30 år, barnlös, dumpad och ledsen.

Hej! Trist att det gick på det viset. Inte kul att förlora sin "livs" kärlek och den perfekta tjejjen.
Men en om en part inte vill vara kvar i ett förhållande så är det inte mycket man kan göra åt saken. Min bästa vän träffade en tjej för några år sedan som han INTE ville skaffa barn med sa han då iaf och trots att han tyckte att hon var allmänt efterhängsen (gullig och omtänksam) så på någon vänster blev de ändå tillsammans och fick tvillingar. Han är över 40 och hon är något äldre samt har två vuxna barn sedan tidigare förhållande. Hennes exman bor i samma fastighet och allt är lungt vad jag har förstått det som. Har många andra exempel på liknande händelser bland mina kamrater som vart tillsammans med någon just i 28-35 års åldern då allt "sket sig" och de gjorde slut, sålde hus och flyttade, bytte karriär, flyttade utomlands. Vad jag vet så har de flesta hittat ny partner skaffat barn, köpt nytt hus/lägenhet. Av de som har sökt det i livet ska jag påpeka! Om det inte är det man riktigt vill så kommer det inte att hända heller.
Det är definitivt inte kört för dig om du beter dig normalt och öppnar dörren för framtiden och kärleken.
Ha det fint!

Det är alltid tråkigt att bli lämnad och när kärleken tar slut men man kommer över det. Man kan till och med gilla ensamheten till slut :) Jag är också singel, snart 30 år men har barn men jag trivs ensam och man lär sig otroligt mycket av sig själv när man är själv. Umgås med vänner, familj, ta hand om dig själv, träna, gör roliga saker, fokusera på jobbet, så kommer du må bra och tids nog dyker kärleken upp igen.

Är du kille och 30 så har ju livet bara börjat. Du är ung, kan skaffa barn så länge du vill, har hela livet framför dig.

Det är tungt att bli dumpad och det är lätt att snöa in sig och försköna den som dumpat en. När man kommit längre brukar man ofta kunna se att förhållandet inte var så bra som man trodde...och att personen inte var så enastående fantastisk...

Håller med alla ovan. Träffade sonpappan när jag var 29. Då hade jag gått på många minor i kärlekens tecken. Som sagt, du är ung mannen. Kärleken kommer om man inte letar för hårt, och det bästa du kan göra i väntan på henne är att må bra och leva. ?

Frågetecknet ovan skulle vara en :)

Jag vill också understryka att du absolut inte är för gammal för att träffa en ny, fantastisk tjej.
Min man var 30 när vi träffades och jag tror att det bara var en fördel att vi inte hade träffats så mycket tidigare. Både han och jag har lärt oss mycket av våra tidigare förhållanden och vi är nog både mer säkra på vilka vi är nu och vad vi vill få ut av livet.

Att du känner som du gör just nu är nog bara naturligt, dock tror jag att du kommer se på det hela med andra ögon bara du ger det lite tid.

Tack för alla fina svar! Det betyder mycket för mig.

Ironiskt nog var mina föräldrar båda två 45(!) då jag föddes, och jag är enda barnet.  Det ger ju oxå lite hopp, även om det är extremt...

Jag ska åka långt bort på semester ensam nu i två veckor, aldrig gjort nåt sånt tidigare. Problemet med mig är att jag inte direkt har haft någon annan "hobby" än att vara med min fru och göra saker med henne. Jag har faktiskt nästan inte haft något "eget" alls. Jag vet att det inte är hälsosamt att ha det så, men det har tyvärr bara blivit så.

Det ska bli ändring på det nu åtminstone. Nu ska jag vara borta två veckor på egen hand, och nästan genast då jag kommer hem väntar ett äventyr över en helg med min bästa vän. Hoppas på att jag rycker upp mig lite!

Gött mos, har också dragit på ensamsemester 2 veckor förr, oerhört stärkande och utvecklande, det låter som om du är något bra på spåret här :)