Förlossningsrädsla tidig graviditet

Jag jobbar som doula och lyssnar gärna på din oro. Skicka privat meddelande om du vill, så ska jag försöka hjälpa dej att hitta en annan inställning till förlossningen. Bra att du tar tag i saken redan nu! :)

Kan inte skicka meddelande till dig....? Hur ska man kunna ändra inställning menar du? :) 

Du måste prata med din bm om detta. Hon ska hjälpa dig vidare så att du får träffa barnmorskor som arbetar på förlossningen och komma dit och titta. Tror du att du vill ha kejsarsnitt bör du ta upp det tidigt för även det kräver samtal. Jag fick det beviljat och kommer kämpa för det igen om det blir aktuellt. Så smidigt, nästan för lindrigt :) Medan de fortfarande försökte övertala mig att föda vanligt erbjöds jag möjligheten att skriva ett kontrakt hur förlossningen skulle gå till. T.ex. att jag inte skulle behöva gå över tiden med risk att få ett stort barn, tidig epidural så att det inte blev risk att det inte fanns någon narkosläkare tillgänglig, extra övervakning av bebisen, bryta för snitt tidigt om jag inte "orkade" eller hade för ont, under inga omständigheter instrumentell förlossning.

För att ngt ska hända och du ska slippa leva med oron bör du kontakta bm redan idag, inte bara skriva här. Läs på mkt själv så du vet vad du ska fråga om etc. Det finns även bra litteratur för förlossningsrädsla men jag slapp läsa den. Gudrun Abscal tror jag en författare heter.

Oj, måste kolla om jag hittar nåt i mina inställningar!

Jag var också jätterädd och -nervös i början, men framåt mitten av graviditeten så lugnade det ner sig och nu (v 39) så ser jag istället fram emot att föda!

Prata med din barnmorska och tänk på att det är lång tid kvar, mycket kan hända på de veckorna. I början känns allt väldigt overkligt, och jag övervägde t o m att planera kejsarsnitt, men hjärnan kom till slut ikapp kroppen på nåt sätt. Det kan ju faktiskt ske för dig med :)

Gick förlossningen bra? :) Antar du fött nu, hihi

Det gick väldigt bra i början. Jag fick värkar vid 0645 och de var regelbundna på en gång. Framåt 11 var det 3-4 minuter mellan värkarna så då åkte vi in och jag var öppen 3 cm. Var skiträdd för att bli hemskickad, men de hade ett ledigt rum så vi skrevs in direkt. Jag andades igenom värkarna tills jag var öppen 6 cm, då fick jag lustgas och efter ytterligare nån cm fick jag även eda (ta det! Det var som ett ljus i mörkret, hela livet blev lättare). Dock avtog värkarna iom edan, så de satte värkstimulerande dropp för att få igång det igen. Framåt 20-tiden(ish) tog de hinnorna och sen blev värkarna starkare och starkare, för att sedan övergå till krystvärkar. Först fick jag inte krysta, för det var en liten flik kvar, och det var ett rent helvete! Det går inte att föreställa sig smärtan när man känner att ungen vill ut, men man får inte trycka på! Till slut fick jag krysta, vilket var en enorm frihet! När huvudet var på väg ut så gjorde det skitont, man kan kanske jämföra med att hålla en blåslampa mot underlivet, men när det väl var ute så kom resten av bebisen som en stor slemklump. Avslappningen man känner efteråt går inte heller att beskriva, men min sambo sa att han kunde se hur hela kroppen slappnade av. Dock hade bebisen problem med att syresätta sig, så de gick iväg med honom efter typ 20 minuter och min sambo följde med för att veta vad som hände. Jag fick sys med fyra stygn, plus två stödstygn, och när det var klart så lämnades jag helt ensam. Och nej, så ska det självklart inte gå till, de borde sett till att någon var hos mig hela tiden. Efter att ha storgråtit i en kvart så ringde jag på undersköterskan, som i sin tur fick ringa upp min sambo (som vid det laget var på barnavdelningen). Han kom springande och berättade att vi hade fått en son på 4125 gram.

Sedan visade det sig att bebisen även hade fått en infektion iom förlossningen. De visste inte om det berodde på syresättningsproblemet eller på det faktum att jag fick feber under förlossningen, men det ledde iaf till antibiotikakur och en vecka på neo. Så vi började föräldraskapet med att vabba.

Jag vill inte skrämma dig eller så, men så såg min förlossning ut. Du ska ha i huvudet att alla förlossningar är olika och de flesta medför inte några större komplikationer. Hoppas du har en bra graviditet!

Jag kan också tipsa om att försöka äta så länge du är hemma, för när du väl är inskriven på förlossningen så är det flytande föda som gäller. Jag åt en macka hemma vid 8-snåret och sen fick jag inte äta nånting förrän förlossningsmackorna runt 01, så jag var skapligt hungrig. Det blev mycket saft, nyponsoppa och läsk under tiden. Och som jag tjatade om de där mackorna under hela förlossningen!

Tack att du delar med dig :) Jag är LIVRÄDD. Men vill ändå höra om allas förlossningar och har även sett igenom avsnitten "en unge i minuten" som finns på TV4-play, haha. Men som sagt rädd...

EDA? Vad är detta? Epiduralen?

Jag övervägde abort när jag väntade barn då jag var så rädd inför förlossningen... Efter den sade jag ALDRIG mer.. Inte för att den var jobbig eller så. Den gick lätt och komplikationerfritt, men där och just då kändes det som aldrig mer. Efter förlossningen så går barnmorskan igenom det som hänt och man får pratat och ge en ungefärlig siffra om hur upplevelsen var. Man behöver inte heller känna sig stressad av att åka hem utan de hjälper till att amningen är igång osv.

Nu sitter jag här med 4 guldklimpar Att föda barn är det häftigaste jag någonsin varit med om!

Jag födde de 2 första med enbart liiite lustgas och jag födde 3 & 4 helt utan smärtlindring. Kände att man hade mer kontroll då. Med nummer 3 som tog enbart 30 min på förlossningen så blev jag opererad efteråt då jag sprack mycket. Det gick för fort!. Men jag var hemma dagen efter utan några större besvär.

Eda är epidural, aka guds gåva till den födande kvinnan :D Det lugnet jag kände då var helt fantastiskt! Man måste ligga ner i en halvtimme när det börjar ge verkan (värkan?) och då höll jag på att somna, SÅ bra är det!