Är jag en jävla loser? Livet kommer inte igång.

Du har rätt- världen är inte rättvis. Det finns de som föds i rika familjer och får alla förutsättningar materiellt och andra som inte får ett öre. Huruvida man blir lycklig eller inte beror inte på det.

Du är ingen loser. Du utbildar dig till ett jättebra jobb där man får en hyfsat god lön och där det alltid finns jobb oavsett var du vill bo.

Har du en dröm om att träffa kärleken och bilda familj så kommer det förstås att vara en del av din framtid. Kanske har hon eller han en bättre start till kontantinsats, eller så får ni spara lite till eller hyra. De allra flesta sparar till semestrar, unnar sig restaurangbesök och sliter hårt för den där lilla guldkanten. Men livet blir fint ändå, man finner tillfredställelse i saker som inte handlar om pengar.

Bli klar med din utbildning, le mot människorna du möter och gör gott, då kommer du se tillbaka på ett lyckligt liv om 50 år.

Fast det finns också personer som inte föds med materiella förutsättningar men av slumpen eller någon form av ledning kommer in på rätt svår och därigenom blir extremt framgångsrika.

Världen är inte rättvis. Och många i andra länder skulle se dina problem som lyxproblem. Därmed inte sagt att jag vill bagatellisera dina känslor. Du har all heder av att du skaffar den utbildning du vill ha för att få det jobb du strävar efter trots att du vet att lönen är låg. Det finns inget misslyckande i detta alls. Att vissa föds in i rika familjer kan man inte göra nåt åt. Märkeshysterin kan man gott avstå från. Du har alla chanser att träffa kärleken och tillsammans göra upp planer för framtiden. Man får sikta på en billig bostad i början och byta upp sig efter tiden. Fokusera på att bli en bra sjuksköterska så kommer resten att fixa sig. Har du funderat på möjligheten att jobba i Norge? Lönen där är betydligt högre än i Sverige.

snart har du jobb,och du har utseende ochså .Det blir bra.

Känner igen mig i allt du skriver, jag var där du är för några år sen jag bodde i en dyr hyresrätt, inget vidare sparkapital, ensamstående med flera jobb osv. Men jag träffade min sambo, och alla kostnader halverades och han bodde i en bostadsrätt som han sålde och av vinstpengarna köpte vi ett hus gemensamt, vi skrev kontrakt om hans pengar som han gick in med och nu ganska många år senare, har även jag gjort vinst i vårt boende. Så livet tar ständigt nya vägar.. Ryck upp dig och var glad åt hälsan och andra fördelarna i ditt liv, resten löser sig med tiden. Kram till dig

Plugga klart, och du är 32, jobba mycket kvällar/nätter, helger. Då hinner du få ihop en bra grund för kontantinsats med en ssk-lön, sen ställ lite krav på lönen.

Jag känner nästan samma som dig fast jag har ett boende för 3-4 miljoner utan lån, sen 500 000 på spar, men jag trivs istället inte med mitt jobb, och har bara lust att skita i allt och lägga mig i sängen igen när klockan ringer, men samtidigt har jag inget annat, ångestdelux.

Man kan bo i hyresrätt och ha det helt ok. En ssk lön är inte fantastisk, men inte helpissig heller. Och du kommer ha ett kanonläge att ragga på jobbet :)

Är det inte överskattat att köpa lägenhet?

Man tjänar inte på det som det är nu ändå.

Misstänker att jag kommer uppleva samma när jag pluggar. Du har mer erfarenhet än dem, det är värt mer.

Jag tror att du har fastnat i ett destruktivt tänkande (och jämförande) som du inte kommer ur. Det bästa vore nog om du kunde gå och prata med någon (ofta kan man få en remiss via vårdcentralen) för att få lite nya infallsvinklar.

- För när jag ser på ditt liv så här utifrån tycker jag att du har det väldigt bra! :) Och jag ser dig absolut inte som misslyckad! När du är 32 år kommer du vara färdig sjuksköterska. Ett jobb som alltid kommer att behövas och dessutom innebär att du kan flytta i princip vart du vill i landet.
Så det där med lön. Jag känner flera sjuksköterskor som ligger runt 35-40 000 i månaden, och det tycker  jag är en rätt bra lön. Jag känner också en som blev chef, och hans lön ligger definitivt över 40. Och nej, han hade inte jobbat så hemskt många år då.
Men du kanske inte kan få drömjobbet direkt och du måste vara beredd på att förhandla. Men att spara ihop till en kontantinsats är absolut inte omöjligt, men det kanske inte går över en natt.

- Du skriver också att du ser bra ut, och det är faktiskt också en bra tillgång. ;) Som någon annan skrev, du får i alla fall bra raggmöjligheter på jobbet. (Om du nu är heterosexuell, vill säga.)

- Hur vore det om du istället för att titta på de 20-åringar som råkar ha det väldigt väl förspänt med rik familj osv, tittade på alla dem som faktiskt inte har varken jobb, utbildning eller en rik familj? Finns massor av sådana människor, i alla åldrar.

Jag menar så klart inte att du ska gå omkring och känna dig överlägsen en massa personer, utan bara att du ska lyfta blicken lite. Det är så lätt att bara titta på dem som har allt det där som man själv önskar att man hade. Att det finns en massa andra som tittar på en själv och tänker samma sak, är det lätt att glömma bort.
Lycka till i livet, ts. Jag tror att det kommer bli riktigt bra!

/P