• Anonym (Villrådig)

    Min lilla gumma får mitt hjärta att brista..

    Ja jag känner mig som signaturen, villrådig! Är skild och flyttade ut från vårt hus för ett år sedan. Huset som vi byggt upp under många år och fått 4 barn i, huset som jag som hemmamamma spenderat så mkt tid som möjligt med mina barn i.

    Bor numera bara ett stenkast bort från huset och har barnen varannan vecka, utom stora tjejen som är hos pappan varannan helg bara.. mina pojkar tycker jag löser det här med varannan vecka rätt bra. vi ses oftast även när det inte är min vecka då vi bor så nära.

    Men så är det min lilla flicka, hon blir 6 till hösten och är i en känslig ålder.. men hon har hela tiden visat att hon saknar mig väldigt mycket när hon är hos sin pappa.. hon är väldigt duktig på att uttrycka sina känslor dessutom och förklarar ofta hur hon känner.
    Jag har försökt att ha henne lite mer, lite extra dagar för att det inte ska bli en hel vecka.. ikväll är hon hos mig för nionde kvällen i rad och imorgon är det pappa igen tills på måndag... Ikväll sa hon "mamma, kan du inte komma tillbaka till huset, jag saknar dig hela tiden" så grät hon och sa att hon är rädd att jag ska försvinna..
    Detta är inget nytt, har varit såhär i perioder under hela året.. Men mitt hjärta går sönder, min stackars lilla flicka som ska behöva känna så.. Hon saknar aldrig sin pappa när hon är hos mig. Hon vill vara hos mig, så är det. Jag vet att hon inte har det dåligt hos sin pappa men det var jag och hon i så många år, var hemma helt med henne tills hon var 3, sov bredvid mig från att hon föddes till att jag flyttade ut.. kanske känns tungt att vara i det där stora huset utan mig. Pappan är det inget fel på och han vill ha sina barn lika mkt men han reste och jobbade mkt, det var jag och barnen..

    Jag vill ha alla mina barn hos mig alltid men vill inte ta barnen från sin pappa som känner likadant.. men hur gör man? Hur gör man för att hon ska må bra.. vad är rätt och vad är fel.. Stora tjejen är 12 och har valt att bo med mig, jag tycker det känns jobbigt att syskonen ska delas och tänker att det blir tokigt att ha lillasyster mer oxå.. känns inte bra att dela dem så. Och pojkarna vill ha sina systrar med hos pappan..

    Mår så dåligt över att min gumma känner så.. sakna är bra men inte om det gör ont. Mår själv ff dåligt över vad vi gjort mot barnen.. splittrat familjen. Men vi älskade inte varandra och jag mådde inte bra men ändå.. att de ska behöva leva med det.

    Någon som varit i liknande situation? Eller bara någon annans tankar..

  • Svar på tråden Min lilla gumma får mitt hjärta att brista..
  • Anonym (Villrådig)

    Lena, vi testade det i vintras men det blev snurrigt på nåt sätt.. svårt att få rutin på livet med varannan vecka och ännu svårare med så mkt bryt men det kanske är något vi kan fundera på igen. Funkade iof inte så bra heller då pappan reste med jobbet varannan vecka men han byter jobb till hösten..Tack för ditt svar :)

  • Anonym (:))

    Precis kör inte hela veckor. När lillen var sex år och separerade jobbade jag och pappan emot varandra... Så det blev naturligt ... Vi körde 5/2 (mån-tisdag + fred-söndag ena veckan och ons-torsdag andra veckan)... Det funkade jätte bra... Då blir det inte så lång tid :) Mitt barn var också väldigt mammig... Har alltid sagt till pappan att han måste krama och trösta extra mycket och vill barnet ringa så ska den få göra. Lycka till :)

  • Anonym (Villrådig)

    Tack anonym!! Det var så vi körde tidigare, kanske ska testa det igen när pappan byt jobb. Kanske funkar bättre då. Som det är nu så skulle hon vara hos mig alltid, iallafall sova.. Det är då hon tänker och saknar mig mest säger hon. ????

  • Anonym (...)

    Det där är ju så himla svårt. Mina föräldrar skiljde sig när jag var 7 och jag var lite i samma situation som din dotter. Det var inget fel på pappa, men jag hade aldrig direkt umgåtts med honom och jag saknade mamma jämt. Jag rymde t.o.m hem till henne någon gång och vid varje lämning så var dom tvungna att hålla fast mig så jag inte skulle springa efter mamma till jobbet.
    Personligen hade jag önskat att jag fick bo hos mamma på heltid då, men risken är ju stor att man tappar kontakten med den andra föräldern ännu mer.. Sedan kan man ju kanske ha åsikter om huruvida det är förälderns fel att den inte etablerat en bättre kontakt från grunden.. Idag har jag tex knappt någon kontakt med pappa alls, den har liksom mattats av lite hela tiden, så för mig hade det antagligen inte blivit någon skillnad på den fronten om jag fått bo hos mamma på heltid. 

