Hjälp mig komma ur ett dåligt förhållande

Jag vet inte vad jag ska säga eller börja.

Men mitt förhållande är ingen bra.

Gift, varit tillsammans i många år, barn, familj, utåt sett allt bra.

Allt är egentligen bra men ändå funkar inget.

Diskussioner och bråk 5 av 7 dagar i veckan. Vi blir osams hela tiden. Sexet fungerar inte sedan länge.

Min energi är slut. Orkar inte bråka en enda gång mer.

Vi har tagit hjälp av familjerådgivning, sexolog mm redan. Sådana förslag behövs inte här.

Jag har gjort allt jag har kunnat men det går helt enkelt inte mer. Har inget att ge mer.

Han kan inte diskutera eller prata, han skriker, gapar, smäller i dörrar och väggar eller hackar på en och kritiserar allt. Ett typiskt gräl hos oss kan börja med att jag säger att jag behöver en kram, kärlek eller lite uppvaktning. Där blir han förbannad, säger att jag ställer krav på honom, anklagar mig för allt från att jag inte ger honom något heller vilket verkligen inte är sant. Jag kramar honom varje dag och pussar på honom, anklagelserna fortsätter med allt möjligt om hur dålig jag är på saker för att till slut sluta med att jag börjar gråta och inte ens då slutar han. Han fortsätter skälla på mig och kräver att jag ska sluta gråta och börja diskutera. Men jag orkar inte diskutera mer, orkar inte välja mina ord för att vad jag än säger blir han irriterad över. Det suckas och himlas med ögonen. Säger jag något mer då blir det bara värre och diskussionen fortsätter.

Jag var så desperat av att få honom att förstå att han beter sig elakt och illa när vi diskuterar så jag sa till honom att nu spelar jag in detta så du vet det. Han var med på det och sedan när vi lyssnade på det ( efter mycket motvilja från hans sida) var det fortfarande mig det var fel på enligt honom.

Det finns bra dagar också och jag älskar honom och han är den enda mannen jag varit med och min första riktiga kärlek. Men jag ser ingen utväg nu. Vill förbereda mig själv för steget. För när allt lugnar sig förlåter jag oftast och går tillbaka till det vi har vilket i det stora hela är bra. Ibland har han ångrat sig men ofta är han bara tyst i flera dagar eller så är han bara arg.

Detta bryter ner mig och jag gråter mycket när barnen har somnat. Han verkar inte bry sig och ber mig bara vara tyst så jag inte väcker barnen. Ibland går han bara och lämnar mig så och sover någonannanstans.

Han hotar med skillsmässa hela tiden så fort vi bråkar. Allt detta har vi jobbat med men uppenbarligen inte kommit längre än såhär. Hur vet man att man är färdig för skillsmässa? Det enda jag vet är att jag inte vill och orkar ha det såhär mer. Han säger att han älskar mig och han har även fina sidor. Är kärleken slut trots allt? Varför funkar det inte mellan oss? Vet många par som har värre problem enligt mig men de håller ihop ändå.

Ingen av oss har någon annan vad jag vet.