Psyket

Jag har själv varit inlagd genom LPT, som tur var kunde jag bli utskriven efter en månad, även om de ville att jag skulle stanna kvar längre.

Som jag ser det är så är endast förvaring av människor som annars skulle skadat antingen sig själva (för det mesta) eller andra (ovanligt.) Jag upplevde mig själv som sjukare och att jag blev sämre av att vara där.

Som patient har du ingen trovärdighet och jag kände mig paranoid och som att alla konspirerade mot mig, något som jag ALDRIG upplevt tidigare. De tar ifrån en ens värdighet.

Jag tänker att det är för mycket förvaring och för lite vård. De flesta som är där behöver få komma i friska miljöer, för ingen blir bättre av att umgås bara med sjuka i en sjuk miljö.

Jag ansåg mig inte behöva bli inlagd och var emot det. Sedan vantrivdes jag ju så mycket och ansåg att jag blev sämre att jag inte såg någon mening med deras "vård". När jag blev inlagd var jag i sådant fysiskt skick att det var risk för att mitt hjärta kunde sluta slå när som, plus låg vikt och allmänt skör psykiskt.

Ja, det värsta är nästan deras medlidande. Att de "förstår" hur jobbigt det måste vara för en. Då fick jag lust att skrika och kasta saker omkring mig. För det är totalt omöjligt för den som är vårdaren att förstå den inlagde patienten.

Får jag fråga varför du låg inne? Helt valfritt att svara.

Jag låg inne för ätstörningar.