Gentlemän
Att framhålla sig själv som gentleman känns inte särskilt genuint, snarare slajmigt, ungefär i linje med generellt beteende hos "gentlemän" därute. Ts, en smörig upplevelse är inte lika med härlig...
Att framhålla sig själv som gentleman känns inte särskilt genuint, snarare slajmigt, ungefär i linje med generellt beteende hos "gentlemän" därute. Ts, en smörig upplevelse är inte lika med härlig...
Förlåt, men vad har feminism med självupplevda gentlemän att göra?
Uppenbarligen är de helt inkompatibla
Är ni överens här? Hänger inte med riktigt i svängarna. denna gentlekvinna ska iaf laga lite mat nu.
Efter omfattande empiriska studier av familjelivs självutnämnda gentlemän kan jag inte komma till någon annan slutsats.
Kombinationen feminism och självutnämnd gentleman leder ovillkorligen till omedelbar kortslutning av gentlemannen.
Bland det dummaste jag har läst idag.. Och jag har läst mycket.
Nej nu lägger du orden i munnen på mig.
Jo om en medmänniska släpar omkring på en alldeles för tung väska eller vad fan som helst så går man inte fram och säger till hen att söka terapi. Om man gör så är det den personen som behöver terapi och inte stackarn som släpar.
Fast vett och etikett är förvisso inte allmängiltigt.
Inget fel på den :) Jag är även väldigt duktig på att tänka i ett vidare perspektiv.
Inte att man ska tillfråga personen om den kanske borde uppsöka en terapeut. Men däremot att personen med tunga packningen behöver en terapeut mer än en gentleman. Kolla inlägg #191.
Fast det e väl bara en nyansskillnad?
I båda fallen anser man att hon med packningen behöver terapeut i stället för en hjälpsam gentleman och i båda fallen blir hon utan hjälp. Alltså fanns det ett inlägg snarlikt de du efter frågade.
Flygrl, du verkar ha missat något. Ingenstans har någon föreslagit att man går fram till en person och säger att denne behöver terapi, vilket var vad Puppeten lyckades utläsa ur, ja ingenting? Bra så, eller ett varv till?