Sonen fick inte köpa Barbie för sin farmor!

Jag är så arg, ledsen och frustrerad.

Idag skulle min 3-åriga son följa med svärmor till leksaksaffären och få välja en leksak. Han skulle få välja precis vilken han ville, detta för att han blivit blöjfri natt och dag och hans farmor och han inte träffas så ofta.

Han hade tjatat om detta i en vecka och var sprudlande glad när hon kom för att hämta honom.

Några timmar senare lämnade hon honom, vi pratade lite och sedan for hon hem.

Med sig hemma hade min son en stor grävskopa av något slag vilket förvånade mig för han brukar inte gilla bilar och sådana leksaker. Oftast är det Lego och mycket pyssel han tycker om, men tänkte jag, han fick ju välja så det var väl kanske spännande.

När jag nattar honom så frågar jag om han har haft det roligt idag. Han svarar "Ja" och jag frågar om han är glad för sin nya leksak. Då börjar han plötsligt gråta helt förtvivlat och jag förstår ingenting. Han säger då till mig att han ville ha en fin flicka men fick inte det för farmor. Jag frågar vad han menar med flicka och han säger "sån som finns på dagis" så jag frågar om han menar Barbie. Han svarar Ja och blir då ännu mer ledsen.

Varför fick du inte den för farmor då frågar jag?! . "Bara flickor får ha sådana sa farmor". Jag blev så förbannad och ledsen. Det verkligen knep sig i mitt hjärta för VI uppfostrar och lär fasen inte på detta sätt. Jag lovade honom att i morgon, då åker vi till affären och köper en Barbie för din farmor har inte riktigt förstått det där.

När han väl somnat ringde jag upp svärmor bara för att dubbelkolla så jag hade förstått det hela rätt. Jag älskar henne vanligtvis men nu känner jag att jag knappt vill se henne igen. Hon skällde ut mig efter noter och menade på att Dockor och sådant är för flickor. Det är på grund av föräldrar som MIG att barn blir mobbade och utstötta, att inga andra pojkar kommer vilja leka med honom och att jag utsätter honom för ett långsamt psykiskt lidande om jag köper honom en barbie.

Jag blev helt paff, stum, förbannad. Jag finner fasen inga ord. Min man, sonens pappa, jobbar så jag har inte kunnat prata med honom om detta men vet att han tänker precis som jag.

Jag har verkligen inte lust att ha sådana här människor kring min son, detta bortsett från om det är en farmor eller ej. Vet egentligen inte varför jag skriver mer än att jag bara måste få skrika av mig!