hjärtfel. Barnet skulle opereras och om det överlevde väntade hjärtoperationer var och vartannat år tills dess att barnet vuxit klart. När jag hörde om denna tjej blev jag dock tacksam över min egen situation. Jag fick sörja och gå vidare med mitt liv - den här kvinnan hade minst 18 år av ovisshet och skräck framför sig och jag tycker det är nog hur man oroar sig över fullt friska barn.

En vän som även hon förlorat ett barn sent i graviditeten berättade för mig hur hon såg på saken: "Varje barn som inte får födas av olika omständigheter, missfall, abort eller någon annan orsak, dess själ återvänder till himlen och bor i en liten tändsticksask där den väntar på nästa tillfälle att få komma till världen i en kropp."

Från början var denna tanke för mig helt absurd, men när vår son blev till på årsdagen av vår dotters födelse/död så ändrade jag uppfattning. Vad vet jag om livets mysterier och hur kan jag veta att detta barn som jag förlorat kanske inte fick det bättre på det här sättet. Att acceptera livets gång är inte enkelt men fasthållande hjälper ingen.

Jag önskar dig all lycka och hoppas innerligt att du kan finna tröst.

Jag beklagar verkligen. Har själv gått igenom två avbrytanden pga kromosomfel. Det finns inget värre.

Är det Turners syndrom som misstänks? Jag har hört att många flickor med Turners blir skapligt " långa" och att de i övrigt inte har en utvecklingsstörning och lever normala liv. Risken för missfall är dock större. Om det är Turners syndrom barnet har, ta då reda på mer innan du väljer abort.

Många kramar! Det du genomgår borde ingen behöva uppleva.

Men alltså vad menar du med att "dvärgar är nästan lika normala som oss, bara att de är kortväxta"?

För det första är det mer brukligt att säga kortväxta nu för tiden, för det andra, vad insinuerar du med "nästan normala"? Att vi kortväxta har intellektuella funktionshinder?

De allra flesta kortväxta har just kortheten som funktionsnedsättning, sen finns det så klart de som i tillägg har utvecklingsstörning el liknande, men det finns ju även bland er normalväxta!

Till Ts: förstår att du är i en svår sits, hoppas det löser sig.

Med vänlig hälsning, "dvärgen"

Du förstår saker och ting på fel sätt och det är inte mitt problem . Jag skrev att de är "nästan" lika normala som oss bara för att jag inte var helt säker om de led av andra problem , därför ville jag SÅKLART inte skriva om saker som jag inte är säker på . För det andra så konstaterade jag att jag inte skulle göra abort om barnet var dvärg eller liknande , då borde du ha förstått att jag inte försöker reta dvärgar ! För det tredje och viktigaste så får jag självklart skriva "dvärgar" när själva TS har skrivit det och inte har nåt problem emot det . Kortväxta är dvärgar , det är fakta och det betyder ingenting . Bara för att jag är normalväxt så betyder inte det att jag är ett dugg bättre än kortväxta människor , det är vad jag inser .

Intressant att du själv skriver "dvärgen" på hälsningarna :)

Jag har också varit med om att ligga på RUL och få höra att det misstänks vara något fel på barnet. I vårt fall misstänkte de Trisomi 13 eller 18, vilka inte är förenliga med liv. Barnet hade sneda händer och fötter, och de tyckte också sig se en cysta i buken. Läkaren rekommenderade abort.

Det var såklart en svår chock. Jag kände mig inte gravid längre och led varje gång jag kände sparkar. För mig var abort aldrig något alternativ, men jag började mentalt ställa in mig på att genomgå en graviditet och förlossning utan att få något barn, om nu det inte skulle bli missfall först.

Efter några veckor fick vi en tid till Spec i Uppsala där vi även gjorde fostervattenprov. Den läkaren var mer positiv, han såg inget fel förutom att fötterna var lite sneda, och det "vår" läkare trodde var en cysta sa specialisten att det självklart var urinblåsan. Några dagar senare ringde läkaren och sade att vår lille pojke (vi ville veta könet för att kunna bestämma namn om det blev nöd-dop) inte hade någon trisomi, och inget annat heller som de kunde hitta.

