Rädd att mitt barn har autism... :(

Hej!

Jag är pappa till en dotter som är 1 år och 8 månader nu. Min dotter har hela tiden varit lite efter jämnåriga barn, men det är inte förrän nu som jag börjat misstänka att det kan vara autism, min sambo har hela tiden sagt att det inte är någon fara. 

Det som är omvänt i vårt förhållande är att mamman håller sig lugn medans jag som pappa nästan brutit ihop, jag vet inte hur jag ska hantera detta och diskutera med min sambo fungerar inte då hon inte vill prata om det eller bara förminskar problemen. 

Det som får mig att misstänka att det kan vara autism är:

Hon viftar väldigt mycket mer armarna, framförallt när hon är ivrig så viftar hon och öppnar och stänger händerna. 

Hon går ofta på tå

Hon reagerar inte alls på sitt namn eller på min röst, t.ex vi håller på med inskolning på dagis nu och jag skulle prova gå iväg en stund, då blev hon jätteledsen och grinade oavbrutet ett par minuter sen gick jag tillbaks in igen, när jag ropade på henne så vände hon sig inte eller visade att hon hörde mig alls, jag var tvungen att visa mig för henne för att hon skulle bli gladare och ville tröstas av mig istället.

Hon leker inte så ofta med sina leksaker, hon hämtar mest leksaker och ger bort dom, oftast till mig men ibland till dom andra barnen på dagis. 

Det stod 3 barn och lekte med en tågbana på dagis, min dotter tittade på en liten stund sen började hon ta delar av tågen för att komma och ge till mig, hon blir väldigt glad när jag tar emot sakerna. 

Hon säger egentligen ingenting mer än titta, där (dää), tack tack (ta ta) och nej (näääee). 

Titta kan hon ofta säga när hon pekar på något, då säger hon ibland också där. När vi var på akvariet häromveckan så blev hon helt hysterisk i en fisk och pekade på den hela tiden och sa "titta" eller "däää" gång på gång på gång. 

Tacktack (taa taa) säger hon oftast när hon får något men ganska ofta även när hon ger något. 

Nääääää säger hon så slumpmässigt att jag har svårt att säga vad hon egentligen menar med det. 

Om jag ropar på henne eller säger hennes namn tittar hon inte mot mig, hon härmar inget man säger, däremot härmar hon ofta ljud, om jag klickar med tungan klickar hon med tungan, säger jag "rorororo (typ row row row ur boat) så säger hon "rorororo" och ler. 

Ibland när man får ögonkontakt med henne och ler så ler hon tillbaks. 

Pekar jag på något så tittar hon oftast bara på handen och inte där jag pekar. 

Hon vill inte att man läser bok för henne, tar man fram en bok ska hon bläddra själv och ibland pekar hon på t.ex en elefant o säger "där" eller "titta", men hon kan inte peka ut elefanten om jag ber om det. Hon utför över huvud taget inga "kommandon". Pekar jag på en boll så kan hon gå o hämta den, eller så tar hon den o går iväg. 

Ett av hennes största intressen är att gunga, då går hon oftast ut själv till gungan o står o gnäller tills någon kommer o gungar henne. 

Jag har kontaktat BVC igår men det kommer ta tid innan vi ens får träffa någon. Jag mår så dåligt nu, jag svarar knappt på tilltal när min tjej pratar med mig, jag mår dåligt och bryter ut i tårar då och då. 

Jag älskar min dotter, men jag vet redan nu att jag inte är en människa som skulle klara av ett autistiskt barn, jag vet inte hur jag skulle hantera diagnosen autism, det skulle knäcka mig, min sambo och till sist vårt förhållande. Jag vet att det finns folk som lever med autistiska barn som tycker att jag är ett rövhål nu, men jag är psykiskt kapabel till att ta hand om ett autistiskt barn.