Är jag för krävande?

Behöver lite pepp. Jag har gjort slut med min kille, vi har varit ihop lite över ett år. Tänkte för mig själv ifår att jag aldrig har blivit dumpad, jag har alltid varit den som dumpar. Dette är mitt tredje seriösa förhållande i vuxenlivet, och jag undrar nu efter mitt tredje kraschade förhållande om jag helt enkelt är för krävande? Har jag för stora krav på dom killar jag haft? Kanske jag har en slags bild av drömprinsen som jag jagar efter, och ratar bort killar som är helt ok? 
Det enda jag begär av en kille är att han ska ha ett jobb, ett driv i livet, kunna hålla rent runt sig, och gärna va snäll och gullig mot mig. Ingen av de killar jag har haft har uppfyllt alla dessa krav, men är det egentligen så viktigt? Kan man hitta drömprinsen och få det perfekt? Har väl tappat tron på kärleken, och hoppet på att nånsin hitta nån som är 100% rätt för mig.
Dessutom sitter jag med dåligt samvete över att ha dumpat honom, och vetskapen om att han fortfarande har känslor för mig, som han själv säger att han nu måste släcka ner. Varför i helvete har jag dåligt samvete över det, när jag har många goda skäl till varför jag gjorde slut? Jag kanske är för empatisk, och tar till mig hans "sorg". Men så påminner jag mig själv att han inte kämpat för att behålla mig, och blir arg inom mig, över att han inte ansträngde sig mera. Jag vet att jag inte ska tycka synd om honom, eftersom han inte gjorde så mycket för att behålla mig, men det är ju inte kul med vetskapen att man har sårat nån. 

Det är fasiken knepigt att göra slut