Sambon arg över ekonomiskt misstag. Tog barnet och åkte utan att prata ut.

Jag har helt sjukt mycket att göra imorgon med lagning av bil, kontroll hos barnmorska, besöka bostadsföretag för anmälan m.m. men ska försöka hinna med att ringa familjerätten för enbart rådgivning.

Rådgivning om var barnet hamnar om den inte skulle må bra av varannan vecka nu (jag känner och har läst mig till att jag är den tryggaste punkten för henne då jag alltid är med henne varje dag och det är mig hon söker sig till när hon slår sig även om han är närmast) då jag såklart vill att hon ska vara hos den hon är tryggast hos.

Även rådgivning om situationen i övrigt känner jag att jag behöver ha. Han måste väl inte vara med utan jag ska väl få rådgivning och hjälp själv? Han vill inte ha det nämligen. . Och jag vill faktiskt inte bråka med honom.

Är det här första gången du missar en räkning TS? Lite skillnad på att råka missa en EN gång och att det är något som kanske händer titt som tätt, om man nu ska försöka förstå hans reaktion. Och jag förstår honom om han blev förbannad över att ha hamnat hos kfm. Har han prick kan han inte ta abonnemang el lån på 3 år. ÅR!

Och lägg ner att dottern ska bo hos dig. Han är precis lika viktig som du som förälder.

Jag är skriven här och äger enligt papper halva huset. Han står på alla lån men på papper äger vi lika mycket.

Jag är medveten om att det är 3 månader och det är nog han också. Det är därför jag säger till honom att jag fixar inte detta på en vecka! Men han propsar på att mina föräldrar ska ta emot mig, och det gör de om de måste. Men just nu så MÅSTE de inte eftersom jag får bo kvar i 3 månader. Jag har flyttat hemifrån för flera år sedan och de har inga skyldigheter att bara göra om sina liv för mig nu.

Jag är inte heller rädd för att hyra m.m. inte blir betald även om jag inte har råd med hela. Det drabbar ju honom som ska bo här sen minst lika mycket. Även om jag känner på mig att han inte kommer vilja betala om jag blir kvar här ett tag själv.

Han är ju väl medveten om räkningen är tagen i hans namn men säger att jag håll det hemligt. Aldrig i livet! Tyvärr står ju ord mot ord där och vet inte vad som ska ske om han drar det vidare för att jag bråkar om att jag inte hittar nytt hem på en vecka.

Men han kan väl ändå inte tvinga ut mig på en vecka?
Jag har inte råd att köpa ut honom, jag har inte råd att betala månadshyran utan hjälp med bostadsbidrag och socialen - men ska förstås höra med dem vad de ställer upp med.

Jag har idag pratat med mina föräldrar som säger att jag får flytta in OM jag inte hittar hjälp någon annanstans. Jag vill ju såklart ha ett eget ställe.
Han är skogstokig och tycker jag bråkar och ställer till det för dottern nu när jag håller på, genom att jag säger att på fredag när han säger att jag ska sova någon annanstans så har jag faktiskt ingenstans att sova.

Han har fortfarande en lägenhet på sina föräldrars gård där han får bo hur länge han vill. Men det är en etta och han vill inte att dottern ska bo så.
Men när jag säger att jag förmodligen kommer behöva en 2a med två barn sen så säger han att det är inga problem att alla bor i en etta för man anpassar sig. Alltså, var det inte just det sättet han sa att hans barn inte skulle bo? På något sätt är det okej att jag bor så men inte han.

Jag har idag förklarat för honom, han är ju inte hemma så kan ju inte prata som normala om det här, att jag ska ringa runt överallt imorgon. Ska till barnmorskan så ska berätta allting där och se om jag kan bli slussad vidare. Innan eller efter det besöket ska jag ringa både socialkontoret och familjerätten och försöka få till ett snabbt möte eller rådfrågning i telefon om vad fan jag ska hitta på. Sen ska jag också besöka flera bostadsföretag och skriva upp mig och se om jag kan få någon slags förtur pga. ändrade familjeförhållanden - alt. om socialen intygar att jag får hjälp därifrån om jag skulle få en lägenhet.

Han står dock fast vid att jag ska flytta in hos mina föräldrar, för det är bara tillfälligt tills jag hittar någonting annat. Men de säger nej, så går det inte att göra direkt bara sådär. Och så är det ju, jag kan inte tvinga mig på dem för de har inte någon skyldighet att ta in mig. Och de ska inte behöva det heller! Sen vill jag inte behöva lägga nån press eller sånt ansvar på dem med två småbarn heller. Det går dock inte in i hans huvud, utan det är bara "packa allt i sovrummet och åk till dina föräldrar med det". Spelar ingen roll vad jag säger, att jag inte får eller att det inte ens finns plats på ett tag i så fall för de måste ordna runt i sitt hus först.

Jag var så glad för vi bestämde igår att hålla det fint och vara vänner trots att jag är så jävla arg på hans föräldrars ultimatum, men så förstår han ingenting av det jag säger. Jag har ingenstans att bo på fredag när han vill att jag ska vara ute ur huset.