Har du någon hang-up? Berätta!
Som frågan lyder. Har du någon hang-up? Det har jag. Efter 100 år önskar jag fortfarande att "han" ska ångra att han dumpade mig. Det gör ont i mig att han slängde mig på sophögen och gick vidare, skaffade familj med en annan. Jag vet inte varför jag tagit just honom så hårt men det var väl allt sammantaget i livet just då som gjorde att det blev så. Som sagt, det enda jag vill ha är upprättelse. Jag är inte kär i honom, känner inte ett dugg för honom. Känslor kan dö ut, men inte min önskan att få ett erkännande av honom att jag är kvinnan i hans liv. Det spelar ingen roll att jag är kvinnan i en annan mans liv idag, det är helt enkelt en annan historia.
Varsågod, din tur. Men berätta gärna hur du gjort av med din hang-up, för jag lär väl inte få något erkännande i alla fall.
Jag har lagt ut tusentals kronor på terapisamtal men det har inte hjälpt så jag börjar tro att ett skott i pallet är det enda som funkar. Jag vet inte hur jag ska ändra mitt tankemönster, hur jag ska återerövra min självkänsla och sluta att ibland önska att jag inte fanns mer. Jag tvingade mig själv en dag att gå vidare för att det inte skulle göra mig lycklig att bli prästinna i lufttemplet jag byggt till hans helgedom. Jag förstår inte varför just han gjorde detta med mitt psyke. Det hade helt enkelt varit gött att få sista ordet...eller nåt.