hur mycket egentid kan man förvänta sig?

Allt beror väl på hur barnet är och därmed vad som är rimligt att du hinner med på dagarna. Om du inte hinner städa osv pga att barnet kräver uppmärksamhet tycker jag att det är orimligt att förvänta sig flera timmar egentid.

Jag och min sambo har ett barn på 7 månader, han jobbar heltid jag är föräldraledig. Vi har ett ganska lätt barn som är böjd på golvet med leksaker eller liknande så därför hinner jag både städa och laga mat dagligen. Min sambo kräver inte att jag ska göra det men jag tycker att det är mysigt att vi kan ha tid tillsammans när han slutar jobbet istället för att exempelvis städa. Jag har mycket tid för aktiviteter under dagarna som lunch, fika, promenader, öppna förskolan osv så har inte så stort behov av det på kvällarna. En gång i veckan går jag på träning själv och 1-2 kvällar i månaden går jag ut och typ äter middag med kompisar. Min sambo tar helst ingen egentid när barnet är vaket då han vill umgås istället men då han går och lägger sig mellan 23-24, barnet 20 och jag 22 har han egentid då samt att han typ 2-3ggr per månad gör något själv en vardagkväll eller helg.

Jag tycker detta är lagom för oss. Skulle jag inte hinna hushållsarbete på dagen pga barnet skulle han få hjälpa till efter jobbet. Jag tycker att din sambo kräver för mycket utifrån er situation.

egen tid hade man innan man fick barn och när barnen är så stora så dom klarar sig själva. När man har små barn ska man nog lägga den egna tiden åt sidan.
egen tid är bara egoistiskt och nåt som får folk att stressa ihjäl sig. 

Jag är fortfarande gravid med första barnet så jag kan inte berätta hur vi gör, men en tanke som slog mig när jag läste TS var att när umgås din sambo med barnet då? Om barnet bara är tio månader går det väl till sängs ganska tidigt och om sambon vill ha egentid i flera timmar efter jobbet, hur mycket tid ger han då till relationen med barnet?

Min man jobbar mycket och vi har ändå valt att skaffa barn under tiden han jobbar utomlands, vilket gör att det bara blir jag som kan vara föräldraledig, men för oss är det självklart att han får anpassa sitt liv när barnet kommit så att han kan gå hem senast 16 istället för efter 18, och sedan umgås med barnet (och mig) tills barnet ska sova, och sedan jobba några timmar till när barnet lagt sig. Om jag hinner med hushållssysslor på dagtid är det bra, annars hjälps vi åt som vi alltid gjort förutsätter jag. Någon egentid på vardagar blir det dock troligen inte.

Om ni har ett krävande barn så att du inte hinner med hushållet så mycket på dagtid är det ju självklart att ni får hjälpas åt på kvällen. Vad är det han vill göra på kvällen, kan det inte vänta tills man fixat hushållet? Han kan väl inte förvänta sig att du ska göra allt?

Fråga 1: Umgås han med barnet när han kommer hem?
Fråga 2: Vad gör han hemmavid som avlastar dig?
Fråga 3: Vad är det han vill göra på sin egentid? (egentid har man på jobbet där man får äta i lugn och ro, gå på dass i fred och ha vuxna konversationer  eller efter att barnet gått och lagt sig)

Sen är det rätt svårt (min åsikt) att hålla samma standard på städning, vika tvätt etc som man hade innan barn efter man fått barn. Man får helt enkelt stå ut med lite skit i hörnen.

Vi gör alltid i princip allt hushållsfix innan barnen lägger sig, då kan vi ta det lugnt när de sover. Man behöver någon timma att slappa på kvällen känner jag, orkar inte diska kl 21. Men gör man hela tiden lite hushållsgrejor löpande så tar det ju inte så mycket tid och som föräldraledig hinner man ju en del dagtid.

Man kan inte förvänta sig någon egentid egentligen. Det blir om det blir tid över.

Jag tycker att det låter som att ni behöver sätta er ner tillsammans och diskutera vad ni anser behöver göras hemma och med barnet uppskatta hur lång tid sysslorna tar. Utifrån det kan ni avgöra hur mycket "egentid" ni ska ha.

Jag gör tvärtom. Jag plockar, diskar och städar när mitt barn sover. Sedan har jag lite "egentid" med SVT-play.

Idag har jag en 8-åring och 6-åring och upplever ibland det du nu beskriver, de har dessutom kompisar över hela tiden, de kan stöka och skita ner och vi jobbar båda två. Fördelen idag är väl att de kan och får absolut städa sin egen skit så vi hamnar aldrig riktigt där ändå. Vi är sådana som hellre lämnar disken något än avbokar en träff med en vän t.ex och delar på allt som rör hem och barn. Minns aldrig nån panik när vi var föräldralediga med ett barn, hann det ens bli skitigt*? Jag tror inte det och jag städade mycket mindre än idag då och likaså sambon. Funderar på om du har väldigt höga krav på dig själv och hemmet? Om det på riktigt är skitigt skulle jag ta en dag då ni båda är lediga och fixa det, en är med barnet och den andra städar. Ni kan bytas av. Sedan blir det lättare att hålla efter. Vad innebär stökigt för dig? Har ni egen tvättmaskin? Är pappan alls intresserad av barnet? I så fall kan väl han umgås med det när du röjer upp lite? Han har ju inte träffat det på hela dagen..
Ja, jag hade egentid när jag var föräldraledig. Då kände jag större behov av det än när jag senare jobbade och han var hemma även om det alltid varit viktigt för mig att inte bara vara mamma utan också ett jag. Min sambo var dock inte intresserad av timmar på egen hand som din utan rätt sugen på att umgås med sitt barn när han kom hem så det var inget problem.

Varför om man är två föräldrar? Om det är egoistiskt att träffa en vän eller träna när barnet är med den, för den, andra trygga föräldern är jag gärna egoistisk.