• VeraCharlotteChristerdotter

    Kan vi två minus bli ett plus?

    Min sambo blev i juni ÄNTLIGEN redo för att försöka bli med barn. Jag har varit redo i en evighet...
    Vi visste från början att det skulle bli ett extra moment för oss, i och med att min sambo inte kan få utlösning vid samlag. Han har aldrig fått det. Så vi bestämde oss för att testa med heminsemination det vill säga att han får runka och att man sedan samlar upp sperman i en plastspruta som man sedan skjuter upp sperman med.
    För att min sambo skulle slippa runka på beställning varannan dag, körde jag helt enkelt med ÄL test för att vi skulle öka våra chanser. Allt var lugnt och det var härligt att äntligen köra igång! Så det var lite oroande när jag under första månaden inte fick någon ÄL. Men vi testade en månad till-fortfarande ingen ÄL. Då googlade jag runt och vi bestämde att det var lika bra att börja en utredning på en gång, varför vänta och förlänga väntan/längtan liksom?
    Idag var vi på kvinnokliniken i Limhamn. Läkaren gjorde diverse tester, bla UL på äggstockarna. De var fyllda med blåsor, läkaren menade att jag har PCO. Kul det här! Nu ska vi dit imorgon igen och min sambo ska lämna spermaprov. Grädden på moset vore ju om hans spermier dessutom är livsodugliga. Då kommer jag gråta tills jag skrattar ihjäl mig!
    Hur ska man kunna leva vanligt liv utan att hela tiden tänka på det barn man längtar efter? Hur orkar man vänta? Jag vet att det kan göra folk upprörda att vi är så giriga och inte har försökt i ett år, men det hade slitit ut den stackars snoppen...
    Hur hanterar andra längtan och väntan? Ni som har använt pergotime för att stimulera ägglossning, har ni då haft 2 eller fler ägg vid ägglossning? Är risken stor?
    Många frågor, men jag är bara sån :)
    Kram Vera

  • Svar på tråden Kan vi två minus bli ett plus?
  • Frontline

    Vill du dela upp texten lite, är så pluttigt att man inte orkar läsa...


    Livet är underbart när underlivet är bart :)
  • Anonym (Arg)

    Herregud - ni har försökt i två månader!!! TVÅ månader!!! Det är ingen tid alls! Det är inte ens säkert att ni kommer få problem att bli med barn, det vet ni inte än. Det är normalt att det tar upp till ett år. Lugna dig! 

    De flesta inne på det här forumet har försökt i minst ett år, ofta längre än så. Många har hållit på i många, många år. Ni har inte ens hållit på i tre månader. Förstår du inte att alla som försöker skaffa barn vill så extremt gärna och inte bara du?! Att ljuga sig förbi kön är så fruktansvärt respektlöst att jag inte ens finner ord. Ni behöver inte få problem att bli gravida bara för att ni inte fungerar "perfekt", så varför ta platsen i de redan fullspäckade köerna för hjälp om ni inte ens är säkra på att det inte fungerar? Det vet man inte efter bara två ynka försök - det är ingenting!!!

    Vi alla sliter ut våra könsorgan för att få barn. Det är liksom en del av paketet, det är så vi alla har det. Tråkigt för er om sexlivet inte är kul, men Suck it up. Barn blir till genom att man knullar (eller i ert fall inseminerar). 

    Om du ljuger dig förbi kön hoppas jag att du tänker på de par som försökt aktivt i fyra års tid och får vänta ännu längre på hjälp för att ni trängt er före. Tänk dig dina två månader gånger 24. De har väntat 24 gånger så lång tid som du, och tro inte att deras smärta är mindre än din. Tvärtom. Ingen i den kön har försökt mindre än ett år, vilket är sex gånger så lång tid som ni försökt. Hur berättigar du det? Varför förtjänar just du hjälp så mycket tidigare när du inte ens lidit lika länge som de som får lov att stå i kö? 

    Girig beskriver det inte ens. Egoistisk. Oempatisk. Inskränkt. Bestämmelserna är inte där för att... jag vet inte ens vad du tror att de är där för. De finns för att ge kroppen tid att fungera. Det är en väl avvägd deadline. Behandlingar är inte heller roligt alla gånger! Varför utsätta dig för detta om du inte måste?! Lär dig att lugna ner dig istället, hur i sjutton ska du annars bli en bra förälder?

