Gav ni era barn en stor summa pengar när de blev myndiga? Hur gick det sen?

Japp, mina pengar som jag fick på 18-årsdagen försvann i ett nafs. Hade en pojkvän med dålig ekonomi då så jag spenderade dessa på oss så att säga, och så hade jag en ätstörningsproblematik så jag åt även upp stora delar av pengarna.

Till mina egna barn idag sparar jag tills de behöver dem, i mitt namn men på egna konton. Är de18 eller 22 spelar ingen roll men de kommer få dem när de behöver dem.

Sparade inte till dem.. De fick pengar till lägenhet

Jag skulle ha fått men min mamma plockade ut alla pengarna och använde dom själv. Jag fick dock mitt körkort betalt av min pappa ändå men gick inte på körskola så det kostade så lite som det går.

Min man och hans syskon fick 10.000kr var när de fyllde 18, den äldsta söp upp pengarna, min man och jag var tvungna att använda dom pengarna till hyra, näst yngsta använde pengarna till körkortet och den yngsta spenderade allt lite här och var tills det var slut.

Jag vill sätta undan pengar till körkort, möbler och en bättre begagnad bil till mina barn, som de ska få för just dessa ändamålen och inte få spendera fritt.

Jag fick ärvda och sparade pengar i en klumpsumma som 18 åring. Dessa lade jag på en del av kontantinsats vid vårt husköp samt en "halv bil", vi köpte en bil för 70.000:- tillsammans jag och min sambo!

Är idag 19 och har 30.000 av de pengarna kvar som en säkerhet, inga planer på att använda dem till något den närmsta tiden.

Vi tänker likadant. De enda pengar som vår son har på ett eget konto är de som han har fått av släkt och vänner, vid födelsedagar, jul och liknande. De uppgår i nuläget till cirka 7 000.

(Han är ännu så liten att han inte frågar efter dessa pengar för att köpa leksaker eller liknande. När han blir äldre kommer han givetvis att få köpa något roligt när han får pengar i födelsedagspresent, men tills vidare köper vi själva det han behöver och sparar de pengar han får i gåva.)

Vad det gäller de pengar han eventuellt ska få i framtiden så har vi inte satt in dem på ett särskilt konto, utan de kommer då att tas från vårt allmänna sparande. Saker vi kan tänka oss att hjälpa till med är till exempel körkort (jag och mina systrar fick också våra betalda) och eventuell kontantinsats.  

Jag har absolut inte lust att spara kanske 100 000 på ett konto i hans namn bara för att se honom supa upp pengarna på nolltid.

Jag och mina systrar fick ungefär 30 000 kronor var som våra föräldrar sparat ihop. (Detta var  i slutet av 80-talet och på 90-talet.)
Min storasyster gjorde av med alltihop på nolltid. Kläder, smink och så vidare. Jag gjorde av med cirka 10 000 på ett år. Köpte bland annat kontaktlinser och kamera. Min lillasyster vet jag inte riktigt, men jag skulle tro att hon var ungefär som jag, dvs gjorde av med en del av pengarna innan hon sansade sig.

Jag fick 400 000 och använde dem till en lägenhet.

Själv sparar jag inte just nu till barnen för ekonomin tillåter inte det, men senare kommer jag spara i mitt namn, och jag vill ha viss kontroll på vad de använder pengarna till.

När jag var 18 år skulle jag få ut de pengar min mamma och pappa sparat, ca 24000. Mamma undrade om jag ville plocka ut dom då eller låsa dom i ytterligare några år till en bra sparränta. Jag valde att spara och nu när det är dags att plocka ut dem så har de växt till 35000. Jag får tacka min mor och far för att de lärt mig vettigt ekonomiskt tänkande!

När jag var 18 år skulle jag få ut de pengar min mamma och pappa sparat, ca 24000. Mamma undrade om jag ville plocka ut dom då eller låsa dom i ytterligare några år till en bra sparränta. Jag valde att spara och nu när det är dags att plocka ut dem så har de växt till 35000. Jag får tacka min mor och far för att de lärt mig vettigt ekonomiskt tänkande!

Jag fick tillgång till mina 100.000kr på 18årsdagen men valde att behålla de tills jag 2 år senare köpte ett hus tillsammans med min flickvän.

Det tyckte jag kändes som en bra sak att lägga pengarna på. Så väldigt tacksam för att mamma och pappa sparat så som de gjort och jag kommer vilja göra precis likadant med mina barn!

Jag håller helt med dig TS!!

Har inga barn men kan ge några exempel på hur skit det kan bli. Jag fick inte så mycket pengar för mina föräldrar hade inte råd att spara så mycket (villa, fyra barn, pappa jobbade inom vården...) men jag har aldrig varit avundsjuk på andra. En del av mina vänner har fått körkort och bilar betalda men det har aldrig grämt mig. Jag betalade mitt körkort själv men tyvärr prioriterade jag att jobba istället för att plugga på gymnasiet, så det blev en hel del skolk. Det kanske är nackdelen med att inte få pengar av föräldrarna MEN jag hade absolut kunnat vänta till efter studenten då vi bodde rätt nära stan.
Däremot har jag syskonbarn som bor flera mil från stan och då tycker jag att man som förälder får bidra till körkort och bil om man inte pallar köra.

En väns ex tycker att deras dotter ska få det han sparat till dottern när hon är 16-17 för att kunna ta körkort och köpa bil. Min vän totalvägrar att ge en tonåring ca 80 000, hon anser också att man kan jobba. De bor i Sthlm så det är knappast panik med körkort!