Gravid med fel man och vill inte göra abort

Det låter som att du på ett sätt vill det här. Du pratar om det som enda chansen att få ett till barn.

Bara du kan välja hur du ska göra. Dock tycker jag du är egoistisk om du inte berättar för båda herrarna hur det ligger till. Din man har rätt att få veta om din affär. Du har 10 år med honom. Du hade velat veta om det var tvärtom.

Ditt befintliga barn kommer lida. Din man kommer lida och din älskare och hans familj kommer lida. Ditt äldre barn förlorar en trygg punkt och sin kärnfamilj, det yngre barnet kommer aldrig få uppleva en kärnfamilj. Pappans barn kommer förlora sin familj. Du kommer sitta själv med två varannan vecka barn.

Dessutom kommer du se allt lidande hos alla dessa barn och vuxna och veta att det var pga ditt beslut. För att Du ville slippa må dåligt...

Min pappa var otrogen och splittrade vår familj. Jag o min bror hatade honom i många år. Vi var små men vi förstod allt.

Ditt befintliga barn kommer lida. Din man kommer lida och din älskare och hans familj kommer lida. Ditt äldre barn förlorar en trygg punkt och sin kärnfamilj, det yngre barnet kommer aldrig få uppleva en kärnfamilj. Pappans barn kommer förlora sin familj. Du kommer sitta själv med två varannan vecka barn.

Dessutom kommer du se allt lidande hos alla dessa barn och vuxna och veta att det var pga ditt beslut. För att Du ville slippa må dåligt...

Min pappa var otrogen och splittrade vår familj. Jag o min bror hatade honom i många år. Vi var små men vi förstod allt.

Vill väldigt gärna ha barnet men kosekvenserna känns väldigt stora för andra inblandade:(

Pappan vet om men inte min man, berättar jag för honom så blir det garanterat slut, han är inte den förlåtande typen plus att han kommer att berätta det för pappans familj så då är skadan skedd och jag kan lika gärna behålla barnet. Men brottas såklart med mitt dåliga samvete. Är inte säkert att det går att dölja aborten heller, förra gången blev det efterkomplikationer och jag blev kvar ett tag på sjukhuset.

Tänk vad många sådana berättelser det finns, Min mamma/pappa var ett svin som var otrogen och slittrade familjen. Jag tvivlar på att ni som barn "förstod allt". Era föräldrars förhållande var antagligen mer komplicerat än så. Det brukar det vara. Barnen har ett barnperspektiv. Otrohet brukar ofta vara följden av ett dåligt förhållande som båda har skuld i. Barnen har ofta inte full insikt i sina föräldrars kärleksförhållande, åtminstone hoppas jag verkligen att ni inte hade det, det vore verkligen inte sunt. Svikna mammor/pappor som drar in barnen och berättar "sanningen" om den andra föräldern har jag inte mycket till övers för.

När det kommer till otrohet är det så svartvitt plötsligt. Otrohet är självklart ett svek om man kommit överens om tvåsamhet. Men det finns så många andra svek i ett förh¨llande som verkar så mycket enklare att ha överseende med - det är som att man kan bete sig som ett arsle på hundra olika sätt, begå psykisk misshandel i 10 år, men så fort någon har sex med en annan person är det den personen som ska bli kölhalad. Har aldrig fattat varför det är så.

Vad gäller barnet TS, så är kanske det enda raka att faktiskt berätta för mannen och gå i famijeterapi - det låter ju som att ni ändå behöver rannsaka förhållandet. Kanske får du vara beredd att låta honom gå. Lycka till!