Extrem, extrem, extrem hälsoångest! Hjälp mig!

Jag är precis tvärtom!! Jag lider nog av det motsatta mot hypokondri (om det nu finns).

För ungefär ett år sedan hittade de en knöl hos mig, men jag har inte utrett den än (trots flera brev från Landstinget). Jag tänker mer att "det läker väl"!

Jag vet inte vad det är som gör att vissa får sådan ångest medans andra inte bryr sig alls. Kanske har det med uppväxten att göra.

Har du någon medicin? Boka annars tid på VC och testa lite SSRI. Lycka till!

Oj! Hoppas den är godartad! Jag har haft flera knölar i brösten, men det har alltid varit ofarliga cystor. Men nej, jag förstår inte hur du kan vara så lugn!

Jag får inte äta ssri tyvärr, pga en blodsjukdom jag har. Den förvärras. Dessutom anser min psykolog att det är traumat som måste bearbetas, och det gör man bäst när känslorna inte är avtrubbade. Men jag mår så himla dåligt!

Någon som haft liknande besvär och som tagit sig ur det?

Jag tror kanske att du skulle bli hjälpt av att prata med någon. Det låter som att mycket av din hypokondri inte är hypokondri utan reaktioner på väldigt svåra händelser.

Jag hade (har) precis samma problem. Jag spenderade flera år nojandes över hiv. Det var hemskt. Tog mig äntligen ur det och har varit ok i flera år. Nu har jag cellförändringar efter cellprov och jag är väldigt väldigt låg förtillfället, rädslan för cancer är enorm. Tar xanax på kvällen när ångesten blir för stor, vissa dagar är jag dock ok och behöver inget. Förhoppningsvis kommer jag att kunna bli som vanligt när konisering och sånt är klart, eftersom jag faktiskt hade lyckats komma förbi hypokondrin.

Tack för att ni svarar. Jag sökte hjälp av en terapeut efter pappas död och trodde mig ha komit över det mesta av ångesten. Nu för ett halvår sen så upptäcktes en tumör på min bästa väns barn, efter två feldiagnoser. Två olika läkare hade sagt att det bara var en muskel, tills en tredje upptäckte tumören under en rutinundersökning av nåt helt annat.

Sen blev min gammelmosten sjuk och hamnade på sjukhus och eftersom jag är den som bor närmast fick jag ta mest ansvar.

Allt, alla minnen bara forsade över mig och jag är precis lika ångestladdad som efter papas död. Känns som om jag inte klarar av ett normalt liv mer.

Anonym (ja) vad jag känner med dig. Hoppas verkligen att allt blir bra igen när det med cellförändringarna är fixade!

Jag går under av ångest. Gick till läkaren med mitt bröst och hon sa att nu är det läga att göra mammografi och ultraljud. Med allra största sannolikhet är det bara en infektion, symptomen tuder på det, men hon vill vara på den säkra sidan.

Jag är fullkomligt övertygad om att det är cancer och jag ska dö. Vill slänga mig ut genom fönstret för att få alut på den här ångesten en gång för alla. Jag står inte ut längre! Och ändå måste jag. Får svar på mammografin på fredag, imorgon ska brösten ultras.

Ångest, ångest, ångest! Jag står inte ut!

Men herregud, nåt ångestdämpande måste du ju ändå kunna få utskrivet? Finns även receptfria på både apotek o hälsokosten. Prata med doktorn om snri också.

På eget bevåg vågar jag inte ta nånting pga min blödarsjuka, och det jag googlat på ssri så påverkar det just de blodvärden som är problematiska för mig. Måste fråga min hematolog nästa gång jag har henne på tråden, för jag orkar verkligen inte vara såhär ångestladdad.

Skulle en "normal" människa jtan hälsoångest kunna gå igenom dessa undersökningar utan oro? Vad är liksom en normal mängd oro att känna inför ett mammogram/ultraljud. För jag känner verkligen att jag går under av oro. Jag klarar inte av en minut mer!

Förstår inte varför du inte talat med hematologen tidigare, om du nu haft det såhär jobbigt i så många år. Dessutom är det tydligen skillnad på SSRI o SNRI (o vanliga lugnande mediciner).

Jag har inte haft kontakt med hematologen på många år för att min blödarsjuka hållit sig i chack utan mediciner. Dessutom har min terapeut avrått mig från medicinering. Jag mår inte såhär kass hela tiden, det är bara när jag tvingas gå till läkare och vänta på resultat på undersökningar det blir såhär illa.

Men just nu mår jag så extremt dåligt att jag måste fråga hematologen!