Sitter i en rävsax

Vadå , nu hänger jag inte med .
Bor du o jabbar på samma ort som dina barn som du har varannan vecka och
måste åka 20-30 mil för att umgås ?

Umgås med vilka ?

What xSpinell said.

(vasa?) kanske vet vilka hon vill umgås med 10-15mil bort

Nej, jag är ett levande frågetecken här

Hon menar för att kunna umgås med sin egen familj och sina egna vänner. Jag sitter i samma sits fast jag har 200 mil till mina.

Hon verkar ha gått o lagt sig redan , så det får väll förbli en gåta till
nästa gång jag tittar in

Okej
Men då får man försöka börja bygga upp en ny umgängeskrets .
Jag har själv flyttat från mina släktingar (om än inte 200mil) , eller bor ni
i så små bruksorter som inte har annat än en pizzeria ?

Jo visst är det så. Men det är jäkligt bittert när man flyttat så långt från sina nära och kära, endast för kärlekens skull, och så blir man dumpad och har ingen reell möjlighet att flytta tillbaka pga barnen. Men visst man måste försöka göra det bästa av situationen.

Jag har bott här i 13 år redan utan att lyckats skaffa mig en umgängeskrets så jag känner ingen förhoppning att lyckas med det i framtiden heller. Vad ska jag göra ? Sätta en annons om att jag söker vänner på anslagstavlan på Ica eller gå med i kyrkan /pingstvännerna. Det är inte mycket mer att välja på här på landet.

Det värsta i det här är att mina barn undrar varför ingen hälsar på hos mamma? Ingen som ringer. Inga fester, inga middagar. Ingenting!

Känns så jävla orättvist att jag bara ska finna mig i att leva såhär bara för att jag helt plötsligt inte dög åt honom längre.

Måste du bo så dyrt då?

Kan du inte plugga till ngt nytt och få energi av det?

Umgås via Skype? Middag med Skype, ett glas vin.

Man måste tänka sig för var man skaffar barnen idag tyvärr. Känner flera i din sits som skaffat barn på sitt ex hemort och när det tar slut så sitter man fast. Idag är det ju inte bara ta med sig barnen och flytta hem till sin hemstad. En kompis jag har, hon valde och dra utan barnen och träffar dom bara varannan helg nu. Så jag lider med dig och hoppas det löser sig:)

Alternativet är väl att du flyttar hem och har dina barn mer sällan. Känns det okej för dig?

Vänta bara när du blir av med jobbet.

Dåååå kommer det vara en annan femma.

Var glad att du har ett hyfsat bra jobb i alla fall.

Konkret tips. Skaffa ett mindre och billigare boende.

Skaffa vänner på plats, börja umgås med folk från jobbet.

He he he ! Sitter och skrattar åt att äta middag via Skype. Skulle tro att dom tycker att det snurrat runt alldeles i huvet på mig då. ser olika scenarion på hur det skulle kunna se ut.

Fredagsmys med " lillan"på första parkett bland chips och dipp skålarna. Haha ! Ja jäklar det kanske vore något att satsa på.

Jag kan absolut inte tänka mig att ha mindre tid med barnen! Jag har tillräckligt lite tid som det är :( Innan vi flyttade isär hade jag varit ifrån dom kanske 5 dagar på 6 år. Så att tvingas vara utan dom varannan vecka var och är fruktansvärt jobbigt.

Nä jag behöver inte bo så dyrt men det billigaste alternativet är att flytta till hus och då vill jag köpa ett där jag är hundra % säker på att jag kommer att trivas och det är ju inte helt lätt. Ska jag ha en mindre lgh så måste jag flytta till byn som Gud glömde för det är endast där det finns lgh just nu eller förresten.....det gör det nog inte längre eftersom det kommit flyktingar.

Ja jag vet att det finns dom som har det tusen ggr värre än mig och tro mig jag är otroligt tacksam för all det jag har. Jag trodde bara inte att det skulle vara så jävla jobbigt att vara ensam.

Saken är den att jag är en blygis som tycker att jag inte är så mycket att ha. Så att ta kontakt är inte helt lätt. Gud! Så patetisk jag är!