  • Anonym (Villrådig)

    Tack så hemskt mycket anonym, väldigt bra att höra en sån sak. Din upplevelse. Ja som sagt, pappan är det inget fel på så sätt men jag har nog stått för närvaron och tryggheten för mina barn alla år. Min stora flicka är hos pappan varannan helg men skulle gärna slippa det med. Jättebra att läsa hur du känner. Vill inte att min flicka ska behöva känna så.. Bara för att vi vuxna ska ha våran rätt till våra barn..ja på samma gång som jag inte vill att hon ska förlora kontakten med sin pappa. Och ja, det ska ligga i pappans intresse att knyta starkare band med barnen..,

  • Anonym (...)
    Anonym (Villrådig) skrev 2015-07-29 19:46:43 följande:

    Tack så hemskt mycket anonym, väldigt bra att höra en sån sak. Din upplevelse. Ja som sagt, pappan är det inget fel på så sätt men jag har nog stått för närvaron och tryggheten för mina barn alla år. Min stora flicka är hos pappan varannan helg men skulle gärna slippa det med. Jättebra att läsa hur du känner. Vill inte att min flicka ska behöva känna så.. Bara för att vi vuxna ska ha våran rätt till våra barn..ja på samma gång som jag inte vill att hon ska förlora kontakten med sin pappa. Och ja, det ska ligga i pappans intresse att knyta starkare band med barnen..,


    Har ni någon ni kan prata med?
    En bra idé är ju kanske att hon börjar med att bara vara där dagtid och sedan trappar upp det allt eftersom det känns bra för henne? Att dela varannan vecka är ju optimalt, men det är ju inget man gör med tex mindre barn som har sämre anknytning med ena föräldern.. I det här fallet är det kanske läge att jobba på samma sätt? Ni har ju turen att bo så pass nära att det låter som att det går att lösa smidigt.
    Vad säger pappan? Förstår han?
  • Anonym (Villrådig)
    Anonym (...) skrev 2015-07-29 19:55:46 följande:

    Har ni någon ni kan prata med?

    En bra idé är ju kanske att hon börjar med att bara vara där dagtid och sedan trappar upp det allt eftersom det känns bra för henne? Att dela varannan vecka är ju optimalt, men det är ju inget man gör med tex mindre barn som har sämre anknytning med ena föräldern.. I det här fallet är det kanske läge att jobba på samma sätt? Ni har ju turen att bo så pass nära att det låter som att det går att lösa smidigt.

    Vad säger pappan? Förstår han?


    Nej tyvärr ingen vi kan prata med, önskar det fanns någon att bolla sånt här med. Så svårt att veta om man gör rätt eller fel.

    Tanken slog mig igår kväll, att hon kunde komma och sova hos mig även under pappans vecka, ja vi bor ju väldigt nära.. Jag tror hon skulle känna sig lugnare med det...

    Pappan tycker det är tråkigt att flickorna inte vill vara hos honom. När stora tjejen efter ett försök att bo hos honom valde att bara vara hos mig. Då tyckte han det var himla tråkigt, sa att han får försöka knyta an till henne på annat vis även om hon inte bor där men det har inte gått ngt vidare. Vet att min lilla tjej gillar sin pappa men hon har uttryckt många gånger under året hur mkt hon saknar mig, att hon vill sova hos mig. Pappan vill dock barnens bästa och vill inte att hon ska må dåligt hos honom, så han är samarbetsvillig så sätt.
  • alla har olika åsikter

    Minns när jag var 7 och mina föräldrar flyttade isär och jsg flyttade med min mamma till grannstaden 2 mil ifrån min pappa. Jag älskade honom men jag grinade och skrek varje gång jag blev nattad för jsg ville hem till mamma. Jag skulle bara vara där varannan helg men det slutade med att min pappa hämtade mig vid 12 och lämnade mig vid 18 samma dag istället.

    Så kanske ni också kan göra då ni bor så nära varann? Pappan kanske kan lämna av er dotter hos dig så hon får sova hos dig på nätterna även när det är hans vecka och att hon är hos honom till kl 18-19?

    I slutändan i alla fall så slutade det med att jag flyttade hem helt till min pappa när jag var 16.

  • Anonym (Svar)

    Tråkigt och jobbig situation.

    Bara en stilla undran.. Gör pappan något för att knyta an bättre till både den äldre men framför allt kanske den yngre? Den yngre har han ju alla möjligheter att få en fin relation med.

    Det är alltid så mycket snack om att döttrar knyter an till mamman och vice versa för söner o pappor. Det i grunden är rent skitsnack tror jag.

    Vill en pappa ha en stark och bra relation med en dotter är det ju inga problem att få det. Det kräver tid och det kräver engangemang. Något som krävs lika mycket från båda föräldrarna från start.

    Vill pappan ha en bättre relation till den yngre?

    Har ni pratat om vad ni kan göra åt det, eller har framför allt, har HAN några idéer? Engagerar han sig i henne?

    Ni som separerad familj verkar ändå ha en i grunden bra relation till varandra, och det vore ju både tråkigt och förödande för framtida relationer familjen sina emellan om även den yngre ska glida längre och längre ifrån sin pappa.

