Ni som jobbar när ni är sjuka, är ni snåla?
När jag växte upp så var inställningen i samhället att det var dåligt att vara sjuk från jobbet/skolan. När jag började jobba och blev sjuk så kände jag att man nästan fick be om ursäkt för att man missat en eller två dagars jobb för att man varit sjuk. Många säger dessutom att en liten förkylning är ju ingenting! Men när jag har varit tvungen att fortsätta som vanligt utan att ens få lite extra vila när jag varit sjuk så har det tagit mycket mycket längre att bli frisk, därför har jag sen många år tillbaka lagt ner det där präktiga med att jobba trots att man är dålig. Tvingas jag att jobba så tar en "liten" förkylning kanske 7 dagar att bli av med men om jag stannar hemma dag 1 och 2 så känner jag mig tillräckligt bra dag 3 eller 4. Sen är jag FRISK!
Men väldigt många kollegor harvar på trots långdragna sjukdomar. En tant jag jobbar med har många sjukdagar pga hon när hon är sjuk jobbar på för fullt med kroppen full av paracetamol och annat, sen när hon fortfarande inte blivit bättre efter en vecka har hon fått bihåleinflammation och måste ta antibiotika och DÅ stannar hon hemma i 5 dagar. Förra veckan satt en av mina kollegor och snorade och hostade i fem dagar i sträck och vips på fredagen var en annan kollega sjuk och på söndagen var det min tur. Ni som inte inser att det är BRA för både kroppen (din egen...) och kollegorna att stanna hemma nån dag eller två för att låta kroppen ta hand om förkylningen, är ni för snåla för att vara hemma eller sitter ni fortfarande fast i det där 80talstänket att man ska kämpa på och låtsas som att det är ingenting trots att ni sitter där med feberyrsel och värk i hela kroppen, paracetamol och koffeintabletter på skrivbordet och ett storpack näsdukar? Känns det "billigare" att slita ut sig och trycka sig full med mediciner än att stå ut med en karensdag då och då?