Det var självklart en lättnad. Jag ska ärligt säga att de veckorna mellan RUL och det att specialistläkaren ringde var de absolut värsta i mitt liv.

Vår son föddes med kejsarsnitt och det stod en barnläkare och väntade på att undersöka honom direkt när han kom ut. Det konstaterades att han hade klumpfot, och att ett par fingrar var lite stela. Senare visade sig att vår son har ett syndrom som kallas Arthrogrypos, eller AMC, vilket kan kortfattat beskrivas som att han är stel i lederna (klumpfoten är en följd av detta). Det innebär att han inte kan röra sig lika fritt som andra, och han är också relativt liten och smal. Men, han är en pigg, levnadsglad liten person, som förutom sina stela leder är som vilken sjuåring som helst. Han lider inte av sitt funktionshinder, utan har lärt sig att anpassa sig efter de förutsättningar han har. Han är också stolt över att han är annorlunda, och hans kompisar tycker hans rullstol (han behöver den för längre transportsträckor då han blir fort trött, men han kan både gå och springa) är supercool.

Med detta vill jag säga att läkare inte vet allt, och att du ska ta reda på information själv innan du eventuellt väljer att avsluta graviditeten. Jag ryser bara jag tänker på att jag kunde ha litat på läkaren och avbrutit graviditeten, och gått miste om den underbara lille person min son är. Det är klart att det kan vara tufft ibland att ha ett funktionshindrat barn, men jag tycker att det positiva med råge överväger.

 

Igår fick vi träffa en ny läkare som skulle utfört fostervattensprovet men innan det gjorde hon ett nytt utförligt ultraljud. Hon tittade och mätte i nästan en halvtimme innan hon sa rakt ut att hon ville att vi skulle tänka igenom hur vi ställer oss till att dels chansa på att barnet skulle överleva och dels till att få ett väldigt sjukt barn. Hon kunde se att båda benen var gravt deformerade, överkroppen var för liten och knän, armleder och nacke hade vätska i sig. Hon sa till oss att detta är en väldigt allvarlig form av dvärgväxt. Vi bestämde oss för att inte chansa på att vår mini skulle behöva leva med så svåra odds mot sig. Så vi avbröt alla undersökningar, tester kommer att göras i efterhand. Imorgon ska vi åka in för att avbryta graviditeten.

Beklagar verkligen :((( Kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom och hur ni mår nu. Är så ledsen för er skull. :(

Usch, vad set gör ont att läsa. Livet är verkligen inte rättvist. Jag har själv fått avbryta en graviditet pga acrani i v21, så jag vet vilket helvete du går igenom :(

Min dotter var då 4 år, och längtade verkligen efter sitt syskon. Hon blev ledsen när det inte blev nåt syskon, och kan ibland prata om det fortf och vara ledsen. Kan säga att hon saknar sin lillasyster i himlen och att hon är ledsen över att de aldrig kommer att få träffas. Det var tufft att berätta, men barn är fantastiska och lever i nuet. Hon fick mig också att kunna le igen.

Några månader efter avbrytandet blev jag gravid igen med min son som nu är 10 månader.

Jag vet egentligen vad jag vill med det här meddelandet, jag tycker att det är vidrigt att du ska behöva gå igenom detta, och för andra gången dessutom, fy! Hoppas ni finner styrka i varandra inom familjen.

Ger er en bamsekram!! Kan inte förstå hur mycket motgångar man kan ha :(

Hur har det gått för dig ts? Hur mår du efter aborten? Kram!

Tack för frågan <3
Det går mycket bättre än förväntat. Jag har bearbetat hela sommaren och nu har vi fått klartecken att få försöka igen. Men om vi verkligen ska det redan vet jag inte. Visst kan jag ibland gråta på kvällarna eller känna mig arg på livet. Men de tillfällena är färre och färre!

Blev så ledsen av din berättelse... Att livet kan vara så förbannat orättvist!!! Det är ett fruktansvärt tufft beslut du/ni har behövt ta.... Inte en utan två gånger. Massa styrka till dig och blir du gravid igen så hoppas jag innerligt att du aldrig mer behöver gå igenom något sånt här! :(