nu behöver jag höra vad ni tycker

Det låter väldigt jobbigt. Det känns som du gör allt du kan, söker jobb och har påbörjat en utredning. Det jag kan tänka på är om du skulle kunna påbörja en utbildning? Förstår att du behöver få komma bort ibland, varför har han så svårt att acceptera det?

ja de är väldigt jobbigt . han tycker att jag för ca 2 år sen var borta mycket..  sen for jag ner till min bror bilade ner med mamma och min andra bror var borta i 4 dar sen dess har jag inte varit i väg själv sen sommaren 2014  juni  . han blir sur och förbannad om jag vill hitta på ngt själv  han tror jag inte trivs hemme men de gör jag men jag behöver få egen tid och bara slappa av från allt . jag har redan gått utbildning men får inge jobb pga av saknar erfarenhet eller körkort 
allt är så jobbigt , och de blir ju inte bättre av att psyket är käpprätt åt helsike .

jag behöver råd av er 

Du kanske ska försöka hitta något intresse som gör att du kommer ut någon gång i veckan, någon kvällskurs (hantverk, matlagning) då kan du prata med andra, träna (bara ta promenader eller hitta någon gruppträning).

Har du fått någon hjälp med det du har posttraumatiskt, annars kan det kanske vara bra.

jo jag går med hunden om dagarna brukar rensa skallen då . ingen hjälp med posttraumatiska  har svårt att prata med ngn och har hat hjälp av pbu när jag var yngre och bodde hemma 

tänk många läser men ingen skriver ngt när man behöver råd 

Res bort. Det låter som att ni går varann på nerverna fullständigt. Han blir förmodligen sur för att han är bekväm men åk iväg ändå, jag tror ni båda kommer må bättre av det för stunden.

Det är oerhört svårt att ge råd som skulle kunna ta er ur den där "melankoliska" cirkeln. En av er måste förmodligen våga bryta mönstret genom att göra det som den andre inte vill gå med på vilket du är inne på då du nämner att du vill resa bort och sortera tankarna och andas "frisk" luft ett tag. Gör det bara...

Du behöver ut! Du behöver ny input i ditt liv, nya intryck, nya vinklar. Det låter som om ditt liv och din själ stagnerat och du mår inte bra av det. Det måste hända något.

Föreslå praktik för din handläggare, kollegor och att känna att man utför något kan göra under för måendet. Dessutom kan det leda till åtminstone ett deltidsjobb om man har lite tur.

Gå en kurs eller gå med i någon förening. Linedanskurs är enkelt, man går dit själv och där finns folk i alla åldrar, man mår dessutom bra av glad musik och att röra på sig. Gå med i en "jag-kan-inte-sjunga-men-vill-gärna-kör". Gå en meditationskurs eller yoga (menar en lugnare själslig variant nu, inte hyperfräck gymyoga). Eller en "måla utan att det föreställer något" kurs. En bokcirkel. Boule. Det finns en massa saker man kan göra som inte innebär att man måste vara duktig eller prestera. Klart att man kan vara duktig på boule, men det är en sport som är rolig även för nybörjare.

Strunt i att han motsätter sig att du sticker iväg en stund. Väck dig själv till liv, samla mod och ta dig iväg! Se till att han har det han behöver hjälp med, matlåda eller vad det nu skulle kunna vara, och så kan du kila iväg en stund utan dåligt samvete.

jo mer råd behövs för jag mår ej bra i psyk nu 

Det finns nog inga lätta svar. Skulle söka vårdcentral, prata om din situation och be om träffar med kurator/psykolog

hörru  jag uppskattar alla svar jag får men med tanke på hur många som läser de jag skriver  

jag tycker de bara är konstigt att många läser  självklart tar jag till mig om dom som skriver. till mig  hur vet du hur jag tänker bara en fråga  . som sagt behöver tips  på hur jag ska förändra mig eller oss rättare sagt

Är du din sjukdom?

Ditt nick får mig att känna som att du bara är det?

Och du är negativ.

Varför har du varit hemma i 15 år?

Sen å andra sidan kan det fan kvitta tycker jag.

Min mamma var hemma med oss barn i 14-15 år och hon fick jobb sen.

Sök vård,skriv in dig på arbetsförmedlingen om du inte redan gjort det.
Sök jobb inom din utbildning eller annat.

Du väljer själv hur du mår. Väljer du att ge efter när din man är grinig istället för att försöka göra något för att du ska må bättre så väljer du att må dåligt.

Så krass är verkligheten. Samtidigt så vet jag att när man mår dåligt så är det svårt att ta sig loss. Börja smått, gå längre promenader med hunden. Som andra säger, försöka hitta en aktivitet, det finns såna som är gratis. Passa på när han åker sin väg och börja då.

Kräv att han söker hemhjälp för sin del av hushållsarbetet som han inte klarar av att göra själv.

Kanske ska du söka jobb som personlig assistent, det har du ju erfarenhet av om du nu har tagit hand om din man länge. Där krävs sällan erfarenhet heller, i många fall är det personkemin som avgör.

Du får i stort sett samma råd av alla som skriver, vad gör att du tror att alla som läser men struntar i att skriva har något mer att säga? Antingen så skriver de inte för att de tänkt skriva samma sak som redan är skrivet och då tycker de det är onödigt eller så har de inga råd att ge. Eller så framstår du som så gnällig och med en önskan om att någon annan ska lösa problemet så de skiter i att skriva. Eller så är orsaken en annan.
Fokusera på det som är bra istället. Du har fått råd, ta till dig dem och gör det som du tycker är bäst. Ta en sak i taget.

Har du hemförsäkring så kolla med dem om du får gå i hypnos. Det kan hjälpa dig komma ur situationen du är i nu.

jag har varit hemma pga  av DISKBRÅCK  som nu är läkta av sig själv beror inte på lathet som  vissa verkar tro  , ja jag kanske är negativ men de är fan inte kul att få nej och åter nej på intervjuer  eftersom folk verkar klaga på hur jag skriver så behöver ni inte göra nå mer . JAG ÄR ABSOLUT INTE LAT VILL MER ÄN GÄRNA JOBBA  jag har pcos men  de har inte med saken att göra 

Låter märkligt med arbetsförmedlingen. De brukar vara ganska snabb med att få ut folk på praktik etc. Om jag vore dig med noll erfarenhet hade jag antagligen tagit en praktik eller pluggat. Du behöver ju komma ut snarast. Vem som helst blir deprimerad av att inget göra. Ni nöter ju dessutom sönder er relation. Be om ett möte med handläggaren.