Anonym (Mami) skrev 2015-08-22 14:49:02 följande:
Dynamiken fungerar ganska bra idag. Jag tillbringar en del tid ensam med barnen och har inga problem med att säga ifrån, och det tänker jag fortsätta med då bebisen kommit. Barnen är också så pass stora att de nog förstår ifall man säger att man vill vara ifred och amma en stund, eller kanske gå på promenad med barnvagnen ensam. De vet att jag behöver vara för mig själv ibland, för som du sa är det tungt att ha någon annans barn nära inpå sig hela tiden.
Barnen är glada över att få ett syskon och jag är överlycklig. Jag inser förstås att jag kommer att ha helt andra känslor för mitt eget barn än jag har för bonusbarnen. För även om jag tycker om dem, så känns de ju verkligen inte som mina. Men vi har ett system som fungerar och vi får bara hoppas det fortsätter så!
Låter bra. Viktigt att du får vara förstagångsmamma på riktigt och vara dig själv. Jag hade tex inte räknat med att jag skulle känna mig så orolig över olika saker, det hör ju till som förälder men man vet inte förrän man är där vad det innebär.
Och det stämmer, vi hade inte bråttom. Som jag sa hade vi varken bra eller dålig relation, alltså inte dålig relation. Om man ska vänta på att det är perfekt, när är det perfekt? Livet är sällan perfekt. Jag bjuder gärna på mina egna misstag om nån annan tror sig lära sig nåt. Önskar jag kunde fått hjälp av nån annan i samma sits.