Genomgår alla en slags "kris" när det tar slut med ens nuvarande förhållande?

Spelar det egentligen någon roll om han vill ha tillbaka henne?
Du vill ju inte ha honom längre...

Du bör omedelbart sluta att logga in på hans konto.
Inte nog med att det är olagligt, du själv kommer bara att grubbla över allt du ser där.
Det är inte sunt någonstans att ha det behovet.

Försök aktivera dig och göra något annat än att fundera över vad han tänker och känner. DU har ju gjort slut. DU vill inte ha honom längre. DU tycker att det är bäst så här.

Gå inte in och titta mer, gå vidare. Är det slut så är det slut! Han är singel nu och kommer ändras och göra saker han sakt att han aldrig skulle göra. Samma för dig.

Han kanske bara är nyfiken, det behöver inte betyda något. Ring honom och be honom byta lösen, ta bort honom från fb och stäng den dörren. Lycka till

Självklart vet jag ju att det är riktigt fel av mig att logga in och snoka, men jag har faktiskt lovat mig själv nu att sluta med det. Inser ju att det bara gör mig skada..

Men kan ändå inte sluta fundera över hur han kan nedvärdera det vi haft nu och möjligtvis vilja gå tillbaka till någon obetydelselös ungdomskärlek.. När jag väl var inne på hans konto och gick in på hans ex profil, såg jag ju att de inte var vänner där och han kunde BARA se en av hennes profilbilder, inget annat. Så hur konstigt är det inte att han kollat på enbart hennes profilbild flera dagar i sträck sådär? 

Är fullt medveten om att det är mitt egna val detta, och jag vet att vi måste gå vidare förr eller senare. Men att det är ett så obetydelselöst ex gör verkligen ont...

Nej, det är bara människor med dålig självkänsla som flippar ur när det tar slut, normala människor ruskar av sig skiten och går vidare med sina liv. 

Tror du allvarligt på det själv? Nu vet jag iofs inte hur du definierar "flippar ur" eller hur du motiverar att människor med dålig självkänsla per definition inte är normala. Förklara gärna, för det är KU rent ut så du skrivit.

Hur som helst så finns det gott om "normala" människor med olika nivåer av självkänsla som inte bara kan ruska av sig skiten och gå vidare. Man kan kalla det kris eller vad man vill, men att behöva bearbeta den sorg en separation ofta innebär är i högsta grad normalt. På vilket sätt kan bl.a. bero på hur det tagit slut.

"KU" skulle varit "ju".

Det beror kanske på hur man definierar "normalt", dålig självkänsla brukar inte anses vara något positivt utan något negativt, ett problem som man bör försöka göra sig av med. Normalt kommer från ordet norm, dvs vad man i ett samhälle anser vara vanligt. Om en majoritet av befolkningen beter sig på ett visst sätt så är det gällande norm. Om majoriteten av befolkningen led av problem med låg självkänsla så skulle det vara norm (normalt), men nu är det så att majoriteten av befolkningen inte lider av de problemen och därmed är att inte lida av dålig självkänsla rådande norm (normalt) och att ha de problemen icke norm (onormalt).... sen kan ju du lägga vilket värde du vill i ordet normalt, det får stå för dig.

Självklart gör ett uppbrott oftast ont och är jobbigt och inget man kommer över på en pisskvart, men alla går heller inte omkring och spionerar på den andres privata sfär och lägger ner extremt mycket tid och energi åt att fundera över vad den andre kan tänkas tänka eller ha tänkt osv efter att man gjort slut, det är ett beteende som gränsar till besatthet och som människor som lider av dålig självkänsla är överrepresenterade i. Människor som inte har de problemen har lättare att acceptera att slut är slut och se framåt oavsett hur ont det gör. De tar oftast ett uppbrott inte lika hårt som en människa som lider av dålig självkänsla gör.

Du kan om du vill gärna försöka normalisera dåligt självkänsla och få det att låta som ett icke problem, men du kommer inte ifrån att det faktiskt är ett reellt problem som begränsar en människas potential och som får en människa att göra saker de kanske inte annars hade gjort. Ett problem man bör göra sig av med, inte något man ska försöka normalisera och sopa under bordet för att mätta något PK behov.

TS skriver själv att hon har problem med självkänslan, det kommer hon inte bli av med genom att hålla på att snoka på sitt ex facebbook och ägna hela sin vakna tid över att fundera över "dolda budskap" i allt han skriver.

För att svara på din fråga så ja, jag är likadan. När det inte funkar med någon börjar jag tänka på och sakna ex. Vet inte riktigt varför. Kanske för att man känner sig tom och försöker fylla tomheten med gamla känslor. Detta går alltid över för mig dock. Vill inte ha någon av dom gamla utan går till slut vidare och träffar någon helt ny när jag mår bättre.

Kris? Ja det kan du skriva upp. När den jag var tillsammans med senast lämnade mig låg jag apatisk i sängen i två veckor och bara grät. Har aldrig känt mig så övergiven i hela mitt liv. Hon hade sagt hela tiden att hon älskade mig av hela sitt hjärta och jag gjorde tamejfan allt för henne, tofflade, ställde upp och gjorde allt hon bad mig om. Sen bara stack hon, utan förvarning, och stängde av sina mobiler. Man tror att man är ensam om sin sorg och saknad, men det är många som lider av separationer. Har man verkligen älskat någon så gör det ont. Och man måste gå igenom det och kanske komma ut som en ny människa igen.

Du missuppfattar mig när du tror att jag försöker normalisera "dålig självkänsla". Jag behöver inte normalisera det som ett absolut begrepp (för det är det inte), utan är snarare ute efter att nyansera det som ett relativt begrepp. Om du likställer dålig självkänsla med att bete sig i nivå med det TS gör med killens FB-konto så förstår jag att du ser det som onormalt och icke-norm. Jag tror dock det är svårt att beskriva "dålig självkänsla" i termer av normalt och icke-normalt, då självkänsla inte är något binärt. Det är grovt förenklat att dela in människor i sådana med god och sådana med dålig självkänsla, och i förlängningen normal(vanligast) och onormal (mindre vanlig) som du gör i första inlägget. Att alla befinner sig någonstans på skalan däremellan är närmare sanningen men fortfarande väldigt förenklat. Dessutom varierar placeringen på skalan säkerligen med mognad och livssituation. I det hänseendet har nog de flesta erfarenhet av vacklande självkänsla någon gång, och därmed försvagas ditt likställande av normal=vanligast=god självkänsla.

---> Därmed kan TS mycket väl vara en normal människa som för tillfället har sänkt självkänsla och delvis beter sig på ett icke-normativt sätt. Detta gör dina insinuationer i första inlägget om att hon skulle vara onormal väldigt otrevliga.<---

Nu har jag resonerat med dina definitioner av ordet normalt/norm från andra inlägget, dvs den vetenskapliga tolkningen i betydelsen vanligast. Tycker dock att din formulering "normala människor ruskar av sig skiten" från första inlägget signalerar en allt annat än vetenskaplig ton, så du får ha förståelse för att ditt första inlägg lät mer arrogant än intelligent, även om ditt andra inlägg var mer nyanserat.