  • VeraCharlotteChristerdotter

    Hej Arg, jag tror jag förstår din ilska och att det känns sjukt provocerande om du har försökt i 2 år. Jätte jobbigt. jag kan ju säga till mitt försvar att jag INTE har ljugit mig förbi någon kö. Betalar man själv för sin utredning och behandling så kostar första besöket hos kvinnokliniken 3000 kronor. Är man inte villig att betala det själv så är det klart att man måste vänta. Landstinget vill ju inte betala i "onödan".  Det handlar inte om att det finns en kö där väntetiden är ett år, utan om att landstinget inte vill finansiera utredning fören man är helt säker på att det inte går. För oss var det helt självklart att betala 3000. Det är ingenting!
    Jag kan bara be om ursäkt för att du kände dig kränkt över min ivrighet att bli med barn, men nu sitter jag här med en liten böna i magen och jag kan lova dig att jag inte ångrar att vi sökte hjälp när vi själva insåg att nåt inte var som det skulle!
    Hoppas det löser sig för dig också

  • VeraCharlotteChristerdotter
    Anonym (Arg) skrev 2015-08-27 10:06:10 följande:

    Herregud - ni har försökt i två månader!!! TVÅ månader!!! Det är ingen tid alls! Det är inte ens säkert att ni kommer få problem att bli med barn, det vet ni inte än. Det är normalt att det tar upp till ett år. Lugna dig! 

    De flesta inne på det här forumet har försökt i minst ett år, ofta längre än så. Många har hållit på i många, många år. Ni har inte ens hållit på i tre månader. Förstår du inte att alla som försöker skaffa barn vill så extremt gärna och inte bara du?! Att ljuga sig förbi kön är så fruktansvärt respektlöst att jag inte ens finner ord. Ni behöver inte få problem att bli gravida bara för att ni inte fungerar "perfekt", så varför ta platsen i de redan fullspäckade köerna för hjälp om ni inte ens är säkra på att det inte fungerar? Det vet man inte efter bara två ynka försök - det är ingenting!!!

    Vi alla sliter ut våra könsorgan för att få barn. Det är liksom en del av paketet, det är så vi alla har det. Tråkigt för er om sexlivet inte är kul, men Suck it up. Barn blir till genom att man knullar (eller i ert fall inseminerar). 

    Om du ljuger dig förbi kön hoppas jag att du tänker på de par som försökt aktivt i fyra års tid och får vänta ännu längre på hjälp för att ni trängt er före. Tänk dig dina två månader gånger 24. De har väntat 24 gånger så lång tid som du, och tro inte att deras smärta är mindre än din. Tvärtom. Ingen i den kön har försökt mindre än ett år, vilket är sex gånger så lång tid som ni försökt. Hur berättigar du det? Varför förtjänar just du hjälp så mycket tidigare när du inte ens lidit lika länge som de som får lov att stå i kö? 

    Girig beskriver det inte ens. Egoistisk. Oempatisk. Inskränkt. Bestämmelserna är inte där för att... jag vet inte ens vad du tror att de är där för. De finns för att ge kroppen tid att fungera. Det är en väl avvägd deadline. Behandlingar är inte heller roligt alla gånger! Varför utsätta dig för detta om du inte måste?! Lär dig att lugna ner dig istället, hur i sjutton ska du annars bli en bra förälder?


    Hej Arg, jag tror jag förstår din ilska och att det känns sjukt provocerande om du har försökt i 2 år. Jätte jobbigt. jag kan ju säga till mitt försvar att jag INTE har ljugit mig förbi någon kö. Betalar man själv för sin utredning och behandling så kostar första besöket hos kvinnokliniken 3000 kronor. Är man inte villig att betala det själv så är det klart att man måste vänta. Landstinget vill ju inte betala i "onödan".  Det handlar inte om att det finns en kö där väntetiden är ett år, utan om att landstinget inte vill finansiera utredning fören man är helt säker på att det inte går. För oss var det helt självklart att betala 3000. Det är ingenting!
    Jag kan bara be om ursäkt för att du kände dig kränkt över min ivrighet att bli med barn, men nu sitter jag här med en liten böna i magen och jag kan lova dig att jag inte ångrar att vi sökte hjälp när vi själva insåg att nåt inte var som det skulle!
    Hoppas det löser sig för dig också
Svar på tråden Kan vi två minus bli ett plus?