  • Anonym (Samma)

    Min yngsta vill inte heller vara hos sin pappa så hon sover hos mig även på hans vecka på så sätt får de ändå vardagen med aktiviteter, läxor och middagar. Varannan fredag och lördag sover hon hos honom. Äldsta bor varannan vecka.

  • Anonym (Villrådig)
    alla har olika åsikter skrev 2015-07-30 01:23:47 följande:

    Minns när jag var 7 och mina föräldrar flyttade isär och jsg flyttade med min mamma till grannstaden 2 mil ifrån min pappa. Jag älskade honom men jag grinade och skrek varje gång jag blev nattad för jsg ville hem till mamma. Jag skulle bara vara där varannan helg men det slutade med att min pappa hämtade mig vid 12 och lämnade mig vid 18 samma dag istället.

    Så kanske ni också kan göra då ni bor så nära varann? Pappan kanske kan lämna av er dotter hos dig så hon får sova hos dig på nätterna även när det är hans vecka och att hon är hos honom till kl 18-19?

    I slutändan i alla fall så slutade det med att jag flyttade hem helt till min pappa när jag var 16.


    Ja jag kan tänka mig att man har olika behov vid olika stadier i livet. jag och min lilla har varit väldigt tighta sen dag ett och jag kanske står för hennes trygghet. Vet att hon trivs med sin pappa oxå och vill att de ska ha kontakt som sagt men inte på bekostnad av hennes trygghet. Nu är hon hos mig och har varit hos sin pappa sen i onsdags. Ska lyssna lite på henne i veckan och kanske man kan göra så att hon sover hos mig... ev kortare veckor men upplevde det bökigare. men kanske bättre fär barnen...
  • Anonym (Villrådig)
    Anonym (Samma) skrev 2015-07-31 17:39:44 följande:

    Min yngsta vill inte heller vara hos sin pappa så hon sover hos mig även på hans vecka på så sätt får de ändå vardagen med aktiviteter, läxor och middagar. Varannan fredag och lördag sover hon hos honom. Äldsta bor varannan vecka.


    Ja det känns som ett aktuellt alternativ. Har min stora flicka hos mig alltid och varannan helg hos sin pappa.. grejen är väl den att brorsorna tycker det känns konstigt när inte alla syskon är ihop...
  • Anonym (Villrådig)
    Anonym (Svar) skrev 2015-07-30 10:32:43 följande:

    Tråkigt och jobbig situation.

    Bara en stilla undran.. Gör pappan något för att knyta an bättre till både den äldre men framför allt kanske den yngre? Den yngre har han ju alla möjligheter att få en fin relation med.

    Det är alltid så mycket snack om att döttrar knyter an till mamman och vice versa för söner o pappor. Det i grunden är rent skitsnack tror jag.

    Vill en pappa ha en stark och bra relation med en dotter är det ju inga problem att få det. Det kräver tid och det kräver engangemang. Något som krävs lika mycket från båda föräldrarna från start.

    Vill pappan ha en bättre relation till den yngre?

    Har ni pratat om vad ni kan göra åt det, eller har framför allt, har HAN några idéer? Engagerar han sig i henne?

    Ni som separerad familj verkar ändå ha en i grunden bra relation till varandra, och det vore ju både tråkigt och förödande för framtida relationer familjen sina emellan om även den yngre ska glida längre och längre ifrån sin pappa.


    Ja vi har nog en bra relation för att vara separerade, vi vill barnens bästa oavsett vad det betyder för oss. Jag kan inte påstå att han anstränger sig så jättemkt för att knyta an mer till flickorna. med stora känns det nästan kört... Jag har sagt att han kan passa på att göra något med någon av dem när jag har dem, passa på. han har försökt bjuda stora på fika nån gång men hon vill inte..hon är i den åldern då hon knappt vill fika med mamma på stan heller. :O

    Jag tror ändå min lilla har det ok hos sin pappa men att kvällarna känns jobbiga för det är då hon tänker säger hon. Jag har försökt att henne extra men kanske det kan hjälpa om hon vet att hon får sova här även under pappaveckor.
  • Anonym (Villrådig)

    Tack för era tankar och svar! Glad

  • SchaefferBoy

    Verkar som hon skulle behöva varannan vecka istället för några få dagar. Så att hon vänjer sig.


    Anonym (Villrådig) skrev 2015-08-03 00:03:40 följande:
    Ja det känns som ett aktuellt alternativ. Har min stora flicka hos mig alltid och varannan helg hos sin pappa.. grejen är väl den att brorsorna tycker det känns konstigt när inte alla syskon är ihop...
    Det är helsknasigt inte bara konstigt.
  • Anonym (Villrådig)
    SchaefferBoy skrev 2015-08-03 00:24:19 följande:

    Verkar som hon skulle behöva varannan vecka istället för några få dagar. Så att hon vänjer sig.


    Det är helsknasigt inte bara konstigt.
    Som det är nu så är min lilla där varannan vecka.. men kommer till mig lite extra. Min stora är snart 13 och får välja själv och har valt att bo hos mig.

    Ja det är helknasigt.. :(
Svar på tråden Min lilla gumma får mitt hjärta att brista..