Fyra barn tätt. Hjälp!

Jag har några äldre barn och två små, har 1 år och 7 månader mellan dom två minsta och har bf när yngsta är 1 år och 3 månader. Det kommer att bli spännande med 3 barn under 3 år, men jag tror det fungerar om man verkligen vill och kan följa ett vettigt schema och vara konsekvent. Har ni bestämt er för att behålla?

Jag har haft jobbiga graviditeter med dom två senaste och redan börjat få problem med denna grav så det ska bli intressant att se hur det fungerar.

Det är bara ni som kan ha en aning om ni klarar det. Vill ni att barnen ska vara med på aktiviteter, förbered er på att spendera vardagskvällar och helger åt att åka i skytteltrafik mellan läxor och träningar. Vi har lite äldre barn med många träningar och tävlingar och det är vad vi hinner med. Allt "eget liv", om man nu känner att man vill ha ett sånt , försvinner i princip helt. Det beror ju helt på hur man lever och vad man vill få ut av livet/ge till barnen.

Det enda jag egentligen tror att man ska komma ihåg är sätt man inte får några superkrafter med ett till barn. Har man svårt att orka med nu så blir det inte bättre, utan allt är som det är. Det är rimligt att man faktiskt frågar sig om man kommer att orka, för det är ingen självklarhet. Utmattningsdepression och skilsmässa blir ju ingen glad av, särskilt inte de barn man redan har. Det är bara ni som kan veta vad som är rimligt för er att klara. Ni kanske klarar det utmärkt, eller så gör ni det inte.

När vår tredje föddes så var äldsta 3år 3mån. Tiden som gått sen dess har flytit på rätt bra faktiskt.

Småbarnsåren är inte det som skrämmer mig. Det är det som kommer efter som får mig att vackla och tvivla på min egen styrka.

Hur får man ihop livet sen med så många barn, jobb, aktiviteter, kompisar, semestrar osv? Hur hinner man med relationen till sin käresta? Och kommer det att finnas tid till att ta hand om sig själv?

Ja det är precis det jag pratar om, när alla ska ha sitt. När barnen är pyttesmå och man är mitt i föräldraledighet o.s.v då har ju barnen typ samma behov hela högen, men när de blir äldre så är det ju inte så. Med det menar jag inte att det inte går, men alla fixar det inte och man kan inte annat än att vara ärlig mot sig själv.

Alla föräldrar orkar olika mycket och olika familjer har olika ambitioner. I vår familj skulle vi inte vilja ha fyra barn. Det skulle vara för stressigt, för tungt jobb och vi skulle inte hinna med det vi vill.

Jag har en väninna som vuxit upp med fem syskon. Hon säger att det varit jobbigt ofta för att hon känt att föräldrarna inte riktigt hunnit med. Hon hade velat ha mer uppmärksamhet. Samtidigt har de inte kunnat resa så mkt och ekonomiskt stöd inför olika skeden i det unga vuxenlivet har hon ju kunnat glömma. Sen så berikas hon ju av en stor familj nu men det har varit tufft enligt henne. Om man nu ska tänka på barnens bästa menar jag så är det ju roligt om man har tid/ork/pengar att fokusera på de man redan har istället för att skaffa fler.

Skulle kunnat vara jag som skrev detta. Jag har aldrig drömt om den stora bullriga familjen. Jag drömmer om ett enkelt bekvämt liv. Vi fick två barn med tre års mellanrum för att ha en hyfsat enkel småbarnstid. Vill inte ha fler nu och hoppas jag slipper det. Vi vill ha många år kvar att ägna åt oss själva då våra barn är vuxna. När vi är 50 är de båda över 18.
Men ser många familjer som valt att göra allt det vi inte vill/orkar och verkar var superlyckliga. Man kan inte jämföra känslor viljor och förhoppningar så lätt.

Menade att det var detta som kunde varit jag.

Jag är ändå mer rädd för hur tuffa dom första 2 åren efter bäbisen är född än när dom blir äldre. Jag vet redan hur det är att ha flera äldre barn även om det inte är så tätt mellan alla dom äldre förutom dom två äldsta som är 16,5 och 15 år plus en till som är lite yngre. Det är mycket aktiviteter efter skola och helger plus hobbys, helger går i princip helt åt skjutsa barn och se på matcher medan veckodagar innehåller mycket träningar. Ena 2 dagar med träning, en har träning en dag och den tredje har träning 3-4 dagar.

Vissa veckor så är jag ensammen med all körning till och från träningar och då ska dom små följa med, då är det lite tuff men det fungerar.

. Vi har ändå fått in bra rutin och hinner med varandra och även egen tid trots allt.