Hur ska en bra svärmor vara?

Det räcker med att vara trevlig och begripa att ens barn är vuxen.

Fast räcker det verkligen?
Jag har läst så många trådar av (främst, eller kanske enbart) kvinnor, som skriver ut sina hatkänslor för sina svärmödrar.

Min son blev vuxen tidigt. Dock flyttade han inte hemifrån förrän han tog studenten från gymnasiet.
Med vuxen menar jag att han, från väldigt tidig ålder, tagit ett stort eget ansvar. Under gymnasiet så arbetade han så pass mycket, att han själv kunde spara ihop till en kontantinsats för sin första lägenhet. En månad efter studenten hade han jobb.

Trevlig är jag. Det vet jag att hon tycker, då min son ringde mig igår för att tacka för middagen i förrgår och sa då även att hans flickvän tyckte mycket om mig och att hon sagt att hon tyckte att jag var riktigt trevlig.
Jag hälsade detsamma tillbaka.

Så nu känner jag att jag vill fortsätta på denna goda bana. Därför ber jag om lite åsikter.

Försök tänka "kompis" och inte "mamma" när du umgås med dem. De är vuxna och vill de ha hjälp och råd med något så får du lita på att de frågar själva.

Säger som fluu, tror inte man behöver göra något speciellt utan var ditt trevliga jag
 

Tack för alla svar hittills!

Det kommer nog bli ganska blandade svar. Vissa skulle nog säga att det som gör svärmor så bra är att man endast behöver träffa henne på födelsedagar, andra att hon finns där jämt och hjälper till med barnen när det behövs, till exempel.

 

Things not to do:

*Lägga dig i deras beslut, även om det enligt dig är ett misstag.

*Välja sida när de bråkar.

*Var inte för på. Gäller både son och svärdotter.

 

Things to do:

*Föreslå att du och din svärdotter hittar på saker tillsammans så att ni kan lära känna varann.

*Bjud hem dem båda på middag ett par gånger i månaden.

*Se till att hon känner sig inkluderad i familjen, speciellt när de varit tillsammans lite längre.

 

Använd sunt förnuft bara så går det nog bra

Jag är svärmor, och bästa vän med min svärdotter.
Vi gör saker ihop, går på konserter och liknande.
Vi bjuder varandra på middag och umgås som vuxna vänner.
(Det skiljer bara 18 mellan oss. )

Jag är på kompisnivå, lägger mig inte i deras privatliv.
Dock ringer min son och rådfrågar mig ibland om saker och då ger jag råd men jag "lägger inte näsan i blöt" där den inte ska vara.

Min egen svärmor har jag däremot ingen kontakt med sedan flera år.
Hon gillar inte mig för att jag inte stödjer ett projekt hon jobbat med, kanske ännu gör jag har ingen aning.
Inte så att jag motarbetat det utan bara sagt att jag inte kan stödja något jag inte tror på.

Egentligen ja. Iofs lägger jag ganska mycket i "trevlig". Jag tror inte att du har något att oroa dig för.

Det borde väl inte vara så svårt att vara en bra svärmor? Så länge man är respektfull, vänlig och en trevlig, empatisk medmänniska så är det bra.

Jag har en underbar svärmor som jag står närmare än min egen mamma. Hon är väldigt respektfull och kärleksfull och har aldrig åsikter om hur vi lever vårt liv och hur vi tar hand om sonen. Hon är rolig, pigg, klok och har integritet.
Min egen mamma är såklart också en bra person men hon är lite av en martyr och ganska gnällig, samt lite fördomsfull ibland, vilket kan gå mig på nerverna. Svärmor visar inga sådana tendenser.

I grund och botten, tror jag, att du ska satsa på att bli din svärdotters väninna. Du ska ALLTID ställa upp, låna ut pengar, vara barnvakt etc. etc (efter möjlighet givetvis.
Du ska inte vara påträngande och ringa för ofta. Kanske någon gång i veckan är lagom, om det inte är något särskilt. 
Tacka inte nej till en inbjudan, och bjud tillbaka någon gång ibland. Är du på besök, så beter du dig som gäst. Håll dig i bakgrunden, men erbjud din hjälp med allting, men acceptera ALLTID ett nej.

Försök hitta gemensamma intressen, och utveckla dem tillsammans. Vidare märker du nog vilken kontakt ni får och vad som är okej och inte.