Finns det en naturlig förklaring?

Men en del vaknar för det minsta lilla ljud och andra vaknar inte alls. Det är ju så olika hur man är som person.

Min sambo (man) sover ännu sämre än mig, han vaknar så fort barnet rullar men jag sover vidare. Jag vaknar när minsta gnyr mycket, strax innan hon börjar skrika.

Jag tror inte man är sämre förälder bara för att man inte vaknar av allt. Jag tror heller inte mannen är sämre lämpad att ta hand om sina barn än kvinnan.

Vet inte... Kan också vara att pappan vet att mamman går upp... Och litar på det... Alltså kan han slappna av?! Tror inte en ensamstående pappa funkar så ;)

Nej jag menar absolut inte att den ena eller andra föräldern är bättre eller sämre som förälder. Utan det här är bara en fundering kring varför det är så här. Båda männen som jag har till mina barn är underbara pappor och sköter sina barn jättebra.

Funderingen är om det finns en naturlig förklaring till detta fenomen.

För båda karlarna har vart så att de kan ligga och sova och vakna för att tidningsbudet slår i locket på brevlådan, som inte sitter på huset utan vid vägen som är ca 20 m från huset, men inte vaknar av barnskrik i samma rum. Det för mig är en gåta och har då länge klurat på varför det är så. ????

Det är min teori med. ;)

För vill verkligen inte tro att mitt barn kommer att ligga och skrika halva natten för det är hungrigt, om jag t. ex skulle hamna på sjukhus, och min man har lagt sig för natten och då sover han och VERKLIGEN inte hör något.

Detta skapar ju en liten osäkerhet hos mig om jag ska våga lämna över ansvaret för natten...vaknar han?...ligger bebis och gråter?...osv. Vet jag att till fullo att det bara är en "avslappningsgrej" då är det ju inga problem :)

Det där är nog individuellt! Min man vaknar supersnabbt, ofta snabbare än jag när barnen låter (och då sover jag aldrig särskilt tungt). Vi har delat på nätterna från dag 1 så det påverkar kanske också? Att han aldrig vant sig vid att det alltid är jag som går upp? För man kan säkert omedvetet "blocka bort" ljud man vet att man inte behöver reagera på, även om det är barnskrik.

Min erfarenhet av mina och vänners barn och fäder är att de som annars har lätt att sova genom skrik vaknar mkt lättare när de vet att det är deras ansvar den natten. Tex om jag sovit med öronproppar och pappan ska ta natten så vaknar han utan problem. Ok att han inte vaknar av ett gnyende (som jag gör när jag ammar) men absolut tillräckligt fort. Testa en natt med att ha proppar i och sova i annat rum (och låtsas sova vidare om du vaknar) så får ni ju se vad som händer. Skönt för dig med????

Hos oss är det tvärt om, min man sover mycket lättare än mig. Han har dessutom mycket svårare än mig att somna om så småbarnsåren har inte varit nådiga för hans del...

Dels är människor olika lättväckta och dels har det med ansvar att göra.

Min fru är mer lättväckt än jag, och vi tog varannan natt med barnet. På mina nätter vaknade jag utan problem, på hennes noterade jag halvt i sömnen att barnet skrek. Hon vaknade såklart på sina nätter, på mina vaknade hon till men visste att det bara var att somna om.