Missfall / Missed abortion - hur var det för er?

Beklagar verkligen! Och ja,det är normalt. Så där ont hade jag med vid mA v.10+6. Jag reste mig inte på några timmar från toastolen för det bara forsade och krampade. Varje försök att stå upp hyperventilerade jag av smärta. Jag störblödde en natt,sen som mens i en vecka,sen lite grann 1,5 vecka till. Det var mitt första MA. Det andra satte igång av sig själv och jag blödde t.o.fr. i 4,5 vecka,dock hade jag inget ont då för det var mycket tidigare.

Åh! Beklagar! Tycker ingen ska behöva åka hem och vänta på detta! Jag fick missfall för en vecka sen nu, var i vecka13. Fast jag hade inte så ont men blödde jättemycket. Ringde 1177 som tyckte jag skulle ringa efter ambulans. Inne på gyn såg de att fostret ej fanns kvar utan bara moderkaka. Fick tabletter för att detta skulle komma ut, och blev inlagd för att vänta på att kroppen skulle stöta ut resterna.
Idag är första dagen jag inte blöder, inte än iallafall.
Tillåt dig att sörja! Jag höll emot inne på sjukhuset men när jag kom hem till mina andra barn så sprack det för mig. Har gråtit och gråtit men känns så mycket bättre att släppa ut känslorna.

Hoppas det går bra för dig!

Beklagar djupt ditt MF <3

Jag fick reda på i vecka 14 att fostret dog strax efter 11 fulla veckor. Mina symptom försvann oroväckande fort plus att jag slutade höra hjärtljud hemma. Därför bad jag om ett VUL. Fick tid hos läkare några dagar senare för att bekräfta och sen tid för medicinskt avbrytande på gynmottagning. Mitt MF klassas som uteblivet missfall, det kom inte igång av sig själv. Fostret var dött i tre veckor när jag fick tabletter för att framkalla MF. Hade knappt några symptom under den tiden heller.
Jag fick morfintabletter, alvedon och ipren i väntan på att livmodern skulle dra ihop sig och stöta bort grav. Fick två doser med cytotec innan det startade. Tyckte att det molade som mensvärk men var väldigt snabb på att ta smärtlindring. Har fått två barn tidigare och detta var inte alls samma smärta, den var mindre. Men så fick jag ju också ordentligt med smärtstillande. Blev dock yr och svimfärdig under tiden allt kom ut, moderkakan fastnade i cervix och de fick plocka ut den med tång. Efter det mådde jag bättre, hade blött en del och mycket koagler. Blödde mycket första  dygnet, sen lugnade det ner sig. Hade mycket ont i underlivet. Blöder fortfarande 8 dagar senare, färskt blod och har ont till och från. Har inte blivit skrapad, hade 1 cm slemhinna kvar när jag lämnade sjukhuset och det var tydligen OK. 
Den själsliga smärtan var dock mycket värre. Går inte att bedöva, känns dock bättre efter en vecka men långt ifrån bra.

Ta hand om dig nu, låt det få ta tid att sörja. gråt och prata. Det är jobbigt för kroppen att ställa om sig från gravid till icke-gravid och tungt för hjärnan. Du har även upplevt en del smärta, det tar också tid att bearbeta, i synnerhet som det inte mynnade ut i nåt positivt. 

Kram på dig!

Jag fick ett ma i v. 19, fostret hade dött v. 13. Det var tre dagar före rul, en liten blödning som vi skulle kolla upp för att lugna oss... Kommer in, de gör ett ul och ser att fostret var för litet o inget hjärta slog.

Fick komma tillbaka dagen efter för att sättas igång och det var hemskt. Verkligen en mini-förlossning, värkarna kändes rejält. Jag började blöda, men hinnsäcken fastnade på väg ut. Så jag satt på toa, en sköterska fick komma o hjälpa mig lirka ut hinnsäcken :(

Fortsatte med värkar flera timmar, men moderkakan ville inte ut. Så jag skrapades det sista. Absolut något av det värsta jag varit med om hela grejen och tog lång tid att komma över.

