Vidriga hemska fördomsfulla förskollärare!
Har du tänkt på att jag på mitt jobb har lika lite tid och ork för att föra en kamp? Jag gör det ändå för att barnen på mitt jobb ska få det bättre. Jag klagar på bristfällig städning, påpekar brister i lokalerna, jag felanmäler sånt som är trasigt, jag påpekar att ljuddämpningen är för dålig, jag påpekar att vi behöver mer personal eller handledning för att klara situationen. Inget av detta ska jag behöva göra egentligen, jag gör det ändå för barnens skull. Utöver detta har vi massor med arbetsuppgifter som inte har med barnen att göra och de blir bara fler och fler. Detta i takt med att barnen blir fler och fler och går fler och fler timmar. Jag är helt slut när jag kommer hem och då tänker jag på de barn som gör betydligt fler timmar i veckan än vad jag gör på en heltid. Hur orkar de nåt som jag inte orkar? Det gör de inte, men de visar det inte på samma sätt som vi vuxna gör.
Tänk på att om förskolan är undermålig så är det ditt barn som får ta smällen av det. Varför ska du slippa göra nåt och jag måste, när vi båda går på knäna? Ditt barn och mitt jobb...om jag säger upp mig vem ska ta kampen då? Vad händer med ditt barn om vi förskolepersonal slutar kämpa?
Varför ska jag skydda dig på bekostnad av ditt barn? Varför ska jag värna om dig och inte besvära dig? Vi som jobbar i förskolan kan inte ändra på situationen själva, vi behöver den stora föräldramassan som hjälp. Har du tänkt på att jag också kan behöva höra "bekymra dig inte, vi löser det"? Vi kan inte heller trolla och det är ditt barn som får ta smällen! Sorry, men vill du att jag ska ljuga för dig så kan jag säga att vi löser det...vi kan inte lösa det! Jag kan säga upp mig om det blir för illa, det kan inte ditt barn!
Molgan?