Ett-barn-på mitt-jobb-situation

Att säga att vissa saker är privata är ju inte samma sak som att orsaka tabun. Barn måste lära sig att respektera andra människors integritet och som förskollärare anser jag att det är en av dina uppgifter att vägleda barnet när han klämmer på tuttarna och drar upp kjolen. Eller frågar om snippan. Allt på ett åldersadekvat sätt naturligtvis

Dessutom måste du ge föräldrarna möjlighet att jobba på detta hemma så självklart ska du tala med dom.

Att fråga barnet om han vill att du ska prata med föräldrarnA låter mer som ett hot än en pedagogisk lösning.

Minns att min son hade lite tuttfixering i 4-årsåldern av nån orsak. Och petade förskollärarna på brösten. De pratade med mig om det och jag pratade med in son. Sa att det inte är ok. Vissa beröringar är privata och där får man inte röra om nån säger nej. För det skall man respektera. Han slutade med det. Han förstod. Så jag tycker du skall ta upp det med föräldrarna och be dom prata med barnet.

Detta ska du diskutera i arbetslaget. Samt vara väldigt tydlig mot barnet när det gäller din integritet.

Nja fast det är ett ganska enkelspårigt sätt att se på det. Självklart måste jag fråga om jag själv är osäker på detta.

Jag förklarar ju självklart att man inte gör så, men då ska jag prata med föräldrarna till veckan. Tack för svar!

Tack för alla svar! Pratade tidigare med min kollega innan semestern men hen sa bara att jag inte skulle bry mig så mycket om det... Snart börjar det barnet i förskoleklass så ja..

Men då ska jag prata med föräldrarna till veckan. Hur jag ska ta upp det är en bättre fråga..

Jag hade också börjat med att diskutera det i arbetslaget för att komma fram till en gemensam lösning.

När jag hade VFU var det ett barn som också tyckte om mig väldigt mycket och hon visade det bland annat genom att pussa mig på munnen, vilket såklart kändes väldigt obekvämt för mig. Så jag förklarade varje gång att jag bara pussar personer som är min familj, men att jag tycker mycket om kramar och att hon gärna får krama mig om hon vill istället. Och så när jag märkte att hon var på väg att pussa mig så vände jag bort huvudet och påminde henne tills hon slutade försöka.

Jag tror att vid sådana här upprepade tillfällen är det viktigt att vara tydlig med vad som är socialt acceptabelt, för om man hela tiden skämtar bort det kan nog barnet se det som en lek eller som att man får bete sig så mot folk.

Jag pratade med min mamma om detta och ska prata med chefen om detta. Då hälften av arbetslaget inte tycker att detta är något att bry sig i.

De gånger då barnet tafsar har jag markerat tydligt. Men det går några dagar och så gör han om det. Det är mest hans knepiga frågor som jag tycker är lustiga och skämtar bort, inte då jag blir antastad.

Jag känner att det är viktigt att du, och alla andra
markerar tydligt att det inte är okej att inte respektera andras integritet
man måste lyssna när någon säger nej, alltid! 
intresse för sin egna och andra kroppar är normalt men att göra något mot någons vilja är inte okej och måste läras

denna gången är det din kropp, nästa gång kan det vara en klasskamrats, och ju äldre barnet blir ju mer problem och grövre kan det bli om inte barnet får lära sig.
Nu säger jag absolut inte att barnet kommer bli en brottsling eller något pga. det här beteendet i så ung ålder
det är som sagt rätt normalt, alla barn måste lära sig respektera andras kroppar (och sin egen) men vissa kräver lite mer markering och påminnelse än andra

sen finns det ju tyvärr gånger då beteendet kan ha sin förklaring med att barnet blir utsatt för något, det är vanligare normal nyfikenhet men tyvärr så förekommer det ju övergrepp
oavsett borde föräldrarna informeras och tillsammans bestämmer ni hur ni ska lära barnet att respektera nej och bemöta beteendet