Låt det ta tid. Kroppen behöver det, psyket och allt tar tid att komma över det. Så ledsen för din skull.

Alltså tusen tack snälla ni för era berättelser och ert stöd! Eftersom jag inte orkar/vill prata med nära runt omkring mig (förutom med min sambo) för att det blir för jobbigt så är det oerhört skönt att kunna "prata" med er. Smärtan gick över efter 2 dagar men idag, alltså 4 dagar efter det första drog igång, har jag en helt ny/annan smärta. Jag kan inte beskriva den! Förlåt för too much information men det känns typ som att jag vill gå och göra nr 2 men det är helt stopp och så fort jag sätter mig på toan så hugger det, ilar och gör jätte ont. Dels i magen men även runt omkring rumpa och jaa jag vet inte. Jättesvårt att beskriva. Så ont att jag struntar i att gå på toa. Vet inte om jag blivit förstoppad och att det kan göra extra ont efter allt?? Får även ont om jag typ nyser eller hostar.. Hittar INGENTING om detta när jag googlar. Vet att jag kan ringa BM eller KK men det är ju så svårt att förklara och dom kommer bara säga "åk in" och det orkar jag verkligen inte. Vill bara vara hemma! :( :( Någon som hört om något liknande?

Hormoner tror jag. Jag blev vansinnessvullen och förstoppad vid mitt förra MA. Så pass att jag åkte in akut. Tarmarna var dubbelt så tjocka. Det gick över av sig själv. Jag brukar bli så vid vanlig mens t.o.m om inte riktigt lika illa. Testa med kaffe,plommot,linfrön eller nåt.  Blir det inte bättre så åk in.

Jag fick MF/MA i v 11+5. Hade haft lätta blödningar (ibland med lite klumpar) i ett par dagar och åkte till gynakuten för koll. Precis när jag kom in dit fick jag den första jätteblödningen (typ under inskrivningen) och sedan kom en till.... Vid vul konstaterades att fostret var dött och delvis ute men att det fanns ganska mycket rester kvar. Med tanke på den stora mängden "fosterrester" trodde de att fostret levt princip till då. Fick iaf piller för utdrivande av resterna och var kvar på gyn, men då inte allt ut allt utan det blev skrapning. Jag var livrädd men i efterhand var det nog det bästa. Hade knappt några blödningar efteråt och blev gravid 1,5 mån senare (är nu i v 26).

Det var känslomässigt jobbigt och kändes jättetomt... Tack o lov blev jag gravid snabbt igen och idag tänker jag inte så mycket på det - så försök se framåt samtidigt som du ger dig tid att sörja.

Tack igen för svar. Jag tror såhär i efterhand också att det var tarmarna, men from igår så verkar allt vara igång som vanligt igen som tur är! Allt det onda (fysiskt) och blödningarna är borta och igår var jag på KK för koll och kroppen hade stött ut alla rester så jag slipper tabletter! :) Enl läkaren var det bara att testa igen så snart jag känner mig redo.. vilket är typ nu! Hoppas mens och ÄL kommer igång snabbt!!! :) "Mitt" medium sa att jag skulle bli gravid igen innan årets slut så jag hoppas hon har rätt! :) 

Tjatade till mig ett ultraljud i förtid för jag var nyfiken på den lilla men bm såg bara en tom fostersäck , var på gyn i dag och det var samma där så nu sitter jag här och lipar och väntar på att det ska bli torsdag då dom ska sätta igång utdrivningen var i vecka 10+1

Men neej, åh vad ledsen jag blir! Jag vet hur det känns, nu är det en vecka sen mitt missfall och det enda jag kan säga är att det blir bättre. Vet att det är en klen tröst men det är sant. Tillåt dig själv att sörja, snart kommer det kännas bättre och då kan du försöka